Rush

@@@@
För några år sedan konstaterade jag och Vrångis att Ron Howard var regissörernas Opel. Med några få undantag (Apollo 13, Willow) är det mesta sådär. Nu kom ännu ett undantag. Rush är den sanna historien om de två Formul 1-förarna Niki Lauda (spelad av Daniel Brühl) och James Hunt (min frus nya favorit Chris Hemsworth). Dessa två var så stora och kända som någon Formel 1-förare kunde bli på 70-talet. Och varandras perfekta motpoler. Lauda var kylig, på gränsen till arrogant, och körde som en robot, perfekt men lite trist. Hunt däremot var en riktig partysnubbe som alla älskade, som var flamboyant och utåt och körde galet och på gränsen. Ibland var han bäst och ibland sämst men aldrig tråkig. Säsongen 1976 står de på kulmen av sina respektive karriärer och ska göra upp. Vem ska bli världsmästare? Allt ser ut att gå Laudas väg tills han kraschar och nästan dör. Hunt kommer ikapp poängmässigt och mot alla odds lyckas Lauda tillfriskna tillräckligt för att slutföra de sista omgångarna. Det blir med andra ord en kamp in till sista varvet! Som vanligt bjussar det verkliga livet på mer spännande stories än 1 000 manusförfattare i Hollywood kan koka ihop och det här är verkligen spännande hela vägen. Howard har även gjort en riktigt snyggt 70-talsrulle med allt det hemskt bruna som hörde tiden till i form av kläder och liknande. Alla röker HELA tiden, och Hunt super som en älg i princip fram till att han ska ratta sin Formel 1-bil. Både Hemsworth och Brühl är båda riktigt bra i sina roller och Howard lockar fram både det mänskliga och det mer actionfyllda i storyn. Förvånansvärt bra med tanke på Howards senaste par alster där Tom Hanks jaga ledtrådar i fyra timmar per film.
/Surskägget