torsdag 23 oktober 2008

PRE-CREDITS - tankar bakom och hörnstenarna i klassisk Bond

När det nu börjar dra ihop sig för premiär av "Quantum of Solace" - den 22:a och senaste James Bond-filmen så är det väl också läge för den här filmbloggen att titta i backspegeln för en genomgång av världens största, längsta och mest framgångsrika filmserie. Och vem är väl mer lämpad att ta er igenom alla 007-filmerna än er ädla, tuffa men ytterst rättvisa Bond-fantast Kuntza!

Bond-filmerna har blivit en institution med storpublik runt om i hela världen. De tilltalar många smaker med lagom av allt - lite spänning, lite humor, lite action och lite "kärlek". Och man känner igen sig varje gång.
Någon kan ju ifrågasätta det senaste faktumet - varför se en Bond-film när man, som sagt, alltid vet vad man ska få? Ja det är nog just det som är hemligheten. Alla vet exakt vad de ska få och vi ser fram emot just det. Filmerna är som en AC/DC-platta, egentligen exakt samma riff varje gång men ett par toner och strängar ändrade så det låter kul och annorlunda ännu en gång. Det finns en skön charm att återse det trygga formatet om och om igen efter så många år.

Jag har själv för länge sen tappat räkningen hur många gånger jag sett alla de här filmerna. Det är utan tvekan de filmer jag sett allra flest gånger (efter dessa kommer Star Wars). Underhållning som levererar nästan varje gång och ett helt universum av nördigt vetande som så klart är kul att koll på.

En sådan här genomgång kräver sitt utrymme. Det stora antalet filmer gör att jag valt att dela upp artikeln i fyra (!) delar som i tur och ordning kommer distribueras till siten.

Pre-credits - tankar bakom och hörnstenarna i klassisk Bond
Del 1 - år 1962 till 1971 - The Connery and other guy years
Del 2 - år 1973 till 1985 - The Roger Moore years
Del 3 - år 1987 till 2006 med summering - The lots of actors years


Saknas gör här de inofficiella filmerna Casino Royale från 1967 som är ganska ointressant samt Never Say Never Again från 1983 som är så usel att den ska skämmas i skamvrån.

Jag återkommer inom kort med dessa ovan artiklar. Men just nu så kickar vi igång allt, denna fyriad (vad heter det när det är trilogi +1?) med hörnstenarna av nödvändig kunskap i ämnet James Bond!

Hörnstenarna i klassisk James Bond

Förtexter
Maurice Binder var skaparen bakom de snygga och suggestiva förtextsekvenserna. Det vimlar av siluetter av män i kostym, flickor som gör akrobatkonster och pistoler. Låter ju weird men är jäkligt snyggt. Ovanligt nog är Bond-filmerna nog de enda som i sina förtexter också fortfarande listar halva filmteamet redan i förtexterna - säkert mest ett sätt att använda tiden för att få spela hela titellåten men ändå en cool detalj.
Efter förtexterna ser vi alltid James Bond komma gående genom siktet på en pistolmynning. Han skjuter in i mynningen och så är vi igång…

Musiken
Alltid hög klass. Förutom gamla fantastsiska scores av John Barry så finns här många klassiskt tidlösa hitlåtar av högsta kvalitet.
De allra bästa sångerna i katalogen är A view to a kill, Goldfinger, For your eyes only, The man with the golden gun och The Living Daylights.
Sämsta bidraget är utan tvekan den nya "Another way to die" med Alicia Keys och Jack White - hur i h-vete tänkte de här?!

James Bond
Kan allt, vet allt, fixar allt. Flirtar med Moneypenny och får uppdrag av M, sin chef, där han alltid har full koll på de mest intrikata detaljerna som eftersöks.
När man gillar James Bond får man alltid frågan - "vem tycker du är bästa Bond då?" Jag brukar svara att det inte går att svara till 100% - alla har sin egna stil och ingen är riktig dålig. Lazenby är väl minst bra men ändå ok. Ingen kläcker oneliners som Roger Moore medan Connery är bäst på action. Brosnan har det bästa utseendet och Dalton bäst mix av allt. Mot alla förväntningar var Daniel Craig riktigt bra i sin debut vilket lovar gott för framtiden.

Gadgets
Q branch är MI6 sektion för specialutrustning - kommer alltid till väl användning för 007. Här har man erbjudit allt från bilar, helikoptrar, klockor, krokodil u-båtar och mycket mer. Allt med mer eller mindre galna tillägg som laser, katapultstolar, raketer, magneter med mera.
Det var roligast Desmond Llewelyn gjorde rollen som Q - chef över Qbranch - helt suveränt, numera är John Cleese inte alls lika kul som hans efterträdare R.

Actionscenerna
Under hela 60-, 70- och 80-talet var Bond-filmerna absolut ledande inom filmaction. Det var här alla först fick se de mest storslagna, galna och kreativa idéerna ihop med världens mest nyskapande stunt.
Det blev svårare på 90-talet med fler konkurrenter på stor, häftig action och sen riktigt jobbigt att i det nya millenniet hävda sig mot då många nya coola alternativ som slogs om uppmärksamheten. Numera så har man hittat ok nivå att fortsätta hålla traditionen av nyskapande actionsekvenser som vi inte får se någon annan stans.
Man instiftade tidigt också sin egen tradition att filmerna ska börja med en bang - en inledande teaser som oftast bara är en actionscen utan kopplingen till filmens story men ack så cool. Missa inte bra teasers i Moonraker och Goldeneye - dom är riktigt roliga.

Geografi
MI6 är Storbritanniens underrättelsetjänst för uppdrag i utlandet och det märks. Endast en gång har Bond gjort något på hemmaplan (båtjakten i World is not enough), resten av tiden spenderas över hela världen och varje film har flera kontinenter som besöks.
Det är inte tal om någon djupare exponering av länderna och deras kultur utan mest en ursäkt för att ge lyxig touch på allt och som verktyg för nya actionscener. Ok med mig.

Kvinnorna
Serien är känd för sina vackra kvinnor vilket alltid fått stor uppmärksamhet. Själv tycker jag egentligen aldrig det stämt helt och hållet. Ganska få av Bond-brudarna är klassiskt vackra och de verkar mest castade från vad någon ful britt tyckt varit attraktivt. De enda som håller hög klass är Ursula Andress, Halle Berry, Talisa Soto, Daniela Bianchi och Maud Adams.
Den galna sexismen i serien nådde sin peak under 80-talet men har i dag i stort sett helt lyfts bort.

Stackars sidekick
När Bond reser över världen får han ofta hjälp av MI6 lokala man på plats på ett regionskontor. Dom träffas alltid genom att utväxla några sköna kodord. Efter det får 007 bra hjälp innan det alltid tyvärr är kört för sidekicken... Denne blir alltid klippt av storskurkens hejdukar. Personalomsättningen på MI6 är mycket hög.

Skurkarna
Det roligaste momentet i ämnet Bond. Den typiske, och bästa, Bond-skurken har en enorm plan. Vi talar inte om att råna en bank eller att kidnappa någon - vi talar här om att skapa jordbävningar, utrota mänskligheten och starta en ny ras i rymden, stjäla atombomber, starta WWWIII och lite annat elakt i större format.
På senare år har det här området halkat efter ordentligt, numera är skurkarna ett ganska svagt moment - man vågar liksom inte gå over the top längre utan karaktärerna ska vara mer realistiska och vanliga så helheten blir mer seriös. Tråkigt.

I detta moment konkurrerar inga andra filmer med 007. De som jagar Jason Bourne har som mål att hålla sin en CIA-division hemlig, de som tar John McClane till gisslan vill ha pengar och Indiana Jones flyr från hokus-pokus nazister (vi nämner här inte Indy 4 som är skamlig)
- alltså rena ficktjuvar i jämförelse med Bond-skurkar.

Roliga detaljer med skurkarna;
*Man tvekar aldrig till att döda allierade som säger sig vara missnöjd med den stora planen och kräver att hoppa av organisationen. Se Älskade spion, Levande måltavla m fl för bra exempel på detta. Och se gärna första Austin Powers som gör en lysande parodi på detta.
*Man ska alltid bo i de mest extravaganta husen, undervattensforten, rymdstationerna, vulkanerna och liknande. Ju större och mer synligt - desto bättre för skurken.
*Man ska gärna också äga ett akvarium med hajar, pirayor, krokodiler eller andra dödliga djur.
*Till högra hand väljs gärna en mördargalen henchman med någon form av galen defekt eller uppfinningsrikt vapen. Se Goldfinger, Älskade spion, Leva låta dö m fl för bra exempel.
*När skurk väljer hustru/älskarinna vet man till 99% att hon kommer ligga med Bond och i någon form förråda planen. Det är liksom kört från start där.
*Och när fångar Bond (för det görs alltid) ska man inte skjuta honom på fläcken utan istället skapa en knepig dödsfälla med någon form av nedräkning eller liknande. Skönt parodierad av Austin Powers men alltid skönt moment i filmerna.

Hur ser framtiden då ut? Hur länge kommer de egentligen att fortsätta göra Bond-filmer? Efter snart 50 år visar man inga tecken på att sluta. Serien har ständigt uppdaterats efter sin tid och det kommer säkert bli många, många fler tillfällen till "James Bond will return…"

/Kuntza (will return...)

2 kommentarer:

Surskägget sa...

En lysande analys. Blev sugen att se om alla rullarna (igen för typ femtioelfte gången) och blev sugen på att läsa mer. Bra där Kuntza!

Henrik sa...

Kvadrilogi! (Se: Alien)