22 Jump Street

@@@

Dårarnas julafton. Det är alltså dags för uppföljaren, därav 22 Jump Street. Skämten flyger som kulor, träffar och missar, högt och lågt. Ibland är det skitkul och det är aldrig tråkigt. Jonah Hill och Channing Tatums kemi är grundad i cement. Ice Cube har en större roll och stjäl scener som den arga polischefen. Det är väldigt fånigt och självrefererande vilket funkar i en sådan här rulle (de driver konstant med hur uppföljare alltid är dyrare men sämre hahahaha!). Inget nytt under solen men härlig underhållning för stunden, precis som ettan. Missa inte eftertexterna!

/Vrångmannen

The Purge: Anarchy

@@

I ett framtida USA. En natt om året får folk slå ihjäl varandra, råna och våldta utan att bli åtalade = The Purge. I den här rätt lama uppföljaren till hyggliga The Purge följer vi ett ungt par som får motorstopp och inte hinner hem innan alla låser in sig och galningarna dyker upp överallt för att mörda. Den här premissen är inte så tokig men slarvas fullkomligen bort. Det är ospännande nästan hela tiden och de flesta val som våra ”hjältar” gör är dum i huvudet grejer. Det bjussas dock på lite ok action och det räddar sömnpillret, nätt och jämnt, från det lägsta betyget.

/Vrångmannen

Under the Skin

@@@

Blir inte klok på det här och det är säkert meningen. Det är vackert, märkligt, mycket artsy-fartsy, lite småtråkigt och fascinerande på samma gång. Scarlett Johansson spelar en rymdvarelse som åker runt i Skottland och raggar upp ensamma män för att ”sluka” dem. Under The Skin är ingen enkel rulle utan kräver en koncentration och ett intresse som jag ibland hade svårt att uppehålla, trots att jag faktiskt aldrig sett någonting liknande. Antingen är det stor filmkonst (och bitvis tycker jag det) eller så är det pretentiöst slöseri med tid. Det är något lockande med filmen, i dess design, stämning och annorlundahet, men den känns mer som ett experiment än en film. Svajar lite inför betyget men landar ändå till sist på en trea. Tydligen så filmades liftarna som Scarlett plockar upp med en dold kamera och fick senare veta att de var med i en film. Bara det.
/Vrångmannen

Cold in July

@@@@

Spännande och välgjord indie-thriller med allas vår favoritseriemördare Dexter, Michael C. Hall, i huvudrollen. Den vanlige familjefadern Richard Dane (Hall) skjuter ihjäl en inbrottstjuv mitt i natten och dras som påföljd motvilligt in i en härva av lögner, hämnd och ond bråd död. Filmen utspelar sig i 80-talets Texas och det speglas klockrent i allt från musiken (John Carpenter någon?) och frisyrerna till designen. Sam Shepard är lysande som vanligt. Don Johnson dyker upp som en tuff och karismatisk gammal privatdetektiv och visar här, som i flera andra filmer nyligen, att han fortfarande är en kraft att räkna med. Filmen är baserad på romanen med samma namn från 1989 och när jag ser filmen får jag just känslan av att jag läser en riktigt bra kriminalare. Mer sånt. /Vrångmannen

Ender's Game

@@
Som Harry Potter fast i rymden.
/Vrångmannen