Once Upon a Time in the West

@@@@+
Mästerverket av Sergio Leone från 1968 som lätt glöms bort när kungen av spaghettiwesterns andra verk nämns – Den Gode, den Onde den Fule, För en handfull dollar och För några få dollar mer. Här ser vi dock inte längre Clintans hårdföre ”The Man with no name” utan istället ”Harmonica” (en hård Charles Bronson) som förföljer psykopatiske revolvermannen Frank (Henry Fonda) och hans revolvermän för att kräva hämnd. Harmonica är tystlåten, nästan omänsklig med revolvern och spelar sitt munspel så blodet isar sig i bovarna som vet vad som väntar när dom hör tonerna. Det är tungt, stämningsfullt och snyggt in i minsta detalj. Storyn om hämnd och försoning har vi sett många gånger, klassiskt westerntema i en klassisk westernfilm. Dario Argento, mer känd senare för sina blodiga rysare och giallos, var med på manussidan. Mycket långsam rulle likt en rullande buske genom en öde spökstad men ändå en njutning i genren (den klockar också in en speltid på 160 min). Banne mig en av de bästa westernfilmer som gjorts även om Leones tidigare filmer kanske är lite mer fartfyllda. Femman är i revolvermannens sikte.
/Vrångmannen

@@@@+
En film som i Sverige hette "Harmonica - Hämnaren" då det begav sig på den gamla hederliga VHS-tiden (och vem vet, den kanske heter så än på dvd). Harmonica hade faktiskt varit en mer passande titel, för en ung, arg Charles Bronson som spelar munspel innan han dödar folk är en modern klassiker vad gäller filmiska ikoner. De få men kusliga tonerna stod självklart Sergio Leones vapendragare Ennio Morricone för, och jag undrar om inte detta är bland det bästa han skapat i musikväg för film. Varje gång Bronson plockar fram munspelet får man rysningar i hela kroppen.
Just när man trodde att ingen kunde kisa hårdare än Clintan kom Bronson förbi i kåbåjsarhatt och visade motsatsen. Bitvis är filmen nästan outhärdligt långsam (scenen när Bronson kliver av tåget t ex håller på huuuuur länge som helst) men motstridigt nog är det just detta ultralugna tempo som lyfter filmen från ännu en western till mästerverk. Dessutom visar Henry "Mr Goodguy" Fonda att han kan spela en mästerlig skurk. Det finns faktiskt nästan inget att gnälla på. Femman är nästan där, men det lite väl lugna tempot i kombo med speltiden gör att jag ändå inte riktigt vill slå till.
/Surskägget