Brittisk gangsterkomedi. Här är det Bill Nighy som är en åldrar lönnmördare som anses vara bäst i världen. Hans far var lönnmördare och hans far innan honom så Nighy kommer från ett långt respekterat led av folk som dödar folk för pengar. Framförallt är det ingen som vet hur Nighy ser ut och det är precis så han vill ha det. Snabbt in, döda och lika snabbt ut innan nån ens hinner fatta vad som hänt. Nackdelen är förstås att han inte har några som helst vänner och att han därmed är lite klumpig socialt. Emily "jag är sötast vadårå" Blunt är tuffa bruden som glider runt och snor lite här och snor lite där för att hanka sig fram i livet. När Blunt lurar en miljonär på en dyr tavla får hon ett pris på sitt huvud. Meeeeeen Nighy kan inte förmå sig att döda henne så han tar sig an henne istället. Därmed skickas lönnmördare nummer två ut på jakt efter henne och Nighy (spelad av Martin Freeman). Det bjussas på rätt så många garv genomgående och både Nighy och Blunt gör bra roller. Däremot är det en hel del transportsträckor och det faktum att superunga Blunt skulle falla för supergamla Nighy känns inte helt rimligt eller fräscht.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar