Hahahahaha! Det här är så dåligt så att det på sätt och vis blir bra. Vi får följa en rätt luddig story där en svart man (spelad av OJ Simpson vilket bara det ger rätt dålig smak i munnen med tanke på vad han pysslade med senare i livet) sägs ha våldtagit en vit kvinna i en liten rasistisk byhåla i södern. Sheriffen Track Bascomb (hahahaha där snackar vi coolt filmnamn) spelad av Lee Marvin verkar mest skita i allt så länge som folk inte stör honom och att jaga mördaren är av mindre prio för honom. Samtidigt kommer en svart kvinna tillbaka till sina hemtrakter efter att ha bott i storstan. Hon är där för att vara med och protestera hur vita behandlar svarta och får bo ho sin gamle beskyddare Breck Stancill (hahahahaha ännu ett coolt filmnamn, det bara kryllar av dem i den här rullen) som verkar vara den enda vita i hela staden som inte är med i Ku Klux Klan. Breck spelas av gamle superskådisen och tokalkisen Richard Burton som på riktigt är så jävla full hela filmen igenom att han sluddrar fram alla repliker och alltid sitter eller ligger i sängen i alla scener. Hahahaha! Här har vi en skådis så packad att han inte kan stå så då lägger man honom i en säng och låter honom sluddra fram sina repliker!!! Hahahaha! Såna skådisar görs inte längre. Lee Marvin är minst lika packad han men kan i alla fall stå och gå även om det sluddras lite här och där då och då. Hahahaha! Var är alla skådisar av den gamla goda skolan idag? Jävla PR-styrda, bloggande små räkor hela bunten som bara ska rädda världen hela tiden. Ge mig en packad Errol Flynn, Burton, Marvin, Humphrey Bogart eller Oliver Reed any day. Filmen då? Ja, det är en ganska seg och tradig story med rätt usla actionscener och ett väldigt luddigt ställningstagande kring rasism som kanske, kanske inte är nåt dåligt.
/Surskägget
