The Actor's: Steve Martin

The Jerk (Supernollan) (1979)
@@@
Navin Johnson (en ung Steve Martin som alltför många gånger är påfallande lik en ung Harrison Ford) är en vit grabb som blivit adopterad som bebis av en fattig, svart sydstatsfamilj. Han tror i sitt hjärta att även han är svart tills han en dag får höra sanningen av mamma och pappa när de anser att han är stor nog. Navin är inte skarpaste kniven i lådan men ger sig genast ut i världen på jakt efter äventyr och rikedom. Efter mycket om och men blir han faktiskt miljonär men blir sedan stämd på vartenda dollar han håvat in.
Martin är perfekt i rollen som snäll, glad och positiv samtidigt som han har noll hästar i hagen och får briljera med oneliner efter oneliner filmen igenom. I verkliga livet hade hans karaktär blivit mördad femtio meter från dörren för att han är så aningslös, i filmens (och sagornas värld) blir han bara rikare och rikare just för att han är så oskyldig och glad. Filmen var en stor hit 1979 och det är lätt att förstå varför. Dock har den åldrats en del och tempot är lite segt på sina ställen även om de stora garven levereras med jämna mellanrum.
/Surskägget

Döda Män Klär Inte I Rutigt (1982)
@@@
Steve Martin återförenas med regissör Carl Reiner (The Jerk) och lyckas skapa den roligaste film noiren du sett. Genom att klippa in riktiga scener från många 40/50-talsklassiker som The Killers, Double Indemnity, The Big Sleep, Suspicion och Notorious lyckas man få Steve Martins deckare Rigby Reardon att "spela" mot Humphrey Bogart, Bette Davis, Cary Grant, Ingrid Bergman, Burt Lancaster och Lana Turner för att nämna några. Naturligtvis passade man på att skriva repliker som är helt idiotiska när man klipper ihop det med originalreplikerna och därmed är skrattfesten given. Reiner har dessutom väldigt snyggt kopierat sina bakgrunder, statister och ljussättning för att matcha filmerna man klipper in. I slutänden blir det dock lite för mycket av det goda och en del replikutbyten känns lite väl påklistrade och frampressade. Men en jäkligt kul idé som jag gärna skulle se nån göra idag igen när modern teknik kan klippa in dagens skådis på ett helt annat sätt mot gårdagens än man hade möjlighet att göra här.
/Surskägget

The Man With Two Brains (Dr Hfuhruhurrs Dilemma) (1983)
@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Jag orkar inte. Vem kom på det här?!?! HAHAHAHAHAHAHAHA! Katleen Turner är ondsint fruntimmer på jakt efter mäns pengar. Martin är hjärnkirurgen doktor Hfuhruhurr som hamnar i klorna på Turner. De hamnar i Wien på semester där 1) Hissmördaren (HAHAHAHAHAHA!) härjar och 2) Hfuhruhurr blir kär i en talande hjärna som sitter i en laboratorieburk (HAHAHAHAHAHA!). Självklart är det Carl Reiner som står bakom regispakarna och här lyckas han verkligen kräma ut det bästa och mesta möjliga av Steve Martins lätt förvirrade ansiktsuttryck och oneliners. Den bästa Martinfilmen förutom Raka Spåret Till Chicago.
/Surskägget

The Lonely Guy (Ensam är Pest) (1984)
@@
Betyget är både korrekt och fel när det gäller den här filmen. Det är korrekt för att som helhet är rullen okej och inte mer. Det är inkorrekt för att det finns så många lysande skämt i rullen att man skrattar så man kiknar. Tyvärr är det lite väl mycket sketchvarning över rullen där man alldeles för ofta hoppar till en scen som inte riktigt har nåt med handlingen att göra bara för att kunna leverera ett par skämt (av nån anledning påminner rullen om humortidningen MAD om nån kommer ihåg den). Martin blir ungkarl i början av filmen och stöter ihop med Charles Grodin som är heeeeeeeeeelt slut hahahaha och också ungkarl. Resten av filmen handlar om hur svårt det är att vara ungkarl New York i början av 80-talet. Filmen blir därmed även lite daterad och den har helt klart inte hängt med tidens tand. Med det sagt finns det som sagt många lysande små scener här och där, och bara det gör filmen värd att se.
/Surskägget

The Three Amigos! (1986)
@@@
Chevy Chase, Martin Short och självklart Steve Martin är den gladaste trio du nånsin sett på film. De är också samtidigt den mest idiotiska trio du nånsin sett på film. Steve Martins favoritkaraktär, den glada idioten, som han återkommer till gång på gång får denna gång två lika glada idioter som sällskap. Mängder med oneliners och busighet räcker tyvärr inte hela vägen. Filmen känns lite som en serie sketcher utan egentlig röd tråd och många scener är rena transportsträckor. Skulle dessutom vilja hävda att filmens roligaste snubbe inte är Steve Martin utan Chevy Chase som har några fantastiska scener hahahahaha! Självklart är det för mycket komisk talang iblandad för att detta ska bli annat än bra. Samtidigt borde detta vara dubbelt så bra just på grund av all talang.
/Surskägget
Se Vrångmannens och PTB's recensioner här.

Little Shop of Horrors (1986)
@@
Rick Moranis upptäcker en ny planta...som älskar människoblod! Musikalversionen av gamla Cormanklassikern från 60-talet. Mycket humor, ännu mer musik och så Steve Martin som tandläkaren. Okej, Martins roll är liten men han stjäl mycket av filmen. Har aldrig bestämt mig för om den här rullen är så b så den är bra eller så b så den är dålig. Betyget blir okej den här gången, men ska fan se om den snart och då kanske det blir mästerverk. Vem vet?
/Surskägget

Roxanne (1987)
@@
Steve Martin gör Cyrano de Bergerac i USA i nutid och spelar här brandman med stor snok och dille på dikter. Följer väl originalet hyfsat troget med ett par oneliners och slapstickstunder mitt i allt diktande och kärlekstrånande. Inget att skriva längre strofer om.
/Surskägget

Planes, Trains & Automobiles (Raka Spåret Till Chicago) (1987)
Läs min hyllning här.
/Surskägget

Dirty Rotten Scoundrels (Riviernas Guldgossar) (1988)
@@@
Steve Martin paras ihop med Michael Caine och resultatet blir faktiskt riktigt bra. De är två sol-och-vårare som tävlar mot varandra om vem som kan svindla till sig mest stålars för minst ansträngning. Som titeln antyder håller de till på Rivieran och svindlar rika tanter på allt de äger och har. Två riktiga svin som beter sig charmerande när de ha nåt att vinna på det och som är allra svinigast mot varandra. Hahahahaha.
/Surskägget

Parenthood (1989)
@@
Keanu Reeves är pappa till Steve Martins barnbarn. Nånstans under den meningen slutade jag bry mig.
/Surskägget

My Blue Heaven (Hur jag lärde en F.B.I.-agent att dansa Marengo) (1990)
@
Nej, det här är fan inte okej.
/Surskägget

L.A. Story (1991)
@@@
Steve Martin skämtar mycket om ytligheten i Los Angeles. Ibland är det spot on, ibland känns det lite krystat. Ett kärleksdrama där den stora kärleken egentligen är den till LA. Och på typiskt Steve Martinmanér får vi en talande reklamskylt. Ja, filmen är så knäpp! Sarah Jessica Parker är med i biroll långt innan Sex & the City för alltid förstörde hennes karriär.
/Surskägget

Father of the Bride (1991)
@
Superduperstandardfamiljekomedi. Mall 1A. Gääääääääääääsp. Nä du Martin. Här vinner du inga stilpoäng. Sluta väx upp och börja spela stressade pappor hela tiden. Naturligtvis gick den hem bland gemene man och därför fick man stå ut med en uppföljare ett par år senare. Den har jag dock undvikit hårdare än Vrångmannens gamla strumpor.
/Surskägget

Grand Canyon (1992)
@@@
Ensemblefilm från Lawrence Kasdan med Kevin Kline, Danny Glover, Steve Martin dårå, Mary-Louise Parker och Mary McDonnell där samtliga karaktärers liv vävs ihop. Typ Short Cuts helt enkelt. Scenen där Martin blir skjuten för att han vill lämna över sin klocka till tjuven som bara vill ha bilnycklarna sticker ut. Ingen komedi här inte.
/Surskägget

Housesitter (1992)
@@
Goldie Hawn ockuperar Martins nyinköpta hus och vägrar flytta på sig. Inför grannar och omgivning låtsas hon vara hans fru. Martin är för stressad och nervös för att han ska kunna göra nåt åt saken. Och självklart uppstår lite kärlek till sist. Lite av en tillbakagång till Martins gamla klassiska komedier mitt i vad som var hans "Oscarsperiod" (se Grand Canyon, Leap of Faith). En okej rulle som kör lite för många skämt vi sett förr, men som lever på Hawns charm och Martins stress.
/Surskägget

Leap of Faith (1992)
@@@
Den här rullen brukar bli rätt bespottad vilket är synd. Visst, det är ingen Oscarsvinnare (fast Martin hoppades nog innerst inne på en nominering för den här rollen) men absolut en bra rulle där Martin spelar "präst" som lever på att blåsa folk på pengar när han rullar från stad till stad med sitt cirkusliknande tält och sina skickligt utförda "mirakel". En dag går en av lastbilarna sönder och Martin och kompani fastnar i byhåla där Martin genast försöka lura av alla ortsborna på så mycket pengar som möjligt. Frågan är om snuten kommer komma på honom eller om han hinner få lastbilen lagad innan det är för sent? Lite allvarligare än vanligt, men en stor drift med alla amerikanska tevepräster och en stor spark i röven på dem. Bara det gör ju filmen bra.
/Surskägget

Sen följde ett par usla filmer (Father of the Bride II, Sgt Bilko) och filmer jag inte sett (Mixed Nuts, The Spanish Prisoner) samt ännu en med Goldie Hawn (The Out-of-Towners) som ingen är värd att nämna här. Sedan fick vi Steve Martins hittills sista riktigt bra film.

Bowfinger (Knubbigt Regn) (1999)
@@@@
Hahahahahahahahaha! Just när man trodde att både Steve Martin och Eddie Murphy enbart skyfflade pengar med jättespade från familjefilmerna rakt ner i en skottkärra som de skrattandes släpade till banken parade de ihop sig och släppte Bowfinger (som i Sverige fick bland de sämsta svenska titlarna sedan I Bleka Dödens Minut). Martin är en regissör som det aldrig riktigt gått bra för, Eddie Murphy stenrik komiker som en gång var roligast i världen och nu mest gör halvdana familjekomedier (hmmmm...). Men eftersom att Murphy aldrig nöjer sig med en roll i en film numera spelar han även sin mindre intelligenta brorsa som får rollen som sin berömda brorsa i regissörens senaste film. Samtidigt smyfilmar man den riktiga stjärnan och klipper ihop med filmens handling. HAHAHAHAHHAHA! Mycket filmskämt och Hollywood blir både sparkat på och kärleksfullt hyllat. Murphy är fantastisk som sin okände bror och Martin är otrolig som regissören som skiter i allt förutom att få filmen gjord. Tror den floppade hårt i Sverige men det beror nog mest på den knäppa titeln. Får du chans att köpa eller hyra den här så gör det!
/Surskägget

Efter Bowfinger har Martin i princip bara varit inblandad i skit och att smälla upp en massa ettor här tjänar vare sig ni eller vi på.