The Social Network

@@@@
En film om Facebook och dess grundare. Låter ungefär lika skoj som en rotfyllning. En film om Facebook och dess grundare med manus av Aaron Sorkin och regisserad av David Fincher då? Mycket intressantare. The Social Network är en mycket underhållande och välgjord hur-det-gick-till-rulle om något som i allafall jag finner ointressant i grunden, trots att jag själv frekventerar vuxendagiset på nätet. Jesse Eisenberg (The Squid and the Whale, Zombieland) spelar den tväre och briljante Marc Zuckerberg som hävdar att han själv kom på och skapade hela konceptet Facebook. Vi följer honom dels under utredningarna där han blivit stämd av både sin bäste vän och några universitetsjocks som hävdar att han jobbade åt dem och dels under resans gång från ax till limpa. David Fincher har lyckats med konsten att snyggt göra detta både spännande, humoristiskt och intressant utan att varken tappa fokus eller tempo. Sorkins manus gränsar ibland till “kolla vad jag kan vara whitty i dialogen hela tiden” men hamnar på rätt sida av staketet. Det känns som att stora konstnärliga friheter har tagits till dramats fördel men samtidigt så vet alla att verkligheten ofta överträffar dikten. Nåväl, två timmar kändes som en kvart och Justin Timberlake är också bra som Napsterskaparen Sean Parker som nässlade sig in och ville smaka på kakan. Fincher har fortfarande fingertoppskänslan och nu finns det en aning pepp på hur det ska gå med hans remake av Stieg Larssons “Män som hatar kvinnor”. Eller inte. Who cares, nu måste jag kolla min Facebook.
/Vrångmannen

Flickan Som Lekte Med Elden

@
Det hade varit så enkelt att skriva en lång och dräpande recension om den här pinsamt usla rullen. Problemet är att mitt i min ilska är jag mest ledsen faktiskt. Ledsen att man plöjer ner hur många miljoner som helst i detta projekt och det fortfarande knappt är bättre än Lokal-TV. Ledsen att de skådisar som valts ut till detta storprojekt i svensk film, och därmed någonstans ändå borde tillhöra toppskiktet, knappt kan staka sig igenom en enda replik utan att låta som en nybörjarskådis på Vår Teater. Ledsen att detta är en film som har miljonpublik och drar in enorma pengar till filmbolaget men på sin höjd duger till att använda som frisbee (om man pratar dvd-versionen). Om inte alla de pengar som östs in i denna rulle (och de två andra delarna i trilogin) räcker till att skaka fram bättre talang, bättre manus, bättre regi, bättre foto och bättre allt så kanske svensk film ska bomma igen för gott. Det finns liksom ingen poäng längre. Skammen. SKAMMEN!
PS. För den som ändå orkar bry sig. Detta är del två i den så kallade Millenniumtrilogin. Journalisten Blomkvist och hans hackerpolare Lisbeth jagar ryska mördare. Blomkvist för att han vill rentvå Lisbeth och Lisbeth för att hon är oskyldigt anklagad för morden. Nånstans skriker författaren Stieg Larsson i sin grav för att man våldtog hans bok på detta sätt. Lisbeth spelas av Noomi Rapace som stirrar snett ner i marken och har mycket kajal och därför tydligen är en grym skådis som gör en makalös prestation. En tysk mördarmaskin känner ingen smärta och är släkt med Lisbeth. Nån annanstans dog en bit av svensk filmindustri. Paolo Roberto spelar sig själv och är den enda i filmen som känns naturlig. Manusförfattaren skrev dialog så pinsam att Tarantinos hjärta stannade en sekund varje gång tangenterna trycktes ner. Två timmar du aldrig får tillbaka. Aldrig.
/Surskägget

Män som hatar kvinnor

@@
Jag har nu sett den omtalade filmatiseringen av Stieg Larssons roman med samma namn (första i Millenniumtrilogin tydligen). Jag har inte läst boken så inga jämförelser där emellan. Handling i korthet: Journalisten Mikael får i uppdrag att skriva en rikemans släktkrönika och samtidigt luska ut vad som hände med knösens brorsdotter som varit försvunnen sen 1966. Journalisten får hjälp av Lisbeth Salander (datanörd och missanpassad "punktjej") och de båda gräver allt djupare i en mörk och farlig historia med risk för sina egna liv. Det kommer tydligen två filmer till på de uppföljande romanerna. Som film är det här inget skoj. Inget här som gör detta till mer än en habil deckare med en del obehagliga scener, om man gillar genren det vill säga. Ett plus till skådisen Noomi Rapace som gör denna Lisbeth Salander till en rätt intressant och annorlunda karaktär i en annars ganska tråkig film.
/Vrångmannen