Vad gör man om man heter Sylvester Stallone och precis har blivit stjärna över en natt med ultrahyllade Rocky? Jo man skriver en film till som följer samma mall men istället för boxning slår man till med brottning. Eller ja, wrestling alltså. Detta sköna amerikanska fenomen med låtsasbrottning som är på hälften allvar, på hälften skoj och underhållning. I Paradise Alley (som han skrev och regisserade själv) spelar han Cosmo, en tuff kille från de tuffa kvarteren i New York på 40-talet. Han försöker dra in pengar där han kan och när han inser att yngre brorsan Victor kan övertalas att börja wrestlas börjar det glittra av pengar i ögonen på honom. Äldsta brorsan Lenny (Armand Assante i sin första filmroll efter ett par tevegig) är först tveksam men när pengarna rullar in blir han snabbt girig och farlig för sina två bröder. Det här är en rätt märklig film som jag har svårt att se hur den skulle kunnat bli producerad idag. På 70-talet verkade man släppa igenom lite mer av den här typen av manus som egentligen inte är speciellt bra. Visst, Stallone hade Oscarsstatyetterna från Rocky bakom sig när han lämnade in detta till Hollywoodproducenterna men de borde satt ner foten och sagt nej till detta. Överlag en film man kan skippa om man inte är en riktigt inbiten Stallonefantast (som detta Surskägg är). PS. Som en bonus är det Stallone själv som sjunger titelmelodin. Hahahaha! Hade ingen vett att säga nej?
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar