Crips & Bloods: Made in America

@@@@
Precis som Bastards of the Party berättar man här historien om begynnelsen av Crips och Bloods. Regissören Stacy Peralta är en gammal skejtarlegend som la brädan på hyllan och började göra dokumentärfilmer istället. Från början lite skejtarfilmer men sedan tog han sig an mer och mer av andra teman. Liksom Bastards of the Party tar Peralta med oss till 50-talet där svarta flydde södern för ett nytt liv i soliga Kalifornien innan det urartade med superrasistiska poliser och upplopp som sedermera ledde till gäng, knarkförsäljning och elände. Även om Peralta till stor del berättar samma story är han en skickligare filmskapare som lyckas spela på åskådarnas känslosträngar på ett helt annat sätt med hjälp av smarta musikval och bättre klippning. Peralta tittar också mer på hur läget ser ut i dag och hur det är att leva ett liv som gängmedlem. Som film är Peraltas den bättre. Som historiskt dokument där man kommer gängen närmast är Bastards bättre då man har en kille på insidan som gör filmen. Även om man känner igen det mesta som sägs i bägge filmer är det värt att ta sig en titt på bägge filmer då de trots allt presenterar materialet på olika sätt och har vissa pusselbitar den andra filmen inte har.
/Surskägget

Bones Brigade

@@@@
Jag har alltid varit sjukt fascinerad av skateboardåkare. Förmodligen för att de få tappra försök jag själv gjorde på en bräda back in the day slutade i total katastrof. Balanssporter är helt enkelt inte för mig. Att då titta på riktigt, riktigt duktiga snubbar som tycks kunna prestera i princip vad fan som helst på den där lilla träbiten med hjul på är otroligt kul. Bones Brigade var ett team som sattes ihop av legendaren Stacy Peralta under 80-talet när Peralta drog igång sin egen brädtillverkning och behövde nya, skickliga åkare som kunde promota hans brädor. Istället för att sno åt sig redan kända åkare kammade han runt bland alla glada amatörer och hittade en bunt tonårsgrabbar som var helt okända då men som är legender idag (kändast av dem idag är Tony Hawk som till och med helt oinsatta i sporten vet vem det är). Att se dessa totalt orädda 12- till 15-åringar uppfinna helt nya tricks och pressa varandra till att hela tiden utveckla sig själva och sporten och ta allt till nya och högre nivåer är grymt underhållande och sjukt fascinerande. Peralta varvar nya intervjuer speciellt gjorda för filmen med tonvis med gammalt material där vi får se grabbarna växa från fjuniga tonårskillar till de män de är idag. Intressanta synpunkter om sporten och roliga anekdoter bjuds från de flesta inblandade. Bäst på alla fronter är dock Rodney Mullen, även känd som The Godfather of Street Skating. Det den mannen kan göra på och med en skateboard trotsar alla naturlagar som finns och hade det bara varit 90 minuter av han på en bräda hade det här fan blivit en femma. Mycket sevärd dokumentär som kan uppskattas även av de som inte är skateboardfanatiker.
/Surskägget