Life

@
Sedan Ridley Scott släppte Alien 1979 har alla monster-i-rymden-filmer sett likadana ut. Life är inget undantag. Det är snyggt filmat med snygga effekter och duktiga skådisar som tvingas läsa repliker ingen vill säga högt. Problemet här är just manuset. Vi har sett det förr. Många gånger förr. För många gånger förr. Man vet exakt vad som ska hända, när det ska hända och var det kommer att hända. Slutets överraskning visste vi efter en kvart. Inte ens sömnpiller funkar lika snabbt som den här filmen. Gäsp. Vrångmannens lika lysande analys här.
/Surskägget

Life

@
Snyggt monster. Snygga effekter. Vår Teater i Skövde. Snabba Cash-regissören. Dumt manus. Standardmall 1A. Alien super-duper-light. Flopp. Boring ass. Hej då.
/Vrångmannen

Southpaw

@@@@@
Fuck i helvete vilken bra film!!! Manus av Kurt Sutter (The Shield och Sons of Anarchy) och regi av Antoine Fuqua som bl a gett oss Training Day och The Equalizer. Med dessa två herrar inblandade vet vi att vi kommer att få ett smutsigt och verklighetstroget drama om män som lever på gränsen mellan lag, ordning och kaos. Och det är exakt vad vi får här. Jake Gyllenhaal spelar boxaren Billy Hope. Han är en tuff småbrottsling från gatan som nu är på toppen av sin karriär med hus, bilar, pengar, massa polare och framförallt sin underbara fru Maureen (Rachel McAdams) och fantastiska dotter Leila (Oona Laurence) som han älskar över allt annat på jorden. Tidigt i filmen slår tragedin till och Maureen blir skjuten till döds. När hans ankare och bästa vän är borta börjar allt sakta men säkert falla isär. Pengarna, huset, bilarna, polarna - allt försvinner. Till slut kliver socialtjänsten in och tar dottern. Billy måste nu börja från botten igen och kämpa sig upp på toppen och vinna tillbaka sin dotters tillit och kärlek. En tuff emotionell resa börjar nu och Billy vänder sig till gamle buttre tränaren Tick (Forest Whitaker) för att få hjälp. Gyllenhaal gör en fantastisk rollprestation här, kanske det bästa jag sett honom göra i karriären. Billy är inte bara nån sorts dålig karbonkopia av Rocky som många boxarkaraktärer annars riskerar att bli, Billy är på riktigt. Gyllenhaal gör honom verkligen till kött och blod och känslor. Att han inte blev Oscarsnominerad för den här rollen är skandal. McAdams (det lilla hon är med) är perfekt och Whitaker hålls i strama tyglar av Fuqua och levererar därmed en klockren tolkning av den gamla tränaren som sett bättre dagar. Det här griper tag i en direkt från början och vrider ur en känslomässigt både en, två och tre gånger under resans gång.
/Surskägget

Everest

@@
Det är tragiskt det som hände 1996 uppe på Mount Everest, då flera äventyrare och bergsklättrare fick sätta livet till i en galen snöstorm. Filmen bygger på den här händelsen och har flera kända och duktiga ansikten, i både stora och små roller. Isländske regissören Baltasar Kormákur (2 Guns, Contraband, Jar City) gör snygga grejer och verkar ha koll på spänning, intrig, karaktärsutveckling och allt det där. Lik förbannat så känner jag ingenting speciellt när jag ser filmen. Ett äventyrsdrama som heter Everest borde skrämma mig halvt från vettet, då jag är sjukt höjdrädd. Kanske var det trailern tidigare i år som skruvade upp förväntningarna. Kanske var jag ovanligt avslagen eller trött under visningen av filmen. Jag vet inte. Alla gör som sagt bra ifrån sig, både framför och bakom kameran. Men jag känner inget. Tyvärr blir betyget därefter.
/Vrångmannen

Prisoners

@@@@
Väldigt stark och välspelad film om ett kidnappningsfall där två unga flickor blir bortrövade. Polisen Loki (en lysande Jake Gyllenhaal) får fallet på sitt bord och måste bolla de två familjernas ilska, sorg och aggressioner med förhör med misstänkta och försök att hitta nya ledtrådar som ska leda honom till att hitta barnen vid liv. En första misstänkt måste släppas fri vilket leder till att ena pappan (en mycket bra Hugh Jackman) får spel och i sin tur kidnappar den misstänkte för att helt sonika försöka banka ur sanningen ur honom. Problemet är att mannen är på gränsen till att vara förståndshandikappad vilket gör att man aldrig vet om han förstår vad som sägs till honom och vad han själv säger. Handlingen nystas sakta, sakta upp och filmen är till stor del karaktärsdriven med lysande skådisar rakt igenom. Utöver nämnda Gyllenhaal och Jackman ser vi Melissa Leo, Terrence Howard, Maria Bello, Paul Dano och Viola Davis som alla levererar stort. Filmen knyter ihop alla karaktärer, alla ledtrådar och lösa trådar som en riktigt snygg julklapp i slutet och hela vägen dit är underbar att titta på. Påminner i stil och framtoning en aning om Gone Girl utan att vara en kopia (Prisoners gjordes dessutom innan Gone Girl så...). Mycket sevärd.
/Surskägget

@@@@
Japp. Det här är skitbra.
/Vrångmannen

Nightcrawler

@@@
Hoppsan hejsan där satte Vrångmannen och förmodligen större delen av filmvärlden i halsen när jag inte tokhyllar denna lilla rulle med en fyra eller rentav femma i betyg som de flesta andra verkar göra. Fler än en gång har jag läst saker som: "Lätt 2014 års bästa film" eller "Fy fan vad bra den var ge den alla Oscars i världen" eller "Överlägset det bästa på år och dar". Nej vänner, så är det inte. Ledsen att behöva ta min sylvassa nål och spräcka er lilla rosa, fluffiga Nightcrawlerbubbla men filmen är inte en mästerverk på långa vägar. Den är bra - utan tvivel - men inte lysande eller fantastisk eller makalös eller strålande eller nån av de många andra berömmelseorden man kan kasta på en riktig toppenfilm. Samtidigt som eftertexterna rullade satt jag och funderade på varför en mer eller mindre unison filmvärld tycks superhylla och älska den här filmen. Då slog det mig. Nej, det var inte Maggie Simpson med en hammare, det var en idé. Idén lyder som följer: alla älskar filmen för att man blandar ihop Jake Gyllenhaals på riktigt lite för bra rollprestation i filmen med filmen i sig. Man blir så bländad av hur jäkla spring-å-göm-dig-bra Gyllenhaal är så man rycks med att tro att filmen är lika bra som han. Som vi dock har konstaterat så är filmen inte i samma klass som unge herr Jake (som inte blev Oscarsnominerad och hade det inte varit för att Oscarsjuryn alltid hatat den här typen av mörka filmer hade jag blivit genuint förvånad, som det är nu rycker jag mest på axlarna och undrar stillsamt när Oscarsjuryn ska inse vad som är bra på riktigt och inte det som filmbolagen gör mest reklam för inför galan). Gyllenhaal är fucking amazing för att tala oren svenska. Lysande! Makalös! Grym! Allt det där, allt det där.
/Surskägget

@@@@
Ingenting blandas ihop här Surskägget. Filmen är toppen och det är även rollbesättningen, i synnerhet Jake Gyllenhaal. Ingenting blandas ihop här. Fan vilken rulle!
/Vrångmannen

End of Watch

@@@@
Film som följer två LA-snutars vardag under ett par månaders tid. Vi får hänga med dem både på jobbet och privat även om det mestadels är ute på de farliga gatorna i de farligaste kvarteren i LA som handlingen fokuserar kring. I princip allt är filmat med "egna" kameror som våra två hjältar har dels själva, dels i sin snutbil och övervakningskameror etc för en autentisk och dokumentär känsla även om filmen precis när den vill klipper till en "vanlig" kamera, det osynliga ögat, och fångar vissa scener från det hållet. Greppet fungerar ovanligt väl och görs riktigt snyggt så att det stundtals känns som att man tittar på ett ovanligt bra avsnitt av "Cops". I det stora hela handlar det om allt och inget, en bit av livet helt enkelt, men den större ramhandlingen kretsar kring den mexikanska maffian och deras människo- och knarkhandel som våra två hjältar genom både slump och riktigt bra polisarbete snubblar in i och stör vilket givetvis inte uppskattas av maffian. Jake Gyllenhaal och Michael Peña spelar snutarna och har kanonbra personkemi. Vi köper verkligen att de här två har suttit i en snutbil dag ut och natt in och lärt känna varandra som två bröder. Jag har aldrig jobbat som snut i LA, och de gånger jag besökt stan har jag undvikit de områden som skildras i filmen, ändå får jag en känsla av att det här är 100% äkta. Det är helt enkelt så här livet (tragiskt nog) ser ut för alldeles för många människor i Änglarnas Stad. Sjukt bra film som måste ses.
/Surskägget
Vrångmannen håller typ med men förstod visst inte exakt hur jävla bra den är.

End of Watch

@@@+
Gillar ju snutfilmer men blir oftast besviken (ungefär som med skräckfilm). Regissören David Ayer, som tidigare bjussat oss på kompetenta Harsh Times och Street Kings (samt skrev manuset till grymma Training Day) har järnkoll på karaktärer och miljöer. Han måste fan ha bott i slummen någon gång alternativt patrullerat som snut där. Allt känns väldigt autentiskt. Taylor (Jake Gyllenhaal) och Zavala (Michael Pena) är två hårdföra poliser som patrullerar South Central i Los Angeles. Döden lurar varje dag bakom varje hörn och alla som bor där, jag sa alla, verkar vara beväpnade till tänderna och hata snutar så till den milda grad. Vi får följa polisernas farliga vardag via diverse ”naturliga” kameror från bl.a fordon, övervakning, handkameror och liknande för den dokumentära känslan. Har ledsnat på det greppet för längesen men här funkar det förvånansvärt bra och tillför berättandet (om du inte har lätt för att bli åksjuk..). Kul att se America Ferrara (Ugly Betty) som tuff snut också. Inte speciellt originellt, vi känner igen oss, men välgjort, välspelat och bitvis riktigt spännande.
/Vrångmannen

Love and Other Drugs

@@@
Jake Gyllenhaal spelar Jamie (som även skrivit boken det hela handlar om) (Jamie alltså inte Jake) (ja detta är alltså en historia baserad på verkligheten) som är ganska grym på att få brudar i säng. Till vardags jobbar han som säljare på Pfizer och försöker kränga alla deras små piller (strax innan Viagra gjorde Pfizer till världsledande på marknaden) med helt okej resultat. Jobbet tvingar Jamie att tillbringa en stor del av sin tid på diverse sjukhus och där träffar han Maggie (Anne Hathaway) som till en början dissar hans småbusiga pojkcharm meeeeeeen efter ett tag faller för honom ändå. Både Jamie och Maggie har levt sina liv som singlar och aldrig varit kära i nån på riktigt. Självklart faller de som furor för varandra (vilken typ av romcom hade det här blivit om det omaka paret inte blev ihop?) trots att de till en början vägrar erkänna det. För att strula till det ytterligare lider Maggie av Parkinsons trots att hon är så ung vilket givetvis skapar en hel del friktion mellan de unga tu. Sen släpper Pfizer Viagra och Jamie blir bästa säljaren på planeten typ och Maggie klarar inte av förhållandet. Ska de kunna vara tillsammans eller inte, spänningen gud spänningen. Trots att det här är en romcom enligt mall 1A gillar jag den, mest på grund av att Gyllenhaal och Hathaway är supercharmiga och har bra personkemi på duken. Att Hathaway visar tuttarna var femte minut hon är i bild skadar inte heller. Regissören Edward Zwick (Den Siste Samurajen, Höstlegender) vet precis vilka känsloknappar han ska trycka på och balanserar dramat med komedin med kärleken alldeles lagomt. En feelgoodrulle vi sett förr, och kommer se igen. Absolut inget fel med det.
/Surskägget

@@
Tja, nja, mja...Hathaway på ögat...tja..
/Vrångmannen

Source Code

@@@
Den här filmen ber dig som tittare att ta till dig ett koncept där en person kan företa sig en sorts tidsresa in i en annan persons medvetande under sista kvarten eller så i den personens liv. Där kan den tidsresande samla på sig info genom att undersöka och gå igenom den dödes sista minuter i livet. Kan du bara köpa detta koncept har du en spännande och hyggligt tät rulle att se framemot. Köper du inte detta koncept behöver du inte se filmen för då spelar inget annat i filmen nån som helst roll då allt är baserat på detta upplägg. Jake Gyllenhaal är soldaten som skickas bak i tiden gång på gång till ett tåg som exploderar i ett terroristattentat. Han ska ta reda på vem som är gärningsmannen. För varje gång han skickas tillbaka upptäcker han nya ledtrådar samtidigt som han blir kär i söta Michelle Monaghan som är den döde personens medpassagarare (och därmed lika död hon). Det mesta utspelas i en tågkupé men tempot är högt (filmen är bara 93 minuter lång vilket känns skönt i dessa alla-filmer-ska-vara-tre-timmar-tider), skådisarna bra och spänningen ganska konstant. Tyvärr blir slutet lite väl blödigt och romanssnyftigt vilket faktiskt leder till att betyget sjunker ett helt snäpp men fram till dess är det en skön berg-och-dalbana. En liten, stor film.
/Surskägget

Prince of Persia: The Sands of Time

@@

BAMPAPAPAPABAMBAMPAPAPABAMBAMBAMPAPAPA! Hög musik, mycket trummor, spännande och fartfyllt. BAMPAPAPAPAPABAMBAMPAPAPAPA! Jake Gyllenhaal har deffat till sig men större delen av alla actionscener med hans karaktär görs av nån sån där parkoursnubbe. BAMPAPAPAPABAMBAMPAPAPAPABAMBAM! Nåt med nån kniv och lite sand. Nån dör. Nån har förrått nån. Åh, kolla Gandhi är med. Nåt mer med den där kniven. Kolla Doc Ock är med. BAMPAPAPAPAPABAMBAMPAPAPAPABAMBAM! Mer parkour. Ännu mer parkour. Löjligt mycket parkour mot CGI-bakgrund vilket lite tar bort hela idén med parkour. BAMPAPAPAPAPAPABAMBAMPAPAPAPAPA! Bruckheimer gjorde av med mer pengar på sin frukost under den tid det tar för dig att läsa det här än vad du kommer tjäna under tre livstider. BAMPAPAPAPAPABAMBAMPAPAPAPAPA! Den där kniven igen. Lite tidsresor. BAMPAPAPAPAPABAMBAMPAPAPAPABAMBAMPAPAPA! Eftertexter. Jag hade inte en tråkig sekund så länge jag tittade och efteråt minns jag inte att jag sett den. Popcornrulle ingen kommer minnas helt enkelt. Eller ens minns nu.

/Surskägget

Boys will be boys

Aldrig har väl så många röstat som när det skulle avgöras vilken manlig skådis killar skulle ligga med om de kom undan med det. Det blev dött lopp mellan Jake Gyllenhaal och Matt Damon. Seriöst. Jag respekterar Damon som skådis och manusförfattare, men utseendemässigt är han väl inte så jävla snygg. Snubben är en uppsättning tänder och hög panna. Det hade typ familjen Conehead också. Nåja. Jake kan jag förstå (nej jag röstade självklart på Affleck för Affleck är ju killen med stort K sa jag!) med sina plutande läppar och sängkammarögon. Återigen - nåja.
Nu är det dags att vända på steken och låta brudarna rösta på skådespelerskor de skulle ligga med om de fick fast de aldrig skulle erkänna det ens med kniven mot strupen (med skillnaden att tjejer kan erkänna detta för hela världen och bara vara lite hippa).
/Surskägget

Rendition

@@@
Jag kan redan nu säga att jag måste se om den. Tyvärr var textningen på kopian jag fick tag på tämligen obefintlig vilket gjorde att det var svårt att hänga med i de långa och många scenerna där alla pratade arabiska. Meeeeeeen som den filmnörd man är hängde man med rätt bra ändå bara genom att plussa ett och ett till två när man såg karaktärernas blickar och gester. Hursomhelst. Ännu en politisk dramathriller som är skeptiskt mot USA. Här handlar det om deras terrorlagar som ger USA rätt att fängsla vemsomhelst, närsomhelst utan rättegång, advokat, domare eller jury. Självklart är det ju en oskyldig snubbe som råkar ut för detta i filmen. Men frugan hemma (återhållsamt och fint spelad av Reese Witherspoon) ger sig inte utan får en gammal klasskompis (Peter Sarsgaard)som numer är politiskt insyltad i Washington att ställa frågor. Överst i frågekedjan sitter kvinnan som är skyldig till att ha tagit beslutet att fängsla "terroristen" (en grym Meryl Streep, hatar du henne inte när filmen är slut har du sett fel film). Släng in en CIA-agent med ett samvete (Jake Gyllenhaal) och du har filmen. Välspelad och välregisserad men ändå lite tom nånstans. Med ett så starkt och brännbart ämne hade man kunnat göra mer.
/Surskägget