@@@
Första världskriget. Fransmännen ska avancera genom ingenmansland mot tyskarna. Officerarna räknar att procentuellt kommer de allra flesta att dö och männen i de smutsiga och sönderbombade skyttegravarna är livrädda, men vet att de skjuts av sina egna om de inte lyder order. Damned if you do... Stanley "67 tagningar minst" Kubrick har gjort en intressant och snygg film. Speciellt imponerande är filmen då den är från 1957. Vi får lite krig men en stor del av Paths of Glory utspelar runt en krigsdomstol, där Överste Dax (Kirk Douglas) försöker försvara tre män som hotas av avrättning på grund av "feghet inför fienden". Det här är en svår film att betygsätta tycker jag. Den är på alla listor över en av de bästa krigsskildringar som gjorts (även om den floppade rejält på bio, back in the day). Jag tycker det är en bra film, men inte toppen. Det är idel överspel, som 50-talsfilmer ofta är kända för att vara, och jag får faktiskt inte den där jobbiga känslan jag borde ha i magen, även om den är ovanligt stark på sina ställen. Betygstrean är stark men jag tyckte det var snöpligt att rullen klockade in på futtiga 85 minuter. Fick Kubrick slut på film månne?
/Vrångmannen
@@@@
Vet inte vad Vrångmannen surar för, det här är en klockren fyra. Ja, ibland är det lite överspel som det var på 50-talet, men överlag pressar Kubrick det bästa och mesta ur sina skådisar. Det är en nerv rakt igenom hela filmen och den tjänar på att inte vara Kubricklång (typ 2 timmar 40 minuter). Filmen funkar på många plan (krigsscenerna måste varit jäkligt maffiga för 1957) och framförallt är den en studie i mänsklig ondska och även dess motpol som måste kämpa emot dumma, enfaldiga och elaka överbefälhavare. Ännu en klassiker från mästaren Kubrick.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett stanley kubrick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stanley kubrick. Visa alla inlägg
lördag 5 september 2015
torsdag 1 december 2011
Julkalendern 1 dec: Stanley Kubrick (1928-1999)

Spartacus (1960)
@@@@
Smaskigt underhållande tretimmarsepos med Kirk Douglas i huvudrollen. Slaven och gladiatorn Spartacus vänder svärdsspetsen i revolt mot det romerska rike som under hans fångenskap tränat honom att döda för publikens höga nöje. Stort. Episkt. Dyrt. Snyggt. Väldigt lite av den specifika Stanley Kubrickstil vi kom att lära känna syns här men hantverket är klockrent.
/Vrångmannen
@@@
Har alltid gillat Ben-Hur bättre när det kommer till de här episka romarfilmerna. Men visst fan är det bra drag under galoscherna när Kirk höjer svärdet och startar revolt.
/Surskägget
Dr. Strangelove or: How I learned to Stop Worrying and Love the Bomb (1964)
@@@@
“Gentlemen, you can't fight in here! This is the War Room!” Hahahaha! Härligt bisarr svart komedi om hur den galna krigsmakten ”fungerar” i stängda rum och hur den larvigaste paranoian (fluor i dricksvattnet är ryssarnas försök att förgifta amerikanerna?) kan leda till de allvarligaste konsekvenser. Peter Sellers spelar här flera roller och hans komiska genialitet har sällan fått bättre utrymme. Tänk att den lugne och sammanbitne Kubrick hade en sådan komisk tajming som regissör samtidigt som budskapet var viktigt. Aktuellt än idag.
/Vrångmannen
@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA! Peter Sellers! Nazisten i rullstolen som alltid vill heila hela tiden hahahahahaha! Lysande satir. Scenen när major Kong (spelad av Slim Pickens) "rider" en atombomb från flygplanet hela vägen ner till marken är en klassiker.
/Surskägget
2001: A Space Odyssey (1968)
@@@
Vet inte riktigt vad jag tycker om den här poetiska, snygga och ultralångsamma science-fictionrullen. Bitvis får den högsta betyg men den är samtidigt flummig och dryg på sina ställen. Jag får helt enkelt göra 2001 till ett varnande exempel att man ska inte komma viftandes med automathyllade sömnpiller i MITT ansikte och tro att det räcker. Hehehe, skämt åsido. Den är absolut ok och en milstolpe i viss filmhistoria men jag kan inte för mitt liv ge ett högre betyg än en trea. Försök rätta mig om jag har fel.
/Vrångmannen
@@
Vissa bitar är magiska. Andra (som typ hundra timmars färgsprak i slutet) bara bisarrt onödiga. Visst, en bit filmhistoria är det, men så jävla bra som den hypas är den inte.
/Surskägget
A Clockwork Orange (1971)
@@@@@
I ett bistert framtida England blir mycket farlige och karismatiske ungdomsbrottslingen Alex satt i fängelse för mord och våldtäkt. Han blir utsatt för en mängd experiment som skall få honom att må fysiskt illa så fort han ser eller tar till våld. Det här är Kubrick när han är som bäst. Varje ny titt känns som en fräsch, otäck och speciell upplevelse. Det går inte att tröttna på den här mörka berättelsen, som i mästerregissörens händer har blivit något alldeles extra. Ingenting tycks ha lämnats till slumpen och mitt i allt elände finns det en kärna av mycket svart humor. A little bit of the old mästerverk som trots tidens tand aldrig upphör att fascinera och oroa. Sådär ja. Nu blir jag tvungen att se den igen ikväll. /Vrångmannen
@@@@@
Fantastiskt mästerverk. Finns liksom inget mer att säga än så.
/Surskägget
Barry Lyndon (1975)
@@@@
Härligt att se en filmskapare som hoppar vilt mellan projekten och utforskar nya teman och genrer. Här bjuds vi på, i mitt tycke, ett mycket roligt, spännande och romantiskt 1700-talsdrama komplett med aristokrater i peruk, flintlåsvapen, slott och svek. Rappt, snyggt och med en ljuvligt torr humor följer vi Redmond Barrys (Ryan O’Neal) liv och öde från fattiga Irland via krig och elände till rikaste England. Kostymfilmer blir inte bättre än såhär och har ni missat detta guldkorn så är det bara att slå till. Man kan aldrig få för mycket romantiska äventyr under högtiderna och i synnerhet inte paketerat såhär tekniskt komplett av en mästare.
/Vrångmannen
@@@@
En rolig och underhållande rulle med en träig Ryan O'Neil (vilket är en stor del av charmen) som lufsar runt i livet som Barry Lyndon. Har för mig att den sågades hårt när den kom, men fan vad fel kritikerna hade då. Det här är kul och underhållande och tre timmar svischar förbi busfort.
/Surskägget
The Shining (1980)
Vrångmannen @@@@@
Surskägget @@@@
Recenserades här i vår Stephen Kingspecial 2008.
Full Metal Jacket (1987)
@@@@
Vietnamkriget. Många tycker att första halvan av den här filmen, där männen tyranniskt tränas till att bli marinsoldater, är ett mästerverk och att den andra halvan, där vi följer Private Joker (Matthew Modine) genom krigets olika fasor, bara är helt ok. Jag håller med om att om andra halvan av Full Metal Jacket hållit samma klass så hade det varit en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Nu är den ”bara” skitbra. Värt att nämna är att eftersom Kubrick inte gillar att resa så importerades det MASSOR av palmer till England så man kunde få det att se ut som Vietnam, vilket de lyckades sjukt bra med. En omskakande och välgjord film som kom lite fel i tiden då folk redan ledsnat på genren. /Vrångmannen
@@@@
Håller med föregående talare.
/Surskägget
Eyes Wide Shut (1999)
@@@
Det tog alltså tolv år innan Kubricks nästa rulle såg mörkret i biograferna och mannen själv gick ju och dog samma år som den kom ut. Jag hade önskat att jag gillade det här besynnerliga dramat mer och tycker att både Tom Cruise och Nicole Kidman är bra i huvudrollerna som paret med stora problem och skeva begär. Det råder en schysst obehaglig stämning i filmen (kompositören Jocelyn Pooks ensliga och olycksbådande pianoplink ger kalla kårar a’la skräckfilm). Det är inget fel på filmen egentligen men den känns lite förlegad, trots eller på grund av orgier och lång märklig dialog. Den håller helt enkelt inte mitt intresse uppe till slutet. En stor del av resan är dock intressant och lite spännande så betyget blir bra men inte mer. Kul att se svenska Marie Richardson hångla upp Tompan också hahaha! /Vrångmannen
@@@@
Alltid gillat den här som fan. Skitskum stämning (lite Rosemary's Babyliknande) genom hela filmen och New York framstår nästan som en egen karaktär genom hela filmen. Cruise och Kidman levererar stort och trots att jag inte ens under pistolhot skulle kunna berätta vad den här filmen egentligen handlar om är det gärna en rulle jag ser om och om igen. En intressant psykologisk resa med skruvade och bisarra inslag. Tror nog detta kan vara en av Kubricks svåraste filmer att ta till sig, men den bjussar på sjukt snyggt foto, karaktärer vi aldrig ser på film och dessutom det faktum att Cruise och Kidman förmodligen gick igenom större delen av det fiktiva parets relationskris (skilsmässan var ett faktum ganska snart efter filmens premiär) gör att detta är som att titta på när deras riktiga förhållande ramlar ihop och krasar. Fascinerande rulle med många bottnar och tolkningsmöjligheter.
/Surskägget
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)