@@@@
Den här rullen kom lite som en smäll på käften (nu har ju jag aldrig fått en sådan utan delar bara ut smällar själv…SJÄLV!). En liten indierulle som med sina verkliga människoporträtt, spännande och gripande story (baserad på en roman av Daniel Woodrell) samt helt autentiska miljöer och med en stämning som man kan skära i med kniv, skakade mig lite hit och dit i biostolen, utan att göra speciellt mycket väsen av sig. 17-åriga Ree tar hand om sina små syskon eftersom hennes mor är sjuk och apatisk och hennes knarkarfarsa har åkt i fängelse. De bor i ett halvt fallfärdigt hus men det är det enda de har. En dag dyker polisen upp och säger att hennes farsa har smitit från borgen och att staten kommer att beslagta familjens hus om han inte infinner sig i rätten. Ree tar upp jakten på sin far för att rädda huset och vad som är kvar av hennes familj. Jennifer Lawrence som spelar 17-åriga Ree är helt makalöst bra. Vart fan har hon varit? Man lider med henne under hela resans gång och hon liksom ÄR rollen. Man har också ofta svårt att veta vilka som är skådisar och vilka som är riktiga hillbillies i rullen för alla är så verklighetstrogna. Regissören och manusförfattaren Debra Granik kommer helt klart att vara ett namn att räkna med i framtiden. Hon verkar bemästra hela spekrat och har en komplett syn på hur man berättar en historia. Filmen utspelar sig för övrigt i samma kommun där Deliverance (Den Sista Färden) utspelade sig, upstate Missouri, så det kanske kan ge en liten föraning om vad det är för miljö vi snackar om här. Metamfetaminlabb är vanligare än skolor och snabbköp! Jag såg filmen med en släkting från Missouri (där han själv bor och är uppvuxen) samt hans amerikanska flickvän. Efter filmen frågade jag dem vad de tyckte och de svarade ”It was really good but to close to home. It’s exactly like that”. Hehehe autenciteten har åtminstone fått sin godkända stämpel. Det här är riktigt bra och får inte Jennifer Lawrence en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll (nej Skägget, inte Natalie Portman..) så kan den där låtsas-hittepå-galan fara åt helvete. PUNKT.
/Vrångmannen
tisdag 8 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Grym recension, och gillar särskilt autencitetsstämpeln. :)
Tack! Ja det var rätt intressant att se filmen med folk därifrån :)
Skicka en kommentar