Femte filmatiseringen av Fjällbackamordenböckerna börjar faktiskt hyfsat bra. Det finns en nerv, om än liten, det finns spänning, det finns nånting som nästan börjar ge mig hopp om att detta inte blir exakt lika tråkigt som de föregående fyra filmerna. Men nej. Redan inom en timme dalar det snabbt neråt och när mördaren i slutet ska erkänna sina synder så blir den scenen kanske den fånigaste "hej allihopa jag är manusförfattare och jag visste inte hur jag på ett snyggt sätt skulle förklara motivet så jag låter skurken bara säga allt även sånt som man aldrig skulle säga men som måste förklaras för att ni ska förstå som tittare" scenen som spelats in. Och då har vi ändå en del Bondskurkar som pladdrat fram sina planer genom åren. Vid det här laget börjar det bli närmast parodiskt när vår huvudperson, författaren Erica, helt prompt glider in lite som hon vill på mordplatser, tar med sig bevismaterial för att visa nån annanstans och när hennes man polisen blir förbannad (med all rätt) för att hon som privatperson klampar in på polisavspärrade mordplatser säger hon bara: "Du har rätt älskling, jag borde frågat dig, förlåt". Borde frågat? Du hade ju inte fått ändå, it's a fucking crime scene, sluta spring runt där i tid och otid. Scooby-Doo någon?
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar