Murder, My Sweet

@@@@
Här snackar vi film noir! Raymond Chandler är kungen av alla deckarförfattare nånsin och i princip allt han skrev handlade om supertuffa privatdeckare med ett ohälsosamt alkoholintag och få skrupler. Phillip Marlowe är Chandlers mest kända karaktär och den här filmen är baserad på en Marlowebok med samma namn. Filmen följer boken troget och berättarrösten (Dick Powell som Marlowe) är precis så torrt cool som bokens berättarröst. Marlowe blir indragen i en riktig soppa där Moose Malloy (en lysande Mike Mazurky) som är två meter lång och lika bred gör allt för att hitta sin gamla flamma nu när han kommit ut ur fängelset. Samtidigt håller en bunt skurkar på att försöka utpressa sig till en jadehalsband värt miljoner. Mitt i smeten har vi Marlowe som åker på mängder med stryk, både fysiskt och psykiskt, drogas och beskylls för det mesta innan han i slutet ger igen rejält. Vi får allt film noirgenren har att bjuda på med en livsfarlig femme fatale, cyniska karaktärer, skuggor och udda kameravinklar och en riktigt antihjälte. Bra grejer.
/Surskägget

The Blue Dahlia

@@
Nej, Brian DePalmas rulle The Black Dahlia har faktiskt inget gemensamt med den här rullen. Så nu vet ni det. Här handlar det om soldaten Johnny (Alan Ladd) som kommer tillbaka från kriget bara för att upptäcka att frugan hans är otrogen och mest gillar att kröka och festa. Han bestämmer sig för att dra och lite senare blir frugan mördad - med hans revolver. Ja, saker och ting ser onekligen rätt mörka ut för stackars Johnny. Tack och lov träffar han snart Veronica Lake som tror på hans oskuld och hjälper honom att lösa fallet. Trots att manus är skrivet av en av noirdeckarnas mästare, Raymond Chandler, är det här tämligen ospännande. Många vändningar i handlingen känns enormt påklistrade och det förtar rejält från känslan. Även dialogen är långt ifrån lika sylvasst bitsk som Chandler annars var riktigt grym på att ordna. Den här rullen borde vara betydligt bättre än vad den är och hade det inte varit för det fina samspelet mellan Ladd och Lake (precis som i This Gun For Hire) hade inte mycket sevärt funnits i den här lite för röriga och långsamma noiren.
/Surskägget

Double Indemnity ­

@@@@
En av filmhistoriens riktigt stora film noirklassiker, kanske rentav mallen för hur en tvättäkta film noir bör vara. Nu finns den i en snygg och cool dvdutgåva som visserligen inte bjussar på nåt extramaterial, men som bjussar på schysst bild och ljud och omslag och det är alltid nåt (dessutom är inte priset så blodigt). Handlingen är typisk film noirig med en manipulativ, sexig, iskall och ondskefull kvinna som får en egentligen ganska snäll snubbe att ställa upp och döda hennes man. Han gör det för kärleken, hon för pengarna. Den perfekta planen visar sig snart inte vara fullt så perfekt som de hade önskat och bit för bit faller deras alibis sönder som den där statyn av Stalin som de välte för ett par år sen. Det här må vara gammalt, men det är förbannat bra. Raymond ”The Big Sleep” Chandler (även skaparen av privatdeckaren Phillip Marlowe) stod för delar av manuset (baserat på en bok av James M. Cain, som även skrev Postmannen Ringer Alltid Två Gånger) och han levererar skönt humoristiska repliker fyllda av sexuella undertoner. Varför kan inte all film vara såhär för? Inga specialeffekter att tala om, men karaktärer som lever och en story värd att se.
/Surskägget