Liza Marklund har skrivit en bunt deckare om journalisten Annika Bengtzon (spelad av Malin Crépin) som följer ungefär samma mall allihop (Annika får ett mordfall på sitt bord och löser det snabbare och bättre än polisen för att hon är grym skjutjärnsjournalist). Helena Bergström spelade Annika i två filmer, Sprängaren (2001) och Paradiset (2003). Jag vet att jag har sett filmerna men kan inte minnas dem överhuvudtaget så jag ger dem varsin @ i betyg eftersom att de tydligen var helt utan värde att minnas minsta gnutta av. 2012 bestämde man sig för att sparka liv i denna karaktär igen och sex filmer producerades i tät följd (alla släpptes samma år och har gått på TV4). I denna film löser Annika fallet med mordet på en bunt före detta kommunister i Norrland. Det hela puttrar på lite lagom, är inte direkt spännande men oförargligt, och är man lite halvbakis en söndag är det lagom att ligga och glo på då man inte behöver anstränga hjärnan med för mycket info. Malin är sådär styltigt småcharmig som Annika (vilket passar karaktären väl) och i varje film dyker Björn Kjellman upp som hennes redaktionschef och kräver att hon tar ledigt från fallet ett tag för att hon har provocerat nån hon intervjuat. Det följer alla deckarmallar som finns och när mördaren avslöjas är det alltid den person man trott sig vara mördaren hela tiden. Okej svensk deckarunderhållning, vare sig mer eller mindre.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar