The Directors - Paul Verhoeven

Paul Verhoeven hade en en lång karriär i Holland med filmer som Spetters och Die Vierde Man som huvudsakliga höjdpunkter innan han bestämde sig för att åka över till Hollywood och introducera sin stil av sex och ultravåld för den amerikanska publiken. Han gjorde inte mer än sex filmer i Hollywood (hittills i alla fall, han har nåt på gång med Milla Jovovich som kanske kommer nästa år) men vilka kraftfulla filmer det är. Alla som sett dem minns dem, och kontroverserna och publiciteten som följde i kölvattnet på de flesta av filmerna upplever många regissörer knappt en gång under karriären.

Verhoeven anklagas ofta för att vara en riktig mansgris som knappt behöver en ursäkt att visa ett par tuttar och som gärna tycks förnedra kvinnor i sina filmer i diverse närgångna våldtäktsscener eller bara genom att introducera dem som känslomässigt kalla monster. Jag kan inte hålla med. Visst kan man räkna med lite tutte när man slänger på en Verhoevenrulle, men hans kvinnliga karaktärer är ofta ganska starka och egensinniga kvinnor som klarar sig själva och inte behöver en man vid sin sida (se Nancy Allen i RoboCop, de flesta brudarna i Starship Troopers, Sharon Stone i Basic Instinct, Elisabeth Shue i Hollow Man).

Utöver detta är Verhoeven rätt missförstådd överlag. Starship Troopers har jag många gånger hört misstolkas som en sorts hyllning till nazismen där den i sjäva verket är en parodi på dåliga ungdomsserier som Beverly Hills 90210 och en skarp kritik mot nazism och diktaturer överlag. Verhoeven skriver ingen på näsan och låter publiken upptäcka de underliggande, ibland politiska, tonerna själva samtidigt som han låter blod, tarmar och tuttar explodera över duken som en galen målare. Parodi, ironi och väldigt svart humor är hörnstenar i mycket av Verhoevens verk, och det är det i samband med en stark berättarstil som gjort honom till ett namn att hylla. Vi skippar allt innan den första riktiga Hollywoodfilmen (nej, Flesh+Blood var en samproduktion med flera olika länder och kommer inte med här) och kör igång med en av de största succéerna på bio 1987.

RoboCop (1987)

@@@@
Filmen kom som en total överraskning. Den gjordes med tämligen liten budget och ingen trodde att det skulle bli nån jättesuccé. Oj vad fel de hade. På ytan ännu en av 80-talets många, bra actionrullar, men under ytan en skrämmande sci-firulle om hur snett åt helvete vårt samhälle är på väg att gå. Det värsta är att när man sätter på rullen idag har ju mycket av Verhoevens vision slagit in. Visst är en del av effekterna daterade (ska bli kul att se vad Darren Aronofsky kommer hitta på med sin nyinspelning) men storyn är det definitivt inte. Fortfarande en riktigt bra film som råkar innehålla sjukt mycket blod och tarmar när RoboCop härjar fram på gator och torg.
/Surskägget

@@@@
Robocop är och förblir en klassiker i genren. Den är helt enkelt tuffast med satirtungan rätt i mun. En klockren explosion av underhållningsvåld och coola one liners. Precis som skägget säger så känns en del effekter daterade men vad gör väl det när charmen är påslagen och trycket är hårt. Synd bara att uppföljarna dalade (trean...blir arg...BLIR ARG!) men det sket vi en ko i och ser om originalet om och om igen. Smakfullt.
/Vrångmannen

Total Recall (1990)

@@@
Sharon Stone i en av sina första lite större roller som Arnold Schwarzeneggers bitchiga hustru. Ska sägas på en gång att jag älskade den när den kom. Det var Arnie i högform och storyn i framtiden med resor i hjärnan och kolonier på mars kändes fräsch och spännande. När man ser den idag känns den förstås otroligt daterad med de billigaste specialeffekterna sen Amazon Women On the Moon och kulisser som är så plastiga att det är pinsamt. Första halvan av filmen som utspelar sig på jorden är dock fortfarande tät och spännande och där gör man det mesta av Arnies muskler och status som actionikon.
/Surskägget

@@@+
Visst har den här påkostade sci-fidängan åldrats med mindre värdighet men den är ändå helt ok och bjussar på en hel del skoj. Schwarzenegger hyttar med nävar och oneliners och det är full fart hela tiden. Övervåldsam i skön Verhoevenmanér och en helt ok tvist mot slutet. Om författaren Philip K Dick, vars verk filmen är baserat på, hade levt idag hade han förmodligen lagt sig i graven ändå men vi andra garvar lite, hostar popcorn och får en rallarsving till underhållning.
/Vrångmannen

Basic Instinct (1992)

@@@@
Tuttar på film står till och med de nymoraliska jänkarna ut med, men när man visar lite mus i en halv sekund blev det folkstorm. Sharon Stone flög upp från relativ obskyritet till superstjärna på mindre tid det tar att säga "vagina" och publiken som gick och såg filmen var lika svettiga som Michael Douglas under förhörsscenen i väntan på den där lilla glimten där Sharon bjussar. Man ska dock inte glömma att filmen är en tät och spännande thriller som fortfarande skulle blivit en framgång enbart på styrkan av sin story och inte bara Verhoevens onda plan att visa Stones nedre regioner för hela världen. Och ishackor blev aldrig sig lika igen.
/Surskägget

@@@@
Det får skrikas hur mycket det vills. Det här är så jävla bra. Psykofruntimmer, detaljrikt sex, galet våld, bautascore och snyggt ut i varenda bild och detalj. Thrillergenren fick sig en käftsmäll av Verhoeven som kryddade krutet över gränsen. Såhär gjordes det aldrig thrilla’s mer någonsin vilket är en stor skam. Nämn en. NÄMN EN!
/Vrångmannen

Showgirls (1995)

@@
Inte så jävla dålig som alla hävdar. De flesta hotellen i Las Vegas erbjuder en dansshow med lite naket (inte striptease, då får man gå till nån av många strippklubbar) som ska påminna om typ Moulin Rouge. Det är mycket fjädrar och pråliga kostymer och scenbyggen. Showgirls kretsar kring spelet bakom detta och den stenhårda konkurrens mellan tjejerna och killarna som vill slå sig fram som dansare (hmm, lite som en modern Saturday Night Fever eller Staying Alive nu när jag tänker på det). Klockren är den ju inte, men sevärd tycker jag absolut. Elizabeth Berkley tycker jag får oförtjänt med skit för sin roll, tycker hon funkar bra. Kyle MacLachlan däremot är lite väl träig och skum. Och Gina Gershon är förstås både het och bra som alltid.
/Surskägget

@
Tuttar ok men jävlar vilken sopa till usel rulle. De mesta med rullen är dong men värst är ändå Elisabeth Berkley som gör århundradets sämsta och löjligaste rolltolkning någonsin. USELT! Vi skrattade först lite åt henne sen blev man arg. Jag vill sticka in fingret i örat, rycka ut hjärnan och studsa med den mot golvet boink boink! Alternativt bygga en tidsmaskin, åka tillbaka till första inspelningsdagen av rullen och knuffa Verhoeven framför en långtradare. Å andra sidan hade vi då inte fått STARSHIP TROOPERS!
/Vrångmannen

Starship Troopers (1997)

@@@@
Utöver RoboCop är det här helt klart min favoritfilm från herr Verhoeven. Social satir som samtidigt parodierar och hånar de glättiga ungdomsserierna från teve på den tiden (t o m vissa skådisar i filmen hade gjort roller i nämnda teveserier) och dessutom lyckas rikta in en känga mot nazism och ett samhälle där likriktning tagit över och individualitet och eget tänkande är som bortblåst. Och som om det inte vore nog bjussas det på tokaction mest hela tiden. Vad finns inte att gilla?
/Surskägget

@@@@
Beverly Hills 90210 möter Lene Riefenstahl möter Rambo möter Aliens etc etc. Hahaha! En helt underbar pärla som tyvärr inte blev den megasuccé den förtjänade. Tillbaka till rötterna med samhällssatir och ultravåld i en härlig blandning. De digitala effekterna står sig än idag (många är till och med bättre än dagens framhastade försök). Sen kom det ju några ruttna uppföljare direkt till DVD och en tecknad serie (!?!) men det sket vi en ko i. Den galnaste och skönaste av Holländare är tillbaka bakom kameran med bravur!
/Vrångmannen

Hollow Man (2000)

@@
Jämte Showgirls det svagaste Verhoeven presterat i Hollywood. Det är inte så att filmen är dålig, det är bara det att den saknar det där lilla extra som övriga Verhoevenfilmer brukar bjussa på. Kevin Bacon är vetenskapsman (hahahahahaha!) och blir osynlig och bindgalen (som skurk är ju Bacon bra ändå) och tror att han är Gud och kan göra vad fan han vill. Elisabeth Shue hans kollega som måste stoppa honom. Rhona Mitra (känd från Doomsday och snart Underworld Rise of the Lycans) dyker upp i en tidig roll och visar tuttarna om jag minns rätt. Sen dör hon. Klassisk Verhoeven.
/Surskägget

@@@
Skägget ska sluta tjura. Den här är ok även om det är en dussinrulle. Kevin Bacon är grym som ”den galna professorn” som blir osynlig och börjar utöva sina fantasier (vem skulle inte göra det hehehe). Har alltid smyggillat denna även om det inte är någon höjdare. A secret shame som bjuder på fartfylld, välgjord underhållning för stunden men är i slutändan på tok för ointressant och klyschig. I synnerhet för en Verhoevenrulle.
/Vrångmannen

Fotnot: Surskägget tycker inte att Verhoevens första hollywoodrulle är en hollywoodrulle trots att det faktiskt är en hollywoodrulle och räknas som Verhoevens första hollywoodrulle av producenter, kritikerkår, sminköser som jobbade på produktionen, dom som betalade mest för att ge ut filmen på bio och video, antal dukar den gick upp på, alla skådisar jag känner samt the fucking internet. Därför bjussar jag på följande ressis:

Flesh + Blood (1985)

@@@
Utspelar sig i början av 1500-talet. En tuff Rutger Hauer och hans galna rövare intar ett slott och håller alla gisslan. Det kommer riddare och slåss med dom och så lite kärlek. Helt ok rulle med hinkvis av blod och stora svärd. Pesten härjar också.
/Vrångmannen