@@
En rulle om baseball som var nominerad för bland annat Bästa Film, Bästa Manliga Biroll (Jonah Hill), Bästa Manus Baserad På Förlaga och Bästa Manliga Skådespelare (Brad Pitt) trodde jag skulle vara riktigt bra. En sån skön sportrulle som via sporten belyser livets jobbigheter och roligheter och knyter ihop allt i en enda härlig feelgoodröra. Istället får vi en film om en baseballstatistik och hur en ekonomisk formel påverkar vilka spelare ett förlorande lag med liten budget kan köpa in och bli vinnare. Hur i hela helvetet gör man baseballstatistik sexigt? Svaret är enkelt. Det gör man inte. Filmen puttrar på i strax över två timmar och ingenting av värde händer. Visst, Brad Pitt (som för övrigt börjar se mer och mer ut som Robert Redford) är bra i rollen som General Managern som vågar chansa på ett nytt sätt att värva spelare, men han har gjort betydligt bättre roller förr och intresset hålls definitivt inte uppe i två timmar bara för att han är bra i rollen. Att Hill var nominerad tycker jag är lite märkligt. Han sitter mest där och gör inte så mycket väsen av sig alls. En rätt seg och ganska trist rulle som möjligtvis de mest inbitna baseballfansen kan gilla. Vi andra gör bäst i att hålla oss undan.
/Surskägget
@@@@
Så kan man ju se på saken. Eller också så kan man t.ex tycka att det här är välspelat, charmigt med en grym dialog, lågmäld humor och skönt tempo. Jag gillar inte baseball och kan knappt någonting om sporten men det stoppade mig inte från att gilla det här som fan. Steven Zaillian och Aaron Sorkin, två tunga manusförfattare i drömfabriken, jobbar här i team. De pekar inte bara mot läktarna utan slår en fantastisk home run. Sjukt bra frulle alltså trots att den handlar om vad som försigår bakom kulisserna på den ganska tradiga sporten.
/Vrångmannen
måndag 26 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar