Eftersom att frågan kom upp i Ben Affleckdebatten kommer här en snabb genomgång av John Woos horribla Hollywoodkarriär (nu har jag bara sett två av hans Hong Kongrullar och en av dem, The Killer, sög den också).
Hard Target - @
Den enda rulla van Damme har varit med i som är lite okej är No Retreat, No Surrender. Och det enbart för att man såg den när man var i tidiga tonåren och man lättare blev impad av sånt. Hard Target är inte bra. Nånstans.
Broken Arrow - @@
Man kan tycka att John Travolta och Christian Slater borde veta bättre. Men det gjorde de inte tydligen. Standardaction som kändes halvseg.
Face/Off - @@
Det här ska vara Woos stora "moment" i USA. Gäääääsp! Det är samma dravel som jämnt. Duvor. Kyrkor. Slowmo. Lite dimma. Har inte Ridley Scott gjort det i hundra år innan Woo ens var påtänkt? Hursom. Cage är stelare än vanligt (vilket är en bedrift) och Travolta är lönnfet och trist.
MI:II - @
Alltså missförstå mig rätt. På sitt sätt kan det här vara Woos bästa rulle. Varje actionsekvens i sig är underbar. Om man bara sätter sig och kollar på slutfajten är det en femma. Tittar man bara på motorcykeljakten är det en femma. Men när man ser hela filmen vrids ansiktet isär av en gäspning som hotar att svälja ett mindre land, typ Lichtenstein.
Windtalkers - @
Tre timmar Cage när han glider runt och ser förvirrad ut i soldatuniform? Nejtack! Både Ryan och Röda Linjen hade bättre krigssekvenser och story.
Paycheck - @
Ja. Vad säger man? Nej. Det säger man.
/Surskägget
----------------------------------------------------------------
Aha! En tvivlare av rang! Hehe jag håller med om att hans Hollywoodkarriär verkligen är sådär men det finns ljusglimtar.
Hard Target - @@
Efter att ha presenterat rejäla asiatiska mästerverk i genren som The Killer, A Better Tomorrow & Hard Boiled så lockades John Woo till Hollywood. Hans debut därborta var inget vidare men är det pang pang man letar efter så visar Woo musklerna under de sista 40 min i denna rulle och det är violence galore i skön koreograferad balett stil. Double gun play och rock n roll all the way. Tyvärr räcker det inte eftersom man redan somnat alternativt skrivit upp Jean Claude Van Damme på hästskit-i-ansiktet-om-jag-ser-karln listan. Men det duger till en tvåa. Pang pang!
Broken Arrow - @@@
Vid första titten av Broken Arrow (och som vanligt hela tiden jämföra med hans tidigare mästerverk fast man inte vill) så är den rätt skamlig MEN när man ser om den så finns det mycket kul att hitta. En av de få rullar där jag gillar Christian Slater (en annan är Very Bad Things @@@@, fy fan vilken rulle!) och Travolta är skön som serietidningsond skurk. Det är påhittigt, fartfullt och skoj. En helt ok actionrulle som är allt annat än sövande. Pang pang!
Face/Off - @@@@+
Tittut! En av de bästa actionfilmer jag sett. Fantastiskt score, skön story (om än lite pajig), grym Cage och Travolta som spelar över så det går tillbaka till kalas och FULL FART HELA TIDEN! Snyggt och genialt/genuint. Det blir fan ett plus på fyran. En av de få actionfilmer som jag faktiskt har gråtit på i biosalongen också. Känsla och våld i närmast perfekt combo. Pang pang!
MI:II - @@
En etta är det inte men inte mycket mer heller. Några sköna actionscener sen vette fan. Thandie Newton är för övrigt min exfru. Jag gjorde slut för hon var för krävande.
Windtalkers - @
Bedrövlig.
Paycheck - @
Såg den på bio och var upprörd, nu minns jag fan inte ens en scen ur den. Bort.
Petar in några Wooklassiker från hans tid i Hong Kong också då:
A Better Tomorrow - @@@+
Grym kriminalare om Hong Kong maffia, svek och hämnd där man får smak av vad som komma skall av mästerregissören (turned Paycheck) John Woo. Pang pang!
A Better Tomorrow II - @@@@
Snärtigare uppföljare om hämnd och Hong Kong triaderna. Riktigt spännande, gripande och mycket pang pang för pengarna. Kan ses om och om igen. Chow Yun-Fat är en actionhjälte att räkna med både i ettan och tvåan.
The Killer - @@@@@
Ett filmiskt mästerverk i genren. Chow Yun-Fat är en hitman med samvete. I en shoot-out råkar han göra en kvinna blind och vill nu ställa allt till rätta. Polisen som följer hans spår blir snart varse om Fats stora hjärta och dom teamar upp mot maffian. Kavalkad av snyggt våld och pang pang som går till historien som en av de bästa genrerullar som gjorts någonsin. Se upp för den engelskdubbade versionen som blir ofrivilligt skojig.
Hard Boiled - @@@@@
Chow Yun-Fat är den hårdkokte polisen Tequila (yes!) som efter personlig tragedi ger sig fan på att spränga hela Hong Kong triaden en gång för alla. Det är ett fantastiskt vansinne, en balett av färger och pang pang. Lekfullheten släpper inte och slutstriden i sjukhuset där Tequila räddar bebisar på löpande band för att samtidigt meja ner gangsters (stoppar bomull i öronen på babysarna så dom inte ska bli ledsna hahaha!) är filmhistoria. Femma. FEEEEEMMA! Pang pang!
/Vrångmannen
