Julkalendern 10 dec - Dan Aykroyd

Eftersom att detta sura skägg fyller år idag (och Vrångis inte tar sina luckplikter på allvar vad är det här VAD ÄR DET HÄR!!!) blir det idag en liten minispotlight på en av mina absoluta favoritkomiker genom tiderna - Dan Aykroyd. Har redan kört en liten trefilmsspotlight förut och han har dykt upp både i John Candyjulluckan igår och Chevy Chaseluckan häromdagen - meeeeen nu är det dags igen.
Vet inte vad det är med karlen men har älskat hans humor ända sedan jag var liten knodd. Lite förbannad är jag också att fler inte inser hans storlek som komiker. Dels är han perfekt som snabbpratande hyperaktiv dåre och dels är han bland de bästa straight men du har sett på film. Och som om det inte vore nog skriver han mer eller mindre allt han är med i. Och en grej till, han har en Oscar för Bästa Biroll från Driving Miss Daisy så snubben kan vara seriös när han vill. Och så drog han igång House of Blues också. Respect!

The Blues Brothers (1980)
@@@@@

En av världens bästa filmer. Punkt. Bröderna Blues får ett meddelande från Gud och sätter ihop sitt gamla bluesband en sista gång för att samla ihop pengar för att rädda deras gamla nunneskola där de som unga pojkar blev uppfostrade. De glider runt i en gammal sliten snytbil och är jagade av alla poliser i USA, nynazister från Illinois (I hate Illinois nazis hahahaha!), ett argt countryband och en superförbannad före detta flickvän (en überkoksad Carrie Fischer, förmodligen enda personen i världen som John Belushi sagt åt att hon knarkade för mycket!!!) samtidigt som vi får skitbra musik från Aretha Franklin, Ray Charles, John Lee Hooker, Cab Calloway, James Brown och The Blues Brothers Band. Gillar man inte den här gillar man inte film eller livet.

/Surskägget

Doctor Detroit (1983)
@
Jag älskar Dan Aykroyd och hans de flesta av hans rullar, men jag är ledsen, det här går bara inte att gilla. En Jekyll & Hydestory där Aykroyd är den snälle universitetsprofessorn som förvandlas till den galne Dr Detroit som ställer till med oreda var han än kommer. Det är det gladaste, mest kokainstinna 80-talet som det bjussas på här för alla i hela filmen är neonklädda och supertjackade heeeeeeeela tiden. Knäppt på ett dåligt vis, till skillnad från en annan Aykroydrulle, Nothing But Trouble, som är knäpp på ett bra vis. Jaja, man kan väl inte lyckas jämnt.
/Surskägget

Ghostbusters (1984)
@@@@@
Till och med musikvideon till Ray Parker Jr’s fantastiska ledmotiv (fräckt stulet från Huey Lewis & the News som skulle ha gjort ledmotivet egentligen men sket i det) är hysteriskt kul. Filmen är fantastisk. Det här är film när film är som bäst. Det är skratt i stora lass, det är spänning och action, en lagom dos skräck och lite kärlek. Bill Murray är makalös (i en roll skriven för John Belushi som hade den dåliga smaken att gå och dö), Ramis underbar och Aykroyd klockren. Rick Moranis hahahahahaha har nog aldrig varit bättre i hela sin karriär (vilket å andra sidan kanske inte säger så mycket) och Sigourney Weaver som Murray love interest är sexig och tuff på samma gång. Slutstriden mot Marshmallowgubben haaaaaaahahahahahaha! Orkar inte! Den här ser jag om ikväll!
/Surskägget

Ghostbusters 2 (1989)
@@
Hur kan samma team misslyckas så kapitalt med uppföljaren? Där ettan var fräsch, spännande, nyskapande, annorlunda, häftig och framförallt jävligt rolig är tvåan i princip det motsatta hela vägen. Jag kan köpa att en uppföljare inte är lika nydanande som första filmen. Jag köper också att en uppföljare med väldigt få undantag inte är lika bra som ettan. Men det här? Det här är inte godtagbart. Framförallt för att skratten nästan uteblir helt.
/Surskägget