Farce of the Penguins

@@
Något så ovanligt som en mockumentary på en riktig dokumentärfilm, den charmiga Pingvinresan. Farce of the Penguins har tagit mer eller mindre samma material som man har filmat i Pingvinresan och sedan lagt på en helt annan berättarröst. Istället för en faktabaserad text sitter man här och blajar till det hårt. Hahaha. Idé och regi är det dåren Bob Saget som står för så det är bara att hålla i sig hehehe. Tyvärr blir det lite väl tjatigt ibland och man jobbar hårt för att få ihop filmens korta längd på 1 timme och 20 minuter. Men när det är roligt då är det sjukt roligt. Röster av Samuel L. Jackson, Alyson Hannigan, Brie Larson, Dave Coulier, John Stamos, Lori Loughlin, Jason Biggs, Jim Belushi, Whoopi Goldberg, Damon Wayans, Jason Alexander, Drea de Matteo, Christina Applegate, Lewis Black, Dane Cook, Gilbert Gottfried, Jamie Kennedy, John Lovitz, Norm MacDonald, Tracy Morgan och Saget själv.
/Surskägget

2x Christopher Guest

Hahaha Guest är kungen av fejkade dokumentärer och är förmodligen än idag mest känd för Spinal Tap som han både skrev och hade huvudrollen i. Men Guest har fortsatt sin bana genom att dunka ur sig fler och fler mockumentarys. Nyligen släpptes senaste i raden, Mascots, och då kändes det rätt att dra en recension på en gammal klassiker samtidigt.

Best in Show (2000)

@@@@

En "dokumentär" om hundutställningar och folk som ställer ut sina hundar. Hahahahaha! Som vanligt prickar Guest in det riktigt bra med den ena knasiga karaktären efter den andra. Dokumentärkonceptet är ett perfekt format för berättelsen och sedan är det bara att ösa på och låta komikerna sitta och improvisera den ena dumheten efter den andra enligt ramberättelsen hahahaha. Det finns ett par karaktärer som lyser mer än andra. Framförallt Eugene Levy (American Piepappan) med fejktänder och taskigt äktenskap är magisk! Härlig drift med hur folk låter ett intresse gå liiiiiiiite för långt för att det ska vara sunt.

Mascots (2016)

@@@@

Här tacklar Guest fenomenet med folk som jobbar som maskotar under idrottsmatcher. Självklart väljer han inte att titta på de som gör det professionellt i de stora ligorna, nej nej nej, här snackar vi små högstadielag som knappt har publik men väldigt entusiastiska maskotar hahahahahaha! Var får karlen allt i från? Det finns så många galna karaktärer här så jag vet inte ens var jag ska börja. Allt är så stelt och så fel och det är skämskudde hela vägen som gäller. Jag skrattade så jag kiknade och överlevde knappt titten.

/Surskägget

What We Do In the Shadows

@@@
Hahaha många knäppa idéer har man ju sett på film men frågan är om inte detta är en av de knäppaste. Och kanske samtidigt mest geniala. Denna mockumentary (alltså fejkad dokumentärfilm som t ex Spinal Tap) följer ett gäng vampyrer som lever i ett kollektiv i ett litet hus på Nya Zeeland. De sover i sina kistor om dagarna och är ute och letar offer om nätterna precis som man kan tänka sig att vampyrer gör. Meeeeeeen de har också sina små interna tjafsigheter om t ex att ingen har diskat på 50 år och diskschemat nu måste börja följas hahahaha. Vampyrerna har alla sina egenheter och personligheter och mixen mellan den livsfarlige och ständig tyste Nosferatuvampyren med den mer flärdfulle gamle aristokratvampyren är väl avvägd. Det här är småputtrigt roligt mest hela tiden med några riktigt stora garv på vägen. Däremot lyfter den aldrig till några högre höjder för mig.
/Surskägget

@@@@
Lite snålt betyg av Surskägget tycker jag. Jag doftar en framtida klassiker och tycker det är en av de roligare filmerna som har gjorts på länge. Bitvis genialisk och med rätt balans mellan lågmäld torr humor och dratta på arslet. Hahaha! Mer sånt!
/Vrångmannen

I'm Still Here

@@@@

Okej okej okej. Jag veeeet. Det här är ingen riktig dokumentärfilm. Men den är en snygg mokumentärfilm och under åtminstone ett års tid trodde de allra flesta att detta var en dokumentärfilm på riktigt tills Joaquin Phoenix och Casey Affleck vid premiären avslöjade att allt var fejk. Men som sagt länge var det ingen förutom de två och några få utvalda som visste sanningen. Nämligen att Phoenix/Affleck skulle göra en fejkad dokumentärfilm för att belysa vår tids enorma intresse för kändisar och kändisskap. Så när Phoenix strax efter sin Oscarsnominering för Walk The Line gick ut och sa att han skulle sluta som skådis och påbörja en karriär som rappare tog det hus i helvete i de flesta skvallerblaskorna och Internet glödde av fans och journalister som dissade hans nya karriärsdrag. Att han dessutom började dyka upp i stort yvigt skägg, slitna kläder, till synes påverkad av alkohol eller knark eller både och när han gjorde intervjuer gav upphov till många rykten om hans mentala hälsa. Hahahaha vad Phoenix och Affleck måste ha suttit och garvat åt alla oss puckon. Som dokumentärfilm håller denna inte måttet hela vägen. Det är lite för många transportsträckor och några onödiga scener. Som mokumentärfilm är den briljant och det är som sådan den ska ses givetvis. Vissa scener är pinsamt jobbiga att se och Phoenix gör ett så bra jobb så det är svårt att veta när han är sig själv och när han spelar en galen roll av sig själv. Ett lysande porträtt av en plågad själ. Som dock är helt fejkat. Därmed avslutar vi dokumentärtemat för denna gång och ser fram emot ett fortsätt spännande 2015.

/Surskägget

One Hundred Years of Evil

@@
Hahahaha norrmännen alltså. De är för goa. Genrefilmer där de slaktar nazizombies, jagar troll i skogen och driver med Kill Bill. Här är det mockumentarydags. Vi får följa en norsk forskare, Sule, som har programmerat ett datorprogram som avslöjar om folk ljuger eller inte. När han kör en dokumentär som intervjuar överlevande soldater från Hitlers sista dagar i bunkern visar hans program att de ljuger. Sule blir nu övertygad om att Hitler lever. Han påbörjar en febril jakt som tar honom till USA där det visar sig att en viss Adolf Münchenhauser med all förmodan egentligen var Hitler och levde en bra bit in på 80-talet. Hitler hinner likt Forrest Gump och 100-åringen som klättrade ut genom ett fönster och försvann sätta sina avtryck i USA's historia. Bland annat är han inblandad i McCarthys häxjakt på kommunister, han bygger en egen rymdraket och han "uppfinner" såpoperan. Samtidigt som Sule kommer allt närmare sanningen upptäcker han att farligt folk jagar både honom och hans kamerateam. Idén är lysande och genomförandet till stor del bra, framförallt i början. Men filmen tappar snabbt tempo och snart nog är det lätt att förutse vad som kommer hända. Tyvärr är många av skådisarna riktiga amatörer (vilket i o f s är ok då de ska spela vanligt folk som blir intervjuade av ett dokumentärteam) och deras minspel och repliker känns mer påklistrade än naturliga även om det kanske var det som var meningen. Sule spelas av Jon Rekdal som gör ett riktigt kanonjobb som en förvirrad men ändå målmedveten forskare som vill stoppa ondskan kosta vad det kosta vill.
/Surskägget

Waiting for Guffman

@@@
Christopher Guest är en mästare på att göra mockumentaries (även om han själv hatar det uttrycket). Han samlar ihop sitt favoritgäng av skådisar och gör filmer om egentligen ingenting som ändå blir roliga. Vi minns honom som en i Spinal Tapgänget ("This one goes to eleven.." hahaha!). Vi följer en bunt småstadsfolk när de sätter upp en revy om stadens 150-årsjubileum. Det finns noll talang hos de inblandade, inklusive regissören Corky (Guest själv) men mycket drivkraft och hjärta. et händer inte så mycket i den här "dokumentären". Allt är ju regisserat och alla inblandade är rätt kända skådisar men det känns ändå ganska verkligt. Waiting for Guffman är en rolig film men också den sämsta (och första) av Guests verk. Han fortsatte i samma anda med de bättre "Best in Show" och "A Mighty Wind".
/Vrångmannen

@@@
(Söndag 14:32, efter två "jag måste bli frisk-öl")
Av Christoffer Guest (Spinal Tap, A Migthy Wind). Underhållande film, när man är på rätt humor, som inte handlar om någonting speciellt (som vanligt). 10 Stora skratt och en hel del fniss. Fred Willard är min absoluta favorit i alla dessa rullar. Klart sevärd och underhållande men den når inte upp till klassen på "A Migthy Wind" som är en given 4:a.
/PTB