Godzilla

@@
Då var det alltså dags. Den mest efterlängtade rullen på länge. Fantastiska trailers har frestat och frestat i väntan på premiären. Den här Vrångmannens förväntningar var höjda till skyarna. En mörk domedagsstämning verkade vara essensen. Bra skådespelare och jordnära karaktärer som motpol till det lite väl fantastiska. Surskägget ogillade regissören Gareth Edwards debutfilm Monsters och jag höll med. Även om den var ett imponerande hantverk i sig (på en ostfrallebudget) så var det en dålig film. Surskägget hade också ointresserat vänt Godzilla ryggen ("Det är ju en jävla ödla. Hur svårt ska det vara att ta ihjäl den? Ge mig en ihoprullad tidning och två minuter!") och dissade den redan vid första trailersläppet. Med så fantasiska trailers så kan väl inte filmen vara dålig? Men jag gick rakt in i den. Fällan! Vad jag hatar när Skägget har rätt.. Åååååååh! Godzilla börjar alltså bra med lite bakgrundshistoria, mystik och uppbyggnad av huvudkaraktärerna. MEN, ganska fort faller filmen pladask. Coola monster som syns för mycket och slåss för lite. Karaktärer som man inte bryr sig om dom lever eller dör, ingen tjofadderittanfilm gör! Hur snygg rullen än är (och den är skitsnygg) så går det här bort för mig. Det är helt ospännande, hela tiden. För man bryr sig inte om något eller någon. Forskarna står och säger samma sak om och om igen och stirrar förbluffat. Folk JOGGAR bort från "faran"(?!). Hjälten havvar omkring halvt förvirrat. Hjältens fru pratar i telefon och är blöt på ögonen, hela tiden. Det som finns kvar att fokusera på är monstren och förstörelsen. Det finns en hel del av det, även om det ändå är för sparsmakat, eftersom resten är keff. Den biten av filmen gillar jag och den är rätt ball. Men spänning och stämning? Nope. Vägde fram och tillbaka med vilket betyg jag skulle sätta. Å ena sidan var jag asbesviken och kände mig grundlurad (ETTA!). Å andra sidan borde jag ha fattat vad jag gav mig in i (tvåa).. Om du vill se en fartfylld rulle i samma genre där man i alla fall bryr sig LITE om karaktärerna och där det sparkas stjärt hela tiden på alla busiga plan, se Pacific Rim. Jo, just det. Monstren "pussas" också i Godzilla.. Suck. Over and out.
/Vrångmannen

P.S. Fiffi, som har en jättebra filmblogg, satt bakom mig på visningen och hon gillade filmen betydligt mer än mig. Gott så.

Bad Neighbours

@@@@
(eller Neighbors som den heter i original..)
När en film klockar in på 95 minuter och känns perfekt, varken för lång eller för kort, så smakar det gott hantverk. Missförstå mig rätt. Jag skulle gärna njuta av några timmar till när det är så här roligt, för.. HAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Seth Rogen och Rose Byrne spelar förortsparet som lagt sina sista pengar på ett fint hus med trädgård. Huset bredvid står tomt och paret ser busigt fram emot att få nya grannar. De inser snart att en nitlott har dragits då en galen, grabbig studentförening flyttar in. Studentförening förresten. Låter som något trevligt med kaffe och dopp, men icke. Tänk er Deltagänget gånger hundra. Det är fest hela tiden, dygnet runt, och paret, som till en början vill visa föreningsgrabbarna att de är coola, även om de redan börjar känna sig gamla och är nyblivna föräldrar, ledsnar snart och ringer polisen. Det skulle de aldrig ha gjort. Kemin mellan Rogen och Byrne är klockren både på en komisk och en mänsklig nivå. Man riktigt känner hur de älskar varandra och hur de går igenom frustrationen tillsammans. Mitt upp i alla grova sexskämt och galna slapstickmoment så finns det en genuin kärna av välskrivna karaktärer och mänsklighet. Det är ovanligt för den här typen av (fantastisk!) film och bidrar på alla plan. Zac Efron, som spelar föreningens psykopatiske ledare, är härligt galen tillika James Francos brorsa Dave och en handfull sköna biroller. Jag skrattade skamlöst från första minuten till sista, trots att det ofta är väldigt förutsägbart. En askul film, helt enkelt.
/Vrångmannnen

Tim and Eric's Billion Dollar Movie

@@@@
Tycker du att det här är kul?



Eller det här?



Då kommer du KANSKE att gilla Tim and Eric's Billion Dollar Movie.

Handlingen: Tim och Eric har blivit stora Hollywoodproducenter men när deras senaste storfilm kraschar så blir de panka. Efter att ha sett en reklamfilm på tv, där en ägare av ett köpcenter (Will Ferrell hahaha!) lockar med stora pengar till den som vågar ta över rucklet efter honom och fixa till det, så nappar grabbarna och antar utmaningen.
Tim and Eric's Billion Dollar Movie är så jävla slut som film. Det har aldrig gjorts något liknande. Aldrig. Det går inte att förklara. Måste ses. De mest förberedda är väl de som sett serien "Tim and Eric's Awesome Show, Great Job" (med rådande gästartist Dr. Steve Brule hahahaha!) på Adult Swim. I långfilmen går de dock rejält över gränsen för allt som kallas smak och finlir. Skön line-up av gästspel också: Will Ferrell, John C. Reilly, Jeff Goldblum, Bob Odinkirk, Zach Galifianakis, Will Forte (som arg svärdförsäljare..hahaha...HAHAHAHAHAA!). Många tycker nog att det här är det sämsta och mest osmakliga som någonsin gjorts. Själv skrattar jag så det kommer lite kiss, när jag nu ser den för en tredje gång. Den blir bara roligare och roligare vid varje visning. Helt sjuk film. Helt. Sjuk.
/Vrångmannen

Gravity

@@@
Hade den inte varit så sjukt jävla snygg hade det blivit en tvåa i betyg för filmen i sig är inget speciellt. Sandra Bullock är astronaut som råkar i trubbel ute i rymden och bara försöker överleva och ta sig ner till jorden igen. Allt som kan gå fel går garanterat fel och filmens "handling" är en serie katastrofer som inträffar på rad efter varandra så att specialeffektsteamet ska ha nåt att göra. Vi har sett det minst en miljon gånger förr (alla filmer som utspelar sig i rymden typ) och det enda som skiljer den här från alla andra katastroffilmer i rymden är att denna har så grymma specialeffekter så att man tror att de helt enkelt flög upp Sandra Bullock i rymden och gick loss på henne med ett par meteoritregn. Mycket yta. Inget innehåll. Folk blir impade av sånt 2014 tydligen för Oscarsnominerad var den till alla möjliga grejer. För mig var det en snygg axelryckning.
/Surskägget

Don Jon

@@@@
Joseph Gordon-Levitt har gått från klarhet till klarhet som skådis och är en av de där skådisarna man ser fram emot att få se nästa film med i princip oavsett vad filmen handlar om eller vilka andra som är med. Här visar han dessutom prov på att han är en manusförfattare och regissör att räkna med framöver också. Jon (Gordon-Levitt själv) är en enkel kille som gillar en handfull saker riktigt jävla mycket. Sin lägenhet, sin bil, sin familj, sin kyrka, sin kropp. Och sin porr. Framförallt sin porr. Han älskar sin porr så mycket faktiskt att han föredrar att porrunka framför att ligga med tjejer på riktigt. Vilket han i o f s gör typ hela tiden ändå. Faktum är att livet är en enda lång radda av one night stands och mängder med porrunkningar mellan besöken i kyrkan, gymmet och familjehemmet. Tills han träffar Barbara (Scarlett Johansson). Då förändras allt. För första gången en tjej som inte bara ligger med honom direkt utan som faktiskt ställer lite krav tillbaka. Jon blir kär. Men kan inte sluta titta på porr. Vilket inte är bra då Barbara hatar porr mer än det mesta. Så Jon börjar smussla med sitt porrtittande vilket hans kurskamrat Esther (Julianne Moore) upptäcker. Och så har vi ett triangeldrama. Gordon-Levitt är jättebra i rollen som Jon, men framförallt är det som manusförfattare och regissör han briljerar här. Johansson och Moore gör både kanonroller. Johansson lyckas med konststycket att gå från sjukt attraktiv till sjukt oattraktiv utan att ändra annat än sitt beteende och Moore lyckas få med sig både vishet, djup och sorg till sin karaktär. Kul också att Tony Danza får göra en comeback som Jons pappa (och vet du inte vem Tony Danza är ska du skämmas!). En lågmäld film (som man säger när det mest är karaktärsdrivet) som kanske inte är för alla, men som kommer glädja dem som fattar desto mer.
/Surskägget
PS. Vrångmannen gav Gravity @@@@+ men Don Jon bara @@@-. Jebus Christmas!

Death Wish I-IV

Death Wish (1974)
@@@
Filmen som för alltid kommer att vara mest förknippad med Charles Bronson trots att han hade betydligt bättre filmer under sitt bälte (Once Upon A Time In The West t ex). Clintan satte med Dirty Harry den ensamme och förbannade snuten som skiter i lagen och skjuter ihjäl skurkarna på kartan. Bronson sätter den ensamme och förbannade privatpersonen som skiter i lagen och skjuter ihjäl skurkarna på kartan med karaktären Paul Kersey. På sätt och vis är Harry och Paul samma mynt fast bara de olika sidorna. Båda är trötta på att skurkarna tycks komma undan med vad som helst och lagens ramar är alldeles för snäva för att verkligen kunna komma åt de värsta syndarna. Men där Harry trots allt har en polisbricka räcker det med en revolver för Kerseys del. När hans fru bli rånmördad och dottern hamnar på psyket på grund av våldtäkten i samband med inbrottet lackar Kersey ur. Beväpnad med en revolver ger han sig ut på New Yorks gator nattetid och skjuter ihjäl alla som försöker råna honom. Tidningarna börjar skriva om fenomenet och snart nog springer var och varannan civilist runt och stoppar rån. Snuten är Kersey på spåret men när det kommer till kritan väljer de att låta honom löpa. Det här är typiskt 70-tal. För stora glasögon, alla röker hela tiden, alla färger är nyanser av brunt och det är lite smutsigt och skitigt eller "realistiskt" hela tiden. Bronson har ett ansiktsuttryck som han kör nonstop hela tiden vilket ibland hindrar honom från att förmedla all dramatik Kersey upplever när han t ex skjuter ihjäl sin första skurk. I det stora hela dock en gedigen film som åldrats hyfsat väl om man kan bortse från vissa fånigheter som att skurkarna är så sjukt over-the-top och busigt onda så man verkligen ska förstå att de är skurkar.
Kändis: I Death Wishfilmerna poppade skådisar som var okända då men blev kända sen upp i små biroller som skurkar. I denna är det Jeff Goldblum som våldtar och rånar.
Antal skurkar Kersey dödar: 10.
Partyfolk med ballonger: Ja. Regissören Michael Winner gillade tydligen ballonger för i de tre Death Wishfilmer han regisserade finns det folk som festar ute på gatan med massa ballonger.
/Surskägget

Death Wish II (1982)
@@
Kersey har flyttat till Los Angeles och skaffat sig en ny flickvän. Dottern bor på mentalsjukhus men är på bättringsväg. Tills ett gäng skurkar gör inbrott hemma hos Kersey, våldtar och dödar hans hushållerska och sedan kidnappar dottern och våldtar henne också. Strax efter det tar hon livet av sig och Kersey plockar fram yea olde revolverino och ger sig ut på gatorna igen. Där skurkarna i ettan aldrig får sina straff ger sig Kersey uttryckligen efter de skurkar som är skyldiga denna gång. De skurkar som råkar komma i vägen när Kersey letar "sina" skurkar får skylla sig själva helt enkelt. En uppföljare borde vara mer av allt i, men det enda vi får mer av i denna rulle är mer utdragna scener där inget händer. 90 minuter känns som 120 och det är till och med FÄRRE skurkar som blir dödade än i ettan. Trams.
Kändis: Laurence Fishburne dyker upp som skurk innan Kersey skjuter honom till filmskurkehimlen.
Antal skurkar Kersey dödar: 9.
Partyfolk med ballonger: Ja.
/Surskägget

Death Wish 3 (1985)
@@@@
HAHAHAHAHAHA!!!! JAAAAAA! Nu börjar vi snacka. Här tappar filmserien slutligen alla koncept. Från att ha varit en ganska seriös dramafilm om en kille som fick nog och tog lagen i egna händer i ettan har vi nu tagit klivit till en typisk 80-talsactionrulle. Med andra ord mängder med skurkar som ser ut som om de kom direkt från Mad Max alternativt en Duran Duranvideo, en hjälte som skjuter först, skjuter sen och aldrig frågar och en story som är apfånig och enbart skapad för att hjälten ska kunna döda så många som möjligt. Den här gången kommer Kersey tillbaka till New York till en gammal polare bara för att upptäcka att polaren är död och kvarteret styrs av galna mutantklädda skurkar i ett stort gäng som terroriserar allt och alla. Snuten håller sig undan så det finns givetvis bara en sak för Kersey att göra. Precis, fram med pickadollen så kör vi. Första timmen är ganska långsam och halvseg med bara ett par skjutna skurkar men sista halvtimmen kompenserar i överflöd och aldrig har så många skurkar dödats på så kort tid sedan Arnold klev i land i Commando. Låt mig också påpeka att betyget absolut inte har något med att göra i bemärkelsen att det här är en bra film som t ex Gudfadern eller Taxi Driver. Det här är rätt uselt men sån galen pangpang att man bara måste älska det, jag menar huvudskurken skjuts ihjäl med ett raketgevär. PANG! Hahahahaha!
Kändis: Alex Winter blev känd för Bill & Tedfilmerna senare samt rollen som vampyrlakej i Lost Boys så han får väl räknas.
Antal skurkar Kersey dödar: 49 (det dör betydligt fler skurkar, tror runt 80-90, men Kersey skjuter 49, i alla fall fick jag det till det).
Partyfolk med ballonger: Ja.
/Surskägget

Death Wish 4: The Crackdown (1987)
@@@
Kersey är tillbaka i LA med ny flickvän och plastdotter. Nån som orkar gissa vad som händer? Jorå, dottern dör av drogöverdos och Kersey halar fram pistolen. Nu jäklar ska det dödas skurkar. Han får snabbt tag i knarklangaren som langade kokainet till dottern och ordnar biffen. Strax efter det får han ett samtal från en mystisk miljonär som ger honom all info han behöver om de två rivaliserande knarkgängen. Kersey ger sig självklart ut på jakt efter knarkkungarna och snart svämmar gatorna över av blod. Meeeeeen när dammet lagt sig och ligorna är utplånade visar det sig att den "snälle" miljonären är ännu en knarkkung som låtit Kersey jobba åt honom. Sånt kan Kersey givetvis inte tolerera så vi får en sista shoot-out innan eftertexterna rullar. Bland annat skjuts huvudskurken med ett raketgevär - igen. Men så stora smällar måste man bara älska. Ganska bra tempo genomgående men det börjar märkas att Bronson är 200 år gammal.
Kändis: Danny Trejo är med i 30 sekunder som knarkboss innan Bronson tar hand om honom.
Antal skurkar Kersey dödar: 44.
Partyfolk med ballonger: Nej. Winner regisserade inte denna.
/Surskägget

Death Wish 5 finns också, men det var så längesen jag såg den och hade inte tillgång till att se om den som jag hade med de fyra första. Därför blir det ingen recension på den.