Som ett led i att hitta på lite nya saker här på bloggen kommer vi att introducera diverse olika teman. Vi kommer recensera filmer, snacka skådisar och naturligtvis köra vår eviga serie: The Directors direkt kopplat till temat för veckan.
Först ut - westernfilmen. Att det blev just western istället för komedi, sci-fi, skräck eller nåt annat är på sätt och vis ganska givet. För många är westernfilmen den första genre man möter som barn när man börjar titta på "vuxnare" film (i alla fall var det så för oss) och många filmer i andra genrer är baserade på sköna westernteman (den ensamme tuffe snuten i hundratalet actionfilmer är en ren kopia på revolvermannen/sheriffen).
Så ta fram bönorna, baconet och det nattsvarta kaffet. Slå dig ner vid lägerelden och håll puffran laddad å redo. När coyoten börjar yla och indianerna smyger från kaktus till kaktus påbörjar vi vår färd in i westernfilmens förlovade land.
/Vrångmannen & Surskägget
måndag 30 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, det är konstigt. Man såg westerns som barn på 80-talet, men aldrig en western på 90-talet. Sen har det kommit tillbaka igen som en vettig genre på 00-talet.
(ordverifiering: skoho)
Jag tror det berodde på att vi hade så många sköna 60- och 70-talswesterns att glo på under 80-talet. Men visst, 80-talet bjöd på The Long Riders, Pale Rider, Young Guns, Three Amigos och Silverado bland andra.
90-talet bjussade på Tombstone som var ok (en tuff och skojig Val Kilmer), Dances with wolves (träig Costner i bra rulle) och fantastiska Unforgiven med Clintan.
Skicka en kommentar