I'm Still Here

@@@@

Okej okej okej. Jag veeeet. Det här är ingen riktig dokumentärfilm. Men den är en snygg mokumentärfilm och under åtminstone ett års tid trodde de allra flesta att detta var en dokumentärfilm på riktigt tills Joaquin Phoenix och Casey Affleck vid premiären avslöjade att allt var fejk. Men som sagt länge var det ingen förutom de två och några få utvalda som visste sanningen. Nämligen att Phoenix/Affleck skulle göra en fejkad dokumentärfilm för att belysa vår tids enorma intresse för kändisar och kändisskap. Så när Phoenix strax efter sin Oscarsnominering för Walk The Line gick ut och sa att han skulle sluta som skådis och påbörja en karriär som rappare tog det hus i helvete i de flesta skvallerblaskorna och Internet glödde av fans och journalister som dissade hans nya karriärsdrag. Att han dessutom började dyka upp i stort yvigt skägg, slitna kläder, till synes påverkad av alkohol eller knark eller både och när han gjorde intervjuer gav upphov till många rykten om hans mentala hälsa. Hahahaha vad Phoenix och Affleck måste ha suttit och garvat åt alla oss puckon. Som dokumentärfilm håller denna inte måttet hela vägen. Det är lite för många transportsträckor och några onödiga scener. Som mokumentärfilm är den briljant och det är som sådan den ska ses givetvis. Vissa scener är pinsamt jobbiga att se och Phoenix gör ett så bra jobb så det är svårt att veta när han är sig själv och när han spelar en galen roll av sig själv. Ett lysande porträtt av en plågad själ. Som dock är helt fejkat. Därmed avslutar vi dokumentärtemat för denna gång och ser fram emot ett fortsätt spännande 2015.

/Surskägget

Paradise Lost 1-3 + West of Memphis + Devil's Knot

Paradise Lost: The Child Murders at Robin Hood Hills
@@@
1993 mördades tre 8-åriga pojkar i West Memphis i Arkansas i USA. Ganska snart arresterades tre tonårsgrabbar som huvudmisstänkta. Den yngsta av dem var 16 och den äldsta 18. Polisen målade snabbt upp en bild av tre satanister som mördat småpojkarna som en del av sin onda satanistiska kult. Grabbarna lyssnade ju på hårdrock, bar svarta kläder och skrev texter om död och magi i dagböcker. Att ingen av dem kunde bindas till mordplatsen, till mordvapen eller tillfälle och motiv verkade inte juryn bry sig speciellt mycket om och dömde de två yngsta till livstid och 18-åringen till döden. Dessa tre grabbars öden har sedermera blivit kallat West Memphis Three och allehanda kändisar har ansträngt sig för att hjälpa grabbarna bli rentvådda och släppta. Framförallt var det just denna dokumentärfilm som drog igång det hela. Bruce Sinofsky och Joe Berlinger (kanske mest kända för denna film och även Metallica: Some Kind of Monster) råkade helt enkelt vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Utan denna film är det högst troligt att den livstidsdömde Damien redan låg begraven och de andra två grabbarna ruttnade bort i fängelset bortglömda av omvärlden. Sinofsky/Berlinger har en fantastisk förmåga att nästla sig in i både de drabbade familjerna och familjerna till de anklagade. De får människor att ställa upp på kamera och verkligen öppna upp sig. Det är på gränsen, och ibland en bra bit över gränsen, till att Sinofsky/Berlinger utnyttjar dessa människor som uppenbarligen lider och är i sorg. Tycker även att det är osmakligt att de visar upp polismaterial på de döda och skändade kropparna om och om igen. Tanken är säkert att väcka känslor men det blir som ännu ett övergrepp på dessa stackars pojkar. Låt de döda vila i frid. Såg filmen när den kom 1996 och den gjorde verkligen avtryck då. När jag såg om den nu har den åldrats en hel del och känns inte lika explosiv som den gjorde då. Dock fortfarande intressant och fascinerande.
/Surskägget

Paradise Lost 2: Revelations
@
Nä, det här var faktiskt rätt uselt. Här handlar det mest om att Sinofsky/Berlinger låter en pappa till en av de mördade pojkarna löpa amok på kamera. Ivrigt påhejade av regissörerna är jag helt övertygad om. Uppenbarligen har man med en labil snubbe att göra som inte har alla hästarna i stallet och som verkar göra vad som helst för att vara med i ännu en film (alla andra familjemedlemmar vägrade vara med i denna del två). Tillför inget nytt till West Memphis Threes öden och borde aldrig släppts.
/Surskägget

Paradise Lost: Purgatory
@@@@
Här är den film som borde ha varit den naturliga uppföljaren till första filmen. 15 år har förflutit sedan första filmen släpptes och vi får nya intervjuer med de oskyldigt dömda grabbarna som nu växt upp till män. Några är bittrare än andra över ett liv som oskyldigt dömd i ett fängelse. Vi får även uppdaterade intervjuer med de gamla poliserna, advokaterna och till och med domaren i fallet. Det som är mest fascinerande är alla nya bevis advokaterna plockar fram som tydligt visar att West Memphis Three är helt oskyldiga, t ex DNA som bortom allt rimligt tvivel visar att de inte hade med detta att göra. Till slut får grabbarna upprättelse och släpps från finkan. Skippa film två och se första och denna. Det enda jag inte gillar är att man återigen gottar sig i polisvideor och rättläkarnas bilder på de döda pojkarna. Onödigt och osmakligt.
/Surskägget

West of Memphis
@@@@
Peter Jacksonproducerad dokumentär som sätter sista touchen på dessa tre grabbars öden i livet. Här fördjupar man sig ytterligare i det som berättas i tre Paradise Lostfilmen, nämligen hur grabbarna blir friade, vad som leder fram till detta och hur de hanterar sina första timmar i frihet. Vi får lära känna fruar och flickvänner lite mer på djupet och Jackson själv sitter och berättar om hur han varit drivande för att få till stålars som gav advokater och rättsläkare tid och resurser att hitta bevis för grabbarnas oskuld. Det är snabbt och rappt berättat och vi får en sorts summering på strax över två timmar av de tre Paradise Lostfilmerna med mycket nytt filmmaterial både från arkiven och nyinspelat. Bra och intressant avrundning på hela West Memphis Threehistorien och ska du bara se en enda av dessa filmer bör det vara denna.
/Surskägget

Devil's Knot
@@@
Ingen dokumentärfilm men jag slänger med den här för att hålla allt samlat som har med West Memphis Three att göra. Hollywoodversionen av Paradise Lost och West of Memphisfilmerna med Reese Witherspoon i huvudrollen som en av mammorna till ett av offren. Följer historien troget och har lånat mycket från en bok med samma namn som i sin tur inspirerats av ovan nämnda dokumentärfilmer. Presenterar inget nytt under solen egentligen men Witherspoon gör ett bra och starkt porträtt. Filmen att se för den som inte gillar dokumentärer men som ändå vill veta vad hela West Memphis Threegrejen handlar om.
/Surskägget

Restrepo

@@@
Oscarsnominerad dokumentärfilm som följer ett kompani amerikanska soldater i en av de värsta krigshärdarna i Afghanistan. Under ett helt år har de två filmmakarna följt gänget på plats och det är kanske nästan det som är mest imponerande med filmen. Det är nämligen eldstrider mest hela tiden. Soldaterna kan skjuta tillbaka men som kameraman har du bara en kamera att rikta mot fienden. Riskerna regissörerna tog för att spela in filmen var med andra ord enorma. Med det sagt blir det lite väl repetitivt i filmen. Man filmar grabbarna när de röker, lyssnar på musik eller gräver latriner. Sen blir det eldstrid. Sen filmar man grabbarna när de röker, lyssnar på musik och gräver latriner. Sen blir det eldstrid. Etc osv. Det mest intressanta är intervjuerna man spelat in med soldaterna i efterhand och som klipps in emellanåt. Där är det tydligt att en del hanterar krig bättre än andra, men att alla på ett eller annat sätt blivit mentalt skadade. Det som också blir tydligt är att dessa unga amerikanska grabbar får åka hem efter ett års strider medan civilbefolkningen på plats lever kvar - och hur mentalt skadade måste inte de familjerna vara? Kan inte riktigt se varför den blev Oscarsnominerad förutom för att man ville hylla modet hos filmskaparna att vara på plats i krig i ett år.
/Surskägget

Mission To Lars

@@@
Två syskon, en journalist och en filmmakare, har ett tredje syskon, en äldre bror som har Fragile X-syndrom, en variant av autism. Han lever sina dagar på ett specialboende där han hjälper till att göra papperstussar för gnagare (sånt du kan köpa och ha i buren som gnagarna kan busa i och som även absorberar kisset från dem). De senaste 20 åren eller så har han varit ett superfan av Metallica och just trummisen Lars Ulrich. Varje gång syskonen träffar honom upprepar han som ett mantra: "jag vill träffa Lars Ulrich" om och om igen. Sagt och gjort! Då syskonen har lite kontakter tack vare sina jobb lyckas de få till att möte. Nu handlar det bara om att få dit sin bror - vilket är lättare sagt än gjort. En 40-årig man som beter sig som en envis treåring är inte det enklaste att hantera. Speciellt när man måste lämna trygga hemmet i England och flyga över till USA där Metallica är på turné. Många turer blir det men till slut blir mötet av till allas stora lycka. Som Metallicafan är detta ett måste, men även för de som kanske inte gillar Metallica i vanliga fall kan det här vara en annorlunda road tripfilm som visar att det går att lösa det mesta om man bara bestämmer sig. Bra feel-goodfilm.
/Surskägget

Dirty Wars

@@@@
Intressant och spännande film som nästan snuddar in på spionthrillergenren. En amerikansk journalist har gjort det till sitt livsmål att avslöja de smutsiga legosoldatsfirmorna amerikanska staten hyr in för att utföra uppdrag som inte är helt okej egentligen (därav filmtiteln). Om uppdraget går åt helvete kan staten skylla på det privata legosoldatsbolaget och säga att staten inte alls tänkte sig att det skulle gå som det gick och därefter stämma bolaget och säga upp kontraktet (för att sedan teckna ett nytt med typ samma gubbar som bytt organisationsnummer och namn på firman). Journalisten är helt orädd och reser in i krigszoner alla andra undviker som pesten bara för att få till intervjuer med folket på plats. Därmed kan han visa upp oskyldiga som blivit stormade mitt i natten utan grund och där amerikanska soldater dödat släktingar utan anledning. Givetvis pekar de mesta av dessa uppdragen tillbaka på de privata legosoldatsbolagen. Förutom att resa in i länder ingen vågar blir han dessutom hotad till livet av anonyma personer som gissningsvis tillhör dessa bolag då de vill kunna tjäna pengar ifred utan nån jävla journalist som lägger trynet i blöt. Öppnar upp ögonen på oss på hur smutsigt det faktiskt går till i många fall. Är man det minsta intresserad av omvärldspolitik är denna film ett måste.
/Surskägget

Brooklyn Castle

@@@
Lite liknande film som Louder Than A Bomb igår. Vi får följa ett par elever på en high school i Brooklyn. På just denna skola har man specialiserat sig på att vara bäst i schack och satsar stenhårt på att driva schacklaget till nya höjder. De vinner oftast de flesta turneringar och har flest enskilda juniormästare. Det som gör det desto mer intressant är att detta inte är en privatskola för rika snobbar utan tvärtom en statlig skola i ett "problemområde". Istället för att locka med sport får man dit kidsen med hjälp av schack och att skolan betalar för resorna till de olika turneringarna. Just när vi fått lära oss allt detta kommer dråpslaget. Det måste till seriösa budgetnedskärningar och det kanske blir så att man inte längre kommer att ha råd att åka på turneringar och ha kvar schacklärarinnan. En film om ungdomar och schack hade lätt kunna bli ganska tråkig, men här har filmskaparna lyckats med det som är själva nyckeln till alla bra dokumentärfilmer - nämligen hittat intressanta, charmiga och roliga människor som öppnar upp och bjuder in oss till deras liv. Inte världsomvälvande på något sätt, men en intressant film som speglar problemområden ur ett annat perspektiv än bara misär.
/Surskägget

Louder Than A Bomb

@@@@
Jag älskar ju mina highschoolfilmer. Även när de kommer form av en dokumentär. Här får vi följa ett gäng olika tonåringar i olika skolor i Chicago som alla har ett brinnande intresse för slampoesi eller poetry slam som det heter på engelska. Det hela går ut på att man får kliva upp på en scen och framföra en egenskriven dikt på max tre minuter inför publik och jury för att försöka få så mycket poäng som möjligt. Man har både individuella och laggrenar. Dikterna får handla om vad som helst, de behöver inte nödvändigtvis rimma och ska framföras med kraft och passion för att säkra höga poäng. Filmskaparna har verkligen lyckats hitta rätt ungdomar att följa. De är karismatiska, duktiga och intressanta med lika mängder svårigheter som guldkorn i sina liv. De är dessutom riktigt grymma på att skriva dikter som berör. Visst, allt är inte bra hela tiden. Men när de prickar in det så prickar de in det sjukt bra. Att i den åldern våga öppna upp sig och blotta alla känslor de i vanliga fall gömmer längst in är både modigt och befriande. Att dessutom göra det i form av en dikt där orden fångar in lyssnaren och suger in en rakt in i deras liv är imponerande. En liten  stor film.
/Surskägget

Magic Camp

@@
För alla barn upp till 18 som gillar magi finns i USA ett läger som varje år under en veckas tid tar emot alla magiintresserade för att träffa andra likasinnade och lära sig mer om tricks och fingerfärdighet av instruktörerna på plats samt givetvis de andra barnen. Det är rätt imponerande att se 12-åringar öva, öva och öva lite mer för att sätta ett trick så perfekt som de kan och fascinerande att se så många trollkarlar där den ena är mer fingerfärdig än den andra. Vi får följa ett par av filmmakarna utvalda tonåringar som ställer upp i den interna tävlingen, alla med sin egen stil. Någon kör klassisk magishow med hög hatt och hela kittet, någon kör lite med humormagi och någon annan jobbar i princip bara med fingerfärdigheten. Hur kul det än är att se hur de övar och förbereder sig inför tävlingarna är detta i slutändan en film som kanske skulle varit ett trettio minuter lång teveavsnitt, inte en långfilm. Det håller inte hela vägen helt enkelt i nittio minuter. Men kul att se att det finns så många maginördar därute.
/Surskägget

Virunga

@@@
Virunga är en gigantisk nationalpark i Kongo-Kinshasa och gränsar till både Rwanda och Uganda. Den här filmen handlar om de parkvakter som jobbar för att ta hand om djuren och naturen i detta jättelika naturområde. Den handlar också om hur stora bolag från västvärlden försöker roffa åt sig stora landområden i parken med mutor och hot för att utvinna vad man kan av naturresurserna och tjäna ännu fler miljarder åt sina aktieägare. Och den handlar också om det pågående instabila läget i landet där rebellstyrkor krigar mot sittande regering. Det är tre separat intressant historier men att slänga ihop dem i en enda film gör att filmen känns otroligt splittrad. Svagaste historien är den om storbolaget som vill muta sig till att köpa landområden. Här leker filmmakarna James Bond och spelar in mängder med samtal i smyg och med dolda kameror med allehanda anställda. Tyvärr är sekvenserna långtråkiga, det kommer inte fram något direkt av intresse och i o m att kamerorna är dolda är bildkvalitén kass. Bättre då de två andra historierna där vi får träffa människorna som tar hand om skadade apbarn vars föräldrar blivit dödade av tjuvjägare. Även berättelsen om det pågående kriget är intressant. Jag hade dock helst sett tre separata filmer så att man verkligen kunde gräva djupt och ordentlig i varje ämne. Som det blir nu skrapas det mest på ytan.
/Surskägget

Roman Polanski: Efterlyst och Eftertraktad

@@@
Roman Polanski är känd som en av de artistiskt främsta regissörerna på planeten. Mer eller mindre alla stora filmstjärnor köar för att få chans att jobba med honom, och han har även plockat hem Oscarsstatyetten för Bästa Regi. Han är också känd för att i slutet av 70-talet ha drogat och våldtagit en 13-årig flicka i Jack Nicholsons hus (Nicholson var bortrest och Polanski lånade huset) för att sedan fly landet när det började bli uppenbart att han skulle bli dömd till fängelse för detta. Polanski motsatte sig våldtäktsanklagelsen men inte det faktum att han hade sex med flickan. Det var han väldigt öppen med att erkänna och verkade inte alls tycka att det är märkligt att en 44-årig man ligger med en 13-åring flicka. Den här dokumentären handlar dels om hela den rättshärvan och dels om hans storhet som regissör och pendlar mellan att berätta händelserna lite kors och tvärs utan någon direkt sammankoppling. Man har lyckats få tag på en hel del bildmaterial från 70-talet och rättegångarna liksom på hans privatliv och bakom-scenerna på filminspelningar. Det är en fascinerande och intressant historia, speciellt om man gillar sin filmhistoria. Dock är filmen feg som inte vågar fördöma Polanski för att han knullar/knullade barn. Visst har vi en fantastisk förmåga att förlåta artistiskt duktiga människor deras märkligheter (Jerry Lee Lewis gifte sig ju med sin 14-åriga kusin t ex) men att inte säga högt och tydligt att en fullvuxen man inte ska sätta på 13-åriga flickor är ju bara befängt och fel.
/Surskägget

Terms & Conditions May Apply

@@@
För alla konspirationsteoretiker där ute. Hehehe närå inte så illa. Här ställer sig regissören frågan vad det egentligen står i alla de där superlånga dokumenten man måste godkänna så fort man registrerar sig på ett socialt nätverk eller tankar hem nåt program eller nån applikation. Ni vet, de där överdrivet långa juristtexterna man aldrig läser utan bara klickar "Jag Godkänner" för att snabbt kunna komma vidare och installera programmet eller börjar lägga upp de där ascoola bilderna från gårdagens fest. Det kanske är tur att man inte läser för då hade man förmodligen inte kunnat använda nånting som har med en dator eller internet att göra. Bolagen lägger in helt sjuka villkor som i vanliga normala livet skulle vara helt oacceptabla för en själv att skriva under på. Tänk själv om du gick in på ICA för att köpa köttfärs och du var tvungen att skriva på ett papper som gav ICA rätt att komma hem och ta den lagade maten ifrån dig och spara den i sin jättelika frys för framtida behov. För det är det man gör på Facebook, Twitter, Google och allt vad det kan vara. Man ger upp alla sina rättigheter helt och hållet. Allt som publiceras nu, igår och imorgon ägs av bolaget som tillhandahåller tjänsten. De kan använda informationen som du ger dem precis hursomhelst t ex att sälja det till en tredje part eller skicka allt till närmaste myndighet. Storebror ser dig! Intressant film som får en att tänka till om man verkligen vill godkänna framtida uppdateringar.
/Surskägget

Bottled Life

@@@

Skurkarna på Nestlé bryr sig inte ett piss om folk har rent vatten att dricka eller inte så länge man köper vatten på flaska från just Nestlé. De söker jorden runt efter bra källor, köper dessa av staden/staten/kommunen/regeringen/diktatorn för en hyfsad peng och stänger sedan av vattnet från källan för folket som bor där och som tidigare nyttjat vattnet. Plötsligt går byar och städer från att ha en ren vattenkälla till att inte ha det. Nestlés VD själv verkar ta detta med godan ro. Han har ju droppat det härliga citatet: ”Rent vatten är inte en mänsklig rättighet” så det är ju rätt tydligt vad han anser i frågan. Vi får följa Nestlés framfart (mot deras vilja ska tilläggas, de har inte samarbetat med filmmakarna) i USA, Afrika och Indien och även på plats i Schweiz där de har sitt huvudkontor. Genom diverse presskonferenser som filmmakarna nästlar in sig på alternativt köper loss det inspelade materialet från får vi även en hel del smaskiga citat från VD:n och andra. Här får vi verkligen en tydlig bild att pengar styr och att företag inte bryr sig ett skvatt om människor lever eller dör så länge profiten går uppåt. Dessutom får vi som bor här i väst en väldigt intressant inblick i hur folk i andra delar av världen verkligen måste kämpa för att få tag på lite vatten varje dag. Väl värt att fundera över när det är dags att ta den där superduperlånga duschen.

/Surskägget

GMO OMG

@@@@

Vad är det vi egentligen stoppar i oss? Denna debatt har varit på tapeten många gånger de senaste åren mycket tack vare att det skrivits ett par uppmärksammade böcker i ämnet. I USA är det kanske främst i Kalifornien folk har tagit till sig att det helst ska vara organiskt och ekologiskt och närodlat. När regissören Jeremy Seifert fick barn började han reflektera mer och mer vad han egentligen stoppade i familjen och började gräva och forska och kom rätt snabbt underfund med att väldigt mycket av maten i USA är genmanipulerad, s k GMO. Detta är han till en början helt neutral till men vill veta mer vad det egentligen innebär och ju mer han börjar nysta i det hela desto mer inser han att GMO är skit på flera plan. Dels finns inga långsiktiga studier på hur detta påverkar oss människor då GMO inte funnits mer än kanske 20 år. De bolag som utvecklar GMO har gjort egna studier som givetvis visar att det inte finns påverkan alls. Andra oberoende studier visar att cancer bland labbråttorna var betydligt högre om de käkade GMO än vanligt odlad mat. Dels har bolagen som utvecklar GMO tagit patent på grödorna vilket gör att du som bonde måste betala dyra pengar varje år för att få så grödorna. Kruxet är att om du är en grannbonde som kör vanliga grödor så kommer GMO-grödorna att pollinera dina grödor och ta över varpå du blir stämd för att inte ha betalat GMO-licensen. Hur sjukt det än låter är det sant. Den tredje stora nackdelen är att GMO-grödorna både är mat och gift på samma gång. Istället för att bespruta dem med diverse kemikalier för att hålla skadeinsekterna borta innehåller grödorna kemikalierna i sitt DNA varpå skadedjuren dör. Problemet är bara att GMO verkar slå ut även nyttiga djur som t ex bin och utan bin ingen mat alls. I USA är närmare 95% av majs, sojabönor och andra stora viktiga grödor GMO och det gör att man får i sig det oavsett vad man äter då majsstärkelse och soja finns i typ all mat man köper där borta samt att boskap få GMO-mat. Tack och lov är GMO mestadels ett amerikanskt problem och här i Europa har regeringarna intagit en kallare hållning och förbjudit GMO till stor del. Detta är en ögonöppnande film även för såna som oss som länge försökt ha koll på vad vi faktiskt stoppar i oss och hur många ”hemliga” fällor det finns som matproducenterna försöker undanhålla oss.

/Surskägget

Filthy Gorgeous: The Bob Guccione Story

@@

Bob Guccione drog igång Penthouse som ett brittiskt svar på Playboy och försökte sedan kopiera Hefners playboyliv utan samma framgång. Förlaget som gav ut Penthouse (som Guccione ägde) nöjde sig inte där utan började ge ut månadsmagasin i alla möjliga genrer och var ett tag på 70- och 80-talen ett av de största i världen. Sen föll allt ihop och idag är det knappt spillror kvar av de forna glansdagarna. Jag förstår att man gärna berättar om denne excentriska man som började med två händer och byggde ett miljardimperium. Problemet är dock att man måste anstränga sig för att göra honom intressantare än han faktiskt var och stora delar av filmen därmed bara är transportsträckor. Inget att hänga i julgranen.

/Surskägget

The Motivation

@@@

Som jag tidigare nämnt är jag sjukt svag för skateboarddokumentärer. Här får vi följa några av världens absolut bästa streetskatare som förbereder sig inför ett av världens största event i just den genren – Street League Championship. De ska tävla om den stora prissumman och vem av dem som för tillfället är bäst i världen. Vi får både nykomlingarna och de gamla rävarna och får följa med alla åtta för en inblick i hur de tränar, hur de tänker och hur de pushar sig själva för att hela tiden bli bättre och bättre. Givetvis är det mycket skejtande i filmen och det bjussas på mängder av snygga tricks och åkningar denne helt oåkkunnige recensent dreglar över. Filmen är inte speciellt märkvärdig men den gör sitt jobb. Vi får veta lite mer om grabbarna på brädorna, vi får se coola stunts och vi får en vinnare i slutet av filmen. Ibland räcker det absolut för en bra och underhållande film.

/Surskägget

Never Sleep Again

@@@@

En av de allra bästa dokumentärerna om film som jag sett (toppas i princip enbart av de många, många timmarna om inspelningen av Ringentrilogin som följer med på de tre Extended Cutversionerna). Här får vi i fyra timmar ta del av allt, och jag menar allt, som har med Terror på Elm Streetfilmerna att göra. I princip alla som haft minsta lilla huvudroll, biroll, producentroll, manusroll, specialeffektsroll eller regiroll intervjuas (undantagen är Johnny Depp och Patricia Arquette) och alla har intressanta och roliga stories att berätta om filmerna och sin roll i denna klassiska skräckserie. Filmen går linjärt från att Wes Craven kommer på idén till att sista filmen ser dagens ljus och i princip lika mycket tid ägnas åt varje film även om det läggs mer vikt vid den första filmen som drog igång det hela. Roligast är avsnittet som behandlar andra delen där i alla utom huvudrollsinnehavaren sitter och säger sig varit helt oförstående till att det var en rulle med extremt starka homosexuella undertoner de gjorde och att det tog dem flera år att se filmen med de ögonen. Än idag är det några av de som vägrar inse att den faktiskt är en riktig bögfilm (och som jag förstår det stor i bögkretsar dessutom). Vilket man fattade redan som liten knodd när man såg den för de ”homosexuella undertonerna” är inte så jävla ”undertonade” om man säger så. Oavsett detta är det här en dokumentärfilm för i första hand de som gillar Freddy och i andra hand för de som är riktiga filmnördar och älskar att veta hur inspelningarna gick till. Alla andra kan dock med gott samvete hoppa denna.

/Surskägget

@@@@
Ja vad ska man säga. En 4 timmar lång dokumentär som grundligt (och då menar jag g-r-u-n-d-l-i-g-t) går genom alla Terror på Elm Street filmerna från första till sista (I det här fallet Freddy vs Jason..). Massor av klipp från filmerna naturligtvis och intima intervjuer med alla inblandade (skådisar, regissörer, manusförfattare, producenter , fotografer, effektmakare m.fl.) samt massor av kul trivia och smaskigt skvaller. En riktig karamell för den som gillar skräckfilm och dokumentärer. När rullen är över känner man att man har full koll på hela serien men vill ändå ha mer. Den här Vrångmannen kunde inte få nog trots att Elm Streetserien egentligen inte hör till de stora favoriterna.
/Vrångmannen

Brave Miss World

@@@@

Linor Abargil blir som 18-åring Miss Israel och skickas till Italien för att fotomodella i väntan på den stora Miss Worldtävling sex månader senare. I Italien blir hon brutalt våldtagen av den man som är satt att ta hand om henne, en researrangör som hjälper inte bara israeliska modeller utan modeller från hela världen att ta sig till och från Italien. Linor överlever med nöd och näppe men trots en anmälan går våldtäktsmannen fri. Månader senare står hon på scenen och vinner Miss World som om inget hänt. Men det har hänt och ju längre tiden går desto mer inser Linor att hon inte kan förtränga sina känslor och upplevelser utan att hon måste ut och berätta om dem för att kanske kunna hela sig själv. Detta blir inledningen till både en inre resa och en fysisk, konkret resa som tar henne världen runt till olika center för våldtäksdrabbade kvinnor. Hon finner styrka i de andra kvinnornas berättelser och sprider styrka genom sin egen. Hon får även två Hollywoodkändisar att komma ut och på kamera berätta om hur de blivit våldtagna, Joan Collins och Fran Drescher. Starkaste partierna i filmen är dock när Linor besöker ett hem i Afrika där väldigt unga tonårstjejer berättar om hur de blivit brutalt våldtagna om och om igen. Det här är en film som försöker sudda bort skammen och det sociala stigmat från offret och klistra dit det där det hör hemma – nämligen hos förövaren. Våldtäkt är bland de absolut vidrigaste brotten som finns och att vi fortfarande år 2015 skuldbelägger kvinnor som råkar ut för detta hemska brott är helt sjukt. Linor är modig som vågar stå upp och visa att det finns ett liv efteråt och att man inte ska skämmas och förhoppningsvis kan det leda till att fler offer kan hitta tillbaka till sina liv.

/Surskägget

Into the Abyss

@@@@

Okej, Werner Herzog har aldrig tillhört favoritregissörerna men efter fantastiska dokumentären Grizzly Man för ett par år sedan såg jag verkligen fram emot att se ännu en dokumentärfilm av denna tyske geniale dåre. Här åker han och träffar en snubbe som sitter i dödscell i väntan på att hans dödsstraff ska träda i kraft. Herzog träffar även före detta vänner, åklagare, advokater, poliser inblandade i arresten samt överlevande familjemedlemmar. Alla får prata öppet och ärligt om sin inblandning och om de känslor som rör sig i deras huvuden. Herzog låter alla komma till tals utan större pekpinnar även om han då och då blandar sig in och säger att han personligen inte håller med om det personen precis har sagt. Strax innan eftertexterna börjar rulla gör dock Herzog det klart och tydligt i en voice-over att han bestämt är emot dödsstraff även om han i övrigt inte lägger in några moralkakor i resten av filmen. Som vanligt är det lite drömskt och filosofiskt och Herzogs egna, väldigt personliga voice-overkommentarer sätter sin specifika prägel på denna lugna och samtidigt omskakande film.

/Surskägget

The Invisible War

@@@@

Att vara soldat är aldrig en enkel uppgift. Man förväntas vara i toppform både mentalt och fysiskt och samtidigt vara beredd på att närsomhelst skickas i väg till en krigs- eller krissituation de flesta av oss skulle springa åt andra hållet ifrån. Att vara kvinna och soldat kan vara dubbelt så svårt. Inte nog med att man fortfarande ska vara beredd på allt ovan, dessutom ska man behöva slå hål på hundratals generationers soldathistorik där det enbart varit männen som slagits och kvinnorna i bästa fall fått vara sjuksköterskor och i värsta fall offer för kriget med allt vad det innebär. Som amerikansk kvinnlig soldat i denna dokumentärfilm ska du dessutom behöva tampas med att vissa av dina manliga kollegor och befäl ser det som sin rätt att våldta och misshandla dig och dessutom räkna med att komma undan med det då inget befäl uppåt vill ta tag i våldtäktsfrågor med tång. Vi får träffa en uppsjö kvinnor, alldeles för många, som delar med sig av sin historia. Hur de blivit våldtagna av en medsoldat eller ett befäl, hur ingen trott dem, hur de blivit uttvingade från armén där befälskedjorna högre och högre upp aldrig tycks bry sig om sådana frågor. Vissa av dem har funnit kraft att gå vidare, andra är psykiskt helt nedbrutna och halkat in i alkoholism och narkotikamissbruk. Det här är en jobbig film att se och just därför ska den ses.

/Surskägget

The Meerkats

@@@

Nånstans mitt på en av Afrikas många stora savanner finner vi en liten familj surikater som precis fått tillökning. Genom extremt välplacerade kameror får vi följa en av dessa små surikatbebisar och hans uppväxt till fullvuxen surikat. Faror lurar överallt. Det är väldiga och hungriga örnar som sveper ner från skyn. Det är giftiga och hungriga ormar som slingrar sig rakt ner i boet på jakt efter en saftig liten surikat. Det är en ständig kamp på jakt efter föda där det mumsigaste – skorpioner – också tillhör det farligaste. Dessutom lurar andra surikatfamiljer i närheten och försöker ta över ens territorium om man inte passar sig. Det här är liksom Pingvinresan en dokumentärfilm där man via smart klippning och en berättarröst som ger oss precis rätt bilder i huvudet får oss att tro att vi ser en författad film i stil med vilken familjefilm som helst. Det är underhållande, kul och lärorikt.

/Surskägget

Video Games: The Movie

@@@

Tevespelens historia från första lilla blippande Pongmaskinen till dagens kraftfulla spelkonsoler och framtida 3D. Det intervjuas både de som var där och skapade historia, liksom fans, journalister, författare och rent allmänna nördar i ämnet. Pratas det om ett spel får vi samtidigt se det spelas så det flimrar förbi mängder med gamla klassiker man knappt kommer ihåg att man spelat vilket är skitkul. Dessutom försöker regissören belysa vilken vikt tevespel har betytt för vår samtid och vad det kommer att betyda för den sociala och tekniska utvecklingen under kommande generationer. Intressant och spännande för det mesta. Det jag kan sakna är att man har missat/glömt/struntat i vissa konsoler helt och hållet. Vectrex denna suveräna (hahahahaha!) klassiker och Commodore 64/128 nämns inte överhuvudtaget. Dessutom studsar man lite väl i tid och rum ibland vilket känns lite onödigt. Men överlag en välgjord och engagerande dokumentär värd att kolla in.

/Surskägget

@@@
Tja...ja...nja...mja. Helt ok men skulle varit bättre. Mja. Tja.
/Vrångmannen

Superheroes

@@@

HAHAHAHAHA! Vilka dårar. Här har vi verklighetens Kick-Ass. Grabbar och brudar som drar på sig mantel och mask och springer ute om nätterna för att RÄDDA VÄRLDEN! HAHAHAHAHA! Sluuuuuuta! Polisen orkar knappt se på dem utan att antingen garva ihjäl sig eller be dem åka hem där de är trygga och inte blir ännu en rad i mordstatistiken. För vad de här människorna gör är farligt. De ger sig ut i mörka gränder om natten och ska fånga skurkar. Skurkar som har vapen. Hur mycket superhjältar dessa människor ser sig själva som är de i slutänden bara kött och blod. Vissa tar det på allvar och tränar alla timmar när de inte sover eller ”patrullerar”. Andra verkar leva i en egen verklighet där tevespel och serietidningar helt enkelt tagit över den riktiga världen och blivit deras riktiga värld. Och så har vi några som bara gillar att spöka ut sig och glida runt på stan och surra med folk i största allmänhet. Oavsett är detta en film fylld av sköna personligheter och udda människor som både roar och oroar.

/Surskägget

The Last Gladiators

@@@@

Hockey har alltid varit en av mina absoluta favoritsporter. Det är högt tempo, många mål och tvåmeterssnubbar som alla är hundra kilo muskler med klubbor som pucklar på varandra som om det inte finns en morgondag. Det är spänning och adrenalin i en perfekt kombo och precis som filmtiteln antyder är det faktiskt det närmaste vi kommer dagens motsvarighet till gladiatorer. Den här dokumentären följer Chris ”Knuckles” Nilan, ett före detta hockeyproffs som nu är en gammal gubbe och inte riktigt vet var han ska ta vägen i livet. På hockeyrinken var det enkelt. Han var inte den bästa dribblaren, den meste målskytten eller den snabbaste skridskoåkaren. Men han kunde spöa skiten ur folk. På 70- och 80-talet räckte det långt i NHL. Nilan gled runt och vaktade de lite duktigare spelarna så att de inte skulle åka på stryk och var det nån i det andra laget som muckade för mycket åkte Nilan över och gav snubben en propp. Givetvis fanns det liknande spelare i alla NHL-lag så det hela blev som en intern slagsmålsklubb också där man spöade på varandra på isen och sen drog ner till puben för en bira tillsammans. Kamratskapet var lika stort som hatet och på nåt underligt vis funkade det. Tills man blev pensionerad och inte visste vad man skulle göra ute i stora vida världen. Förutom att följa Nilan intervjuas mer eller mindre alla slagsmålskämpar inom både dåtidens och nutidens NHL. Vi får även duktigt med filmsekvenser på alla ”klassiska” fighter som gubbarna snackar om. Gillar man hockey är den här filmen ett måste, och jag kan tänka mig att även de allra flesta sportintresserade kommer att hitta mängder med intressant i den.

/Surskägget

Pingvinresan

@@@

Om du vaknar upp nån dag och känner dig lite extra sliten och uttråkad av livet. Om du tycker lite mer synd om dig än andra dagar. Om du tycker det är kallt, mulet och grått. Betänk då Kejsarpingvinens kamp för att få barn. Det börjar med en månads promenad genom ett istäckt landskap där det inte finns chans att hitta föda. Sedan inleds en uppvaktningsritual som slutar med befruktning och sedan förlossning av ett ägg. Detta tar ytterligare nån månad. Sedan ska ägget hållas varm mellan fötterna och pälsen i en månad innan det kläcks. Detta medan solen knappt syns under dygnet och det blåser iskalla stormvindar som piskar och piskar. Fortfarande utan chans att hitta föda. När ungen väl är ute är det dags att traska tillbaka en månad till det område där maten finns. Fyra månader utan käk i en av naturens mest ogästvänliga platser med temperaturer på minus fyrtio eller värre. Mmmm. Plötsligt var det kanske inte så jobbigt att man missade den där bussen, att kaffet var lite kallt eller att tentan gick åt helvete. Fascinerande och intressant film som dock på sina ställen är lite väl långdragen för att betyget ska bli högre, även om det är där och nosar på en fyra.

/Surskägget

The Garden

@@

En film som borde kunnat bli betydligt mer spännande och intressant. Vi får ta del av en liten landremsa mitt centrala Los Angeles där ett litet kollektiv driver små trädgårdsland. Vissa gör det som sitt jobb som de livnär sig på, men de flesta gör det mest för skojs skull och för att få komma ut i naturen och påta lite i trädgården innan det är dags att flänga iväg i betongdjungelns stress och press igen. När vi som tittare kommer in i filmen vill landägaren stänga ner trädgården, sälja marken och låta nån annan bygga upp fabriker där. Detta väcker givetvis stor indignation och vrede hos de människor som påtat där i åratal. Deras lilla livsverk av blommor, frukter och grönsaker riskerar nu att sopas bort och bli ännu en betongbyggnad i en stad som redan har alldeles för gott om betong och för lite grönt. Kampen mellan David och Goliath är både filmens styrka och svaghet. För faktum är att markägaren aldrig gör något som är olagligt. Kontraktet med kollektivet har löpt ut och han är fri att sälja sin mark om han så önskar. Därmed är det ”bönderna” som begår olagligheterna. Samtidigt önskar man ju dessa människor all lycka till med att få fortsätta odla. Rättegångar och poliskravaller följer men man önskar att filmmakarna varit kanske aningen mer neutrala och objektiva.

/Surskägget

We Are Legion

@@@

Har du nånsin undrat vilka som egentligen ligger bakom Anonymous? Du vet, det där hackergänget som spökar ut sig i V För Vendettamasker och stänger ner statliga hemsidor kors och tvärs över hela världen. För har du undrat då har du chans på ett par svar via denna dokumentär som handlar just om Anonymous. Mest intressant är faktiskt de medlemmar som väljer att kliva fram och berätta att de varit och/eller är med och vad de faktiskt ställt till med. Lite gammaldags hederlig informationsanarki allt som oftast. Intressant är även att få ta del av historier från folk som egentligen aldrig riktigt var med men som spred nån grej och sedan fick FBI knackandes på dörren. Och intressant är förstås också de medlemmar som gömmer sig bakom masker, suddiga foton och röstförvrängning som snackar om alla planer och idéer de har för framtiden. Visst, man får inte alla svar och det är tydligt att Anonymous är en extremt splittrad grupp utan större centralt lederskap eller en tydlig vision. Å andra sidan är det precis så Internet ska vara antar jag.

/Surskägget

@@@
Instämmer helt med Surskägget och par mig helt sonika en skrivstund som jag istället kan lägga på att göra en limpmacka.
/Vrångmannen

Mission To the Edge of Space

@@

Ni minns kanske den glada dåren som åkte upp, upp, upp i en jätteballong, så högt upp att han var precis på gränsen mellan jordens atmosfär och rymden, klev ut från ballongen och hoppade ner för att slå rekord i världens längst fritt fall innan han öppnade fallskärmen och landade säkert på gamla hederliga Terra Firma? Minns ni inte? Nä nä. Då har ni inte missat nåt (och det finns att hitta på Youtube). Minns ni? Jaha. Här har ni filmen som dokumenterade hela hans upplevelse. Delvis intressant men alldeles för lång. Här har filmskaparna helt glömt bort regel nummer ett: Kill your darlings. Det här hade lätt kunnat klippas ner till 80 minuter men pågår i 120 minuter. Det är alldeles för långt så man flera gånger tappar intresset och börjar fundera på annat i livet. Bör enbart ses om man är fanatiskt fan av fritt fall.

/Surskägget

Danland

@

Filmen lanseras som en djupgående karaktärsstudie av en kille i amatörporrfilmsbranschen men är egentligen bara en sorts hemmavideo om en rätt ointressant, intetsägande snubbe som knullar på film mest för att han inte kan nånting annat i hela världen. Snark.

/Surskägget

Comic-Con IV: A Fan's Hope

@@@

Gladaste dokumentärfilmskaparen denna sida en McDonald'smeny – Morgan Spurlock – tar med sig filmkameran och sticker till Comic-Con, denna jättemässa för alla typer av sci-fi-, fantasy-, serietidnings-, superhjälte- och tevespelsnördar som började en gång i tiden i en liten källare och nu fyller ut en av USA's största mässhallar flera dagar i sträck. Spurlock intervjuar både fansen men även skådisarna, författarna och regissörerna bakom succéfilmerna som Kevin Smith, Seth Rogen, Seth Green, Stan Lee och Eli Roth. Vi får följa ett antal olika personer med olika drömmar som springer runt på mässan. Någon vill bli serietidningstecknare och försöker visa upp sina prover för allt och alla, nån annan vill fria till sin flickvän under Kevin Smiths Q&A och nån annan vill vinna för Bästa Kostym. Lika lätt som det hade varit för Spurlock att surfa på vågen och bara hylla hela mässan som att dissa hela mässan som en enda stor nördmaraton glider Spurlock runt och låter mässan och folket där tala för sig själv. En kärleksfull men sober hyllning till nåt jag är övertygad om att Spurlock uppskattar väldigt mycket privat.

/Surskägget

@@@
Instämmer till fullo med Surskägget.
/Vrångmannen

Downloaded

@@@

Storyn bakom Napster. Är det ens nån idag som kommer ihåg Napster? Denna musikvärldens fiende nummer ett för bara en handfull år sedan. Denna gigant bland fildelningsgiganter. Denna böld på Lars Ulrichs och Dr Dres rövar. Knappt nån som kommer ihåg va? Så fort rör det sig i den digitala världen och idag när alla har Spotify eller liknande tjänster är det svårt att förstå varför folk flockades kring Napster en gång i tiden. Dåligt uppladdade låtar i dålig kvalitet och inte ens hela skivor utan enbart strölåtar från ett album. Bläh! Tur nog har den digitala musikrevolutionen kommit ikapp och vi kan nu njuta av all världens musik via seriösa streamingsajter. Hursomhelst. Storyn om Napster är absolut intressant och värd en titt oavsett om man är musikintresserad eller IT-intresserad eller bara allmänt intresserad av hur en liten, liten dröm kan växa och bli en miljardindustri för att sedan poff! bara försvinna inom loppet av ett par futtiga år. Intervjuer med typ allt och alla som hade det minsta lilla med Napster att göra och en bra tempo gör detta till en sevärd och intressant dokumentär.

/Surskägget

Milius

@@@@

Fascinerande och intressant film om John Milius, manusförfattaren bakom bl a Dirty Harry, Magnum Force, Apocalypse Now, Conan och Red Dawn samt även regissör till bl a Conan och Red Dawn (och då pratar vi alltså klassikern från 1984, inte remaken som kom för nåt år sen). Milius är kanske inte den kändaste gubben i världen idag för den stora publiken trots sina många jättesuccéer men på 70-talet var han en av giganterna och gick i samma filmskola som Spielberg, Lucas och Coppola t ex. Tillsammans med Coppola var väl Milius den som först var ute och tjänade pengar och gjorde sig ett namn. Kruxet var att han älskade kontrovers och gärna skapade sig ett rykte om att han var en sann vapenviftande cowboy som hatade kommunister, hippies och annat vänsterpack. Sånt gick inte hem i Hollywood och till slut blev han utfryst och omsprungen av sina polare. Här har man lyckats få intervjuer med allt och alla som hade eller har med Milius att göra från polarna (Spielberg, Lucas, Coppola) och skådisarna (Harrison Ford, Arnold Schwarzenegger, Sam Elliott) till diverse samarbetspartners på filmstudiorna till rena fans (Bryan Singer, Kurt Sutter, Matthew Wiener) samt Milius två barn. Det är en helgjuten och allomfattande dokumentär som bör vara intressant inte bara för filmnördarna utan även för den breda allmänheten. Rekommenderas varmt.

/Surskägget

@@@@
Ett mycket underhållande och omfattande porträtt av Herr Milius. Såna här dokumentärer, och synnerligen så välgjorda som denna, växer inte på trän. Man tackar och bockar. Mer sånt!
/Vrångmannen

Dokumentärfilmstema

Hej hopp och välkomna till Film4FuckSake 2015. Då vi de senaste två åren startat januari med att köra dokumentärfilmer har det nu blivit en tradition lika viktig som Julkalendern. Där ettorna haglade under skräckfilmstemat vi körde november och december, lika många treor haglar över dokumentärfilmerna. Troligtvis beror detta på att man är intresserad av ämnet dokumentärfilmen ska berätta och såvida regissören inte är en total sopa så blir det liksom tillräckligt intressant för en trea. Men givetvis finns det både ettor, tvåor, fyror och kanske nån enstaka femma där ute också. Så spänn fast er så kör vi.
/Surskägget