Kuntza Rekommenderar: Dear Zachary

Vår vän och gästbloggare Kuntza tipsar om en dokumentärfilmupplevelse:

Dear Zachary: A Letter to a Son About His Father
När en man, Dr Andrew Bagby, mördas så bestämmer sig en av hans vänner att göra en dokumentärfilm om honom – i syfte att senare ge till hans ofödda son för att visa vem han var och ge en bild av hela hans bakgrund. Detta gör att han reser runt USA, Kanada och England för att träffa alla gamla vänner, studiekamrater, släktingar, arbetskollegor, ex flickvänner och andra som känt Andrew för att ge sin bild av vem han var. Det är starten på berättelsen som sedan växlar spår ganska ordentligt och blir än mer dramatisk.
Denna dokumentär har fått ett enormt genomslag och skapat debatt, samtal och starka känslor över hela världen. Mycket mer av handlingen ska inte lämnas ut här, filmen tjänar på att upplevas utan för mycket kunskap i förväg.
Det kan sägas att det här är en berättelse om kärlek, vänskap och det mänskliga livet. Det är helt suveränt starkt hela vägen och något som garanterat stannar kvar länge. För det är nog ärligt en av de mest sorgsna filmer som jag någonsin har sett. Om du vet att du är lätt berörd och känslosam så är varningsflagg höjd – det blir inte starkare än så här. Du får uppleva obehagliga twister och svart ondska – men också människans starkaste och mest vackra sidor. Och du kommer aldrig få höra ett mer hatiskt, svartare ”Fuck em” från någon annan än här…
Notera – filmen kan ses utan kostnad på SVT Play t o m nu på tisdag 15 februari. Missa inte det. Betyget blir K K K K K
/Kuntza

@@@
Surskägget heter inte Surskägget för intet och är inte alls lika impad av denna dokumentär som vår käre gästskribent Kuntza. Visst behandlar filmen en jättesorglig och djupt mänsklig tragedi på alla plan och fronter men sorg, frustration, ilska, hat, hämndbegär, försoning, vänskap och andra djupa mänskliga känslor innebär inte automatiskt att filmen är ett mästerverk. Visst, ibland är det svårt att veta om man tycker att filmen är skitbra eller om det är det känslomässiga innehållet som spelade congas på ens känslonerv (den här rätt så sura recensenten satte t ex en femma på United 93 utan att veta om det var filmens dokumentära berättarstil eller känslomässiga tema eller en kombo som gjorde att femman åkte fram). Och även om det är en hel del sorg, tragedi och hemskheter på alla fronter i Dear Zachary känner jag mig mest återhållsamt berörd. Problemet tror jag ligger i att filmen vill vara tre olika filmer. OBS FÖR NU KOMMER LITE SPOILERS!!! Första delen är en film om en vän som blev mördad och alla fina minnen hans vänner och släkt har kvar av honom. Andra delen handlar om den galna kvinna som utförde dådet, hennes graviditet med den mördade och hur hans mor och far nu försöker leva med det barnbarn de älskar trots att mamman mördat deras son. Tredje delen blir en sorts politisk manifestation mot alla de myndighetspersoner som skötte ärendet så hiskeligt illa. SLUT PÅ SPOILERS!!! Fokus borde legat på en av dessa vinklar. Nu blir det som sagt lite splittrat och just som man sugits in i en berättelse svänger filmen och "börjar om". Dock är filmen absolut sevärd och man häpnar över hur det i dagens moderna samhälle överhuvudtaget får gå till så här illa skött av domstolar och andra inblandade myndigheter. Det är för i helvete inte okej nånstans.
/Surskägget