Janis: Litte Girl Blue

@@@@
Uttömmande dokumentär om en av de mest unika röster som hörts på skiva - Janis Joplin. Att hon bara hann bli 27 år gammal är synd och skam då hon förmodligen hade så mycket mer att ge. Tittar man på andra artister med unika röster har de förändrats och förädlats genom åren och ju äldre artisten desto mer unik blir rösten. Regissören har verkligen lyckats skrapa fram en veritabel guldgruva av gamla filmklipp, intervjusnuttar, brev till familjen, foton och liveframträdanden som varvas med nyinspelade intervjuer med de som var där och kände henne. Fram växer en bild av en komplex människa som efter att ha blivit mobbad i skolan hittade sin röst och sedan kämpade hela livet för att vara en i gänget även långt efter att hon inte behövde det längre. Alkohol och knark kommer tidigt in i bilden och det som först bara är lite festande spårar förstås ur helt ju kändare hon blir som för många andra. Tragiskt nog var hon ren så vitt alla visste när hon plötsligt fick ett återfall och överdoserade bara veckor innan skivan som skulle innebära det riktigt stora genombrottet släpptes. R.I.P. Janis Joplin.
/Surskägget

@@@@
Riktigt bra och insiktsfullt om en av de stora och unika rösterna i musikhistorien. Man blir både varm och ledsen. R.I.P. Janis Joplin.
/Vrångmannen

Happy Feet

@@@
Vi gillar vår animerade film här på Filmbloggen och Happy Feet är inget undantag från den regeln. Den lilla pingvinen Mummel föds in i en pingvinklan som uttrycker mer eller mindre alla sina känslor genom sång. Allt är frid och fröjd förutom att Mummel inte kan sjunga. Däremot är han en jäkel på att dansa, något som inte ses med blida ögon av de gamla stofilerna som leder pingvinerna. De tror att gudarna är sura på att Mummel sprider dans istället för sång och att det är därför fisken är borta och pingvinerna svälter. Så Mummel ger sig ut i världen för att ta reda på vilka det egentligen är som fiskar upp alla fisk (inte helt otippat är det ju vi människor). Men Mummels dans förenar till och med över artgränserna och snart nog slutar vi fiska upp alla fisk och pingvinerna är lyckliga igen (och Mummel får tjejen också, oroa er inte). En otroligt charmig rulle med massa bra sång- och dansnummer. Pingvinerna är animerade så de är sötare än kexchoklad och storyn är förstås hjärtevärmande så det förslår. Släng in ett par actionsekvenser med sjölejon och späckhuggare och filmen är komplett.
/Surskägget