Monster Brawl

@
Redan när jag hittade den här på Ginza för fem spänn visste jag att det skulle vara en dålig film. Men fem spänn är så nära gratis man kan komma och ibland kan en sån här dum och dålig film trots allt vara sjukt underhållande om den görs på rätt sätt. Om inte annat tänkte jag att det skulle vara kul att se lite gamla favoritmonster som Frankenstein, Varulven, Dracula (fast pga copyright Vampire Lady) och Mumien spöa skiten ur varandra i en wrestlingring. Och det skulle det kunna vara om det inte gjordes så in i bomben jäkla tråkigt som här. Wrestling är kul och underhållande att titta på. Muskelstinna muskelberg som spöar på varandra på alla möjliga överdrivna sätt är ballt även om det är fejk vem som ska vinna och förlora. Har man en film som bygger på konceptet att odödliga monster ska wrestlas måste wrestlingscenerna vara så sjukt överdrivna att riktig wrestling sätt på skam. Och det är här man missar helt. Tråkigare wrestling har jag aldrig sett. Aldrig. Gud. Att då resten av filmen också suger gammal unken purjo hjälper inte direkt till.
/Surskägget

Paradise Alley

@@
Vad gör man om man heter Sylvester Stallone och precis har blivit stjärna över en natt med ultrahyllade Rocky? Jo man skriver en film till som följer samma mall men istället för boxning slår man till med brottning. Eller ja, wrestling alltså. Detta sköna amerikanska fenomen med låtsasbrottning som är på hälften allvar, på hälften skoj och underhållning. I Paradise Alley (som han skrev och regisserade själv) spelar han Cosmo, en tuff kille från de tuffa kvarteren i New York på 40-talet. Han försöker dra in pengar där han kan och när han inser att yngre brorsan Victor kan övertalas att börja wrestlas börjar det glittra av pengar i ögonen på honom. Äldsta brorsan Lenny (Armand Assante i sin första filmroll efter ett par tevegig) är först tveksam men när pengarna rullar in blir han snabbt girig och farlig för sina två bröder. Det här är en rätt märklig film som jag har svårt att se hur den skulle kunnat bli producerad idag. På 70-talet verkade man släppa igenom lite mer av den här typen av manus som egentligen inte är speciellt bra. Visst, Stallone hade Oscarsstatyetterna från Rocky bakom sig när han lämnade in detta till Hollywoodproducenterna men de borde satt ner foten och sagt nej till detta. Överlag en film man kan skippa om man inte är en riktigt inbiten Stallonefantast (som detta Surskägg är). PS. Som en bonus är det Stallone själv som sjunger titelmelodin. Hahahaha! Hade ingen vett att säga nej?
/Surskägget

The Sheik

@@@@
Hahahaha jaaaa! Den här dokumentärfilmen handlar om en härligt skön gammal dåre. Alla som på 80-talet flockades framför teven för att glo på WWF och se Hulk Hogan, Macho Man Randy Savage, Andre the Giant, The Ultimate Warrior, Jake the Snake Roberts och andra galningar banka skiten ur varandra i uppgjorda matcher som kallades wrestling trots att det sällan förekom nån brottning överhuvudtaget kommer med all säkerhet minnas en av de elakaste, hemskaste och värsta skurkarna nånsin - The Iron Sheik! Hahahahaha! Gubben har blivit till åren och här får vi följa hela hans liv. Till skillnad från många andra av "brottarna" i WWF kunde The Iron Sheik faktiskt brottas på riktigt. I hemlandet Iran tillhörde han toppskiktet och i sitt nya hemland USA coachade han OS-brottarna. Att leka skurk i WWF var ett enkelt sätt för honom att tjäna pengar. Tyvärr fastnade han i ett rätt tungt missbruk av både alkohol och diverse droger och till slut fick han sparken från WWF. Han driver runt och brottas i alla möjliga och omöjliga småställen som smäller upp en wrestlingmatch och tjänar småpengar mot förr. Räddningen kommer i två bröder som är gamla vänner till familjen. De inser att The Iron Sheik fortfarande kan göra en comeback - på twitter! Han slänger ur sig bevingade ord och meningar mest hela tiden och bröderna lyckas göra honom till stjärna på nätet och samtidigt se till att han blir nykter. En klassisk uppgång-fall-comeback-story med en karismatisk stjärna allt kretsar kring. Grymt!
/Surskägget

Hitman Hart: Wrestling with Shadows

@@@
Mer wrestling. Här får vi följa en av 80-talets absolut största stjärnor inom wrestling, Bret "The Hitman" Hart. Denne kanadensiske wrestlare gjorde sig ett stort namn under 80-talet som en av de absolut tekniskt bästa brottarna. För visst är det som så att även om matcherna är uppgjorda på förhand och allt ståhej och debakel där de goda och de onda hotar varandra i olika intervjusituationer är enligt förutbestämt manus så är matcherna i sig hyfsat på riktigt. Det gäller att vara atletisk och ha koll på olika grepp annars åker man på däng snabbare än kvickt. Hart växte upp i en riktig brottarfamilj där alla män var brottare långt bak i generationerna. Hans gamle far lärde upp sönerna från barnsben och där snackar vi riktig brottning, ingen fejk här inte. Det finns en underbar scen där den gamle pappan visar lite grepp på en stackars yngling som ställt upp frivilligt. Många skrik och aj aj aj där kan jag lova. Filmen följer i det stora hela två olika handlingar. Den ena handlar om Hartfamiljen och deras historik inom wrestling. Den andra handlar om Brets bekymmer med förbundet han wrestlas för och hur han ska gå tillväga nu när hans kontrakt är på väg att löpa ut. Mycket smutsigt spel bakom kulisserna får vi ta del av och kamerateamet har fått riktigt bra access till Hart och allt som sker kring honom. Det här är en dokumentärfilm som även ickewrestlingfans kan tycka är intressant i och med att det handlar om så mycket annat än brottningen.
/Surskägget

Glow: Gorgeous Ladies of Wrestling

@@@
Bara i USA. Wrestling är en omåttligt populär "sport" (eller som utövarna själva kallar det "sport entertainment", m a o sportunderhållning) i USA (och hyfsat stort i Japan och Mexiko också har jag förstått det som). De riktigt stora stjärnorna säljer med lätthet ut gigantiska arenor när de kommer till stan och det finns mängder med olika förbund (WWE, ECW, TNA, WCW m fl) som anordnar inte bara matcherna utan allt spektakel runtomkring. Wrestling är lika delar dokusåpa och fribrottning. På det glada 80-talet var det ett par herrar som bestämde sig för att dra igång ett förbund för kvinnlig wrestling och därmed föddes Glow. Kvinnor hade brottats länge men det som var nytt här var att man skapade en teveserie kring det hela. Plötsligt fick den stora publiken tillgång till de tuffa och snygga tjejerna och framgången var given. I denna varma och kärleksfulla dokumentärfilm får vi träffa de allra flesta av damerna som "tävlade" i Glow. Det är ibland plågsamt tydligt hur de nostalgiskt minns tillbaka till de få åren som de bästa i deras liv, speciellt för de kvinnor det kanske inte gick så bra för när Glow lades ner. Någon enstaka fortsatte att wrestla men de flesta skingrades för vinden och hittade helt andra karriärsval långt utanför det offentliga rummet. Det här är en finstämd film som väldigt kärleksfullt lyfter fram dessa pionjärer och ger dem en chans att lysa en gång till i livet.
/Surskägget