Mannen Med Oxpiskan

@@@@+
Det här kan mycket väl vara en av de mest iskalla och blodtörstiga karaktärer Clintan har spelat nånsin. Om vi säger såhär, filmen börjar med att han rider in i en liten klassisk, sömnig westernhåla med sju hus typ (ni har sett tusen såna ”städer” i tusen westernfilmer), kliver av sin häst och våldtar en kvinna i en lada mitt på ljusna dagen mest för att han känner för det. Och det ska vara filmens hjälte! Vi får genom diverse flashbacks se hur Clintan (eller är det verkligen han?) piskas till döds av ett banditgäng samtidigt som hela staden står och ser på och inte vågar hjälpa till. Nu är han tillbaka (eller är han?) och ska hämnas på både banditerna och stadsborna. Det som är så fascinerande med den här rullen är att det lämnas väldigt öppet huruvida Clintan är ett spöke som kommit tillbaka från graven för att utkräva hämnd för sin död, eller om han bara är en sån orädd revolverman som rider från stad till stad och hjälper den som pyntar mest. Clintan återanvände samma story i Pale Rider som även den är en skitbra film, men måste jag välja mellan de två föredrar jag ändå Mannen Med Oxpiskan för att den är mörk och elak. Och ingen som sett den kan glömma hur Clintan tvingar stadsborna att måla hela staden knallröd innan han rider ut till stadsskylten och skriver Hell i stora röda bokstäver över stadsnamnet. Jag håller den här rullen väldigt högt, och tycker helt klart att den tillhör bland de bättre westerns som gjorts.
/Surskägget

@@@@+
Ibland finns det inget att tillägga. Makalöst skitbra.
/Vrångmannen