måndag 2 mars 2015

Nightcrawler

@@@
Hoppsan hejsan där satte Vrångmannen och förmodligen större delen av filmvärlden i halsen när jag inte tokhyllar denna lilla rulle med en fyra eller rentav femma i betyg som de flesta andra verkar göra. Fler än en gång har jag läst saker som: "Lätt 2014 års bästa film" eller "Fy fan vad bra den var ge den alla Oscars i världen" eller "Överlägset det bästa på år och dar". Nej vänner, så är det inte. Ledsen att behöva ta min sylvassa nål och spräcka er lilla rosa, fluffiga Nightcrawlerbubbla men filmen är inte en mästerverk på långa vägar. Den är bra - utan tvivel - men inte lysande eller fantastisk eller makalös eller strålande eller nån av de många andra berömmelseorden man kan kasta på en riktig toppenfilm. Samtidigt som eftertexterna rullade satt jag och funderade på varför en mer eller mindre unison filmvärld tycks superhylla och älska den här filmen. Då slog det mig. Nej, det var inte Maggie Simpson med en hammare, det var en idé. Idén lyder som följer: alla älskar filmen för att man blandar ihop Jake Gyllenhaals på riktigt lite för bra rollprestation i filmen med filmen i sig. Man blir så bländad av hur jäkla spring-å-göm-dig-bra Gyllenhaal är så man rycks med att tro att filmen är lika bra som han. Som vi dock har konstaterat så är filmen inte i samma klass som unge herr Jake (som inte blev Oscarsnominerad och hade det inte varit för att Oscarsjuryn alltid hatat den här typen av mörka filmer hade jag blivit genuint förvånad, som det är nu rycker jag mest på axlarna och undrar stillsamt när Oscarsjuryn ska inse vad som är bra på riktigt och inte det som filmbolagen gör mest reklam för inför galan). Gyllenhaal är fucking amazing för att tala oren svenska. Lysande! Makalös! Grym! Allt det där, allt det där.
/Surskägget

@@@@
Ingenting blandas ihop här Surskägget. Filmen är toppen och det är även rollbesättningen, i synnerhet Jake Gyllenhaal. Ingenting blandas ihop här. Fan vilken rulle!
/Vrångmannen