@@
Första delen handlade om ett gäng skejtare som vi fick följa när de förberedde sig inför en stor tävling. Tvåan handlade om en enskild skejtare och hans karriär. Den tredje delen går tillbaka till konceptet att följa flera olika killar och deras förberedelser. Skillnaden denna gång är att i första delen var alla kända skejtare. I den här delen är de till största del helt okända och kämpar för att förtjäna en plats i toppen. Jag gillade de två första delarna. Det var inga djuplodande mästerverk men helt klart bra och informativ underhållning för stunden. Som i så många dokumentärer handlade det om att man lyckats hitta sköna personligheter. Och det är främst här det fallerar i trean känner jag. De här kidsen har inte alla gånger hittat sig själva och har kanske inte alla gånger utvecklat den typ av personlighet som är intressant att glo på i 90 minuter. Visst finns det livsöden som berör (skejtaren från Brasilien sticker t ex ut på ett positivt sätt) men överlag känns det lite väl mycket hemmavideofilm.
/Surskägget
tisdag 30 januari 2018
måndag 29 januari 2018
Gaga: Five Foot Two
@@@@
Jag är inget Lady Gagafan. Visst har hon stänkt ur sig en hit eller två och visst har hon en bra pipa men för min del är det inget jag fastnat för sådär jättemycket. Den här filmen däremot gjorde att jag fick betydligt mer respekt för henne både som artist, musiker och person än jag haft tidigare. På ett sätt är detta Gagas variant av Madonnas gamla klassiska dokumentär In Bed With Madonna där vi fick följa henne på en av hennes turnéer. I Gagas version får vi följa Gaga när hon spelar in och släpper en ny skiva samtidigt som hon påbörjar repetitionerna inför sitt framträdande på Superbowl i halvlek. Vi får här en kvinna som har total kontroll på sitt artisteri och som är otroligt hängiven sitt jobb och som pushar alla andra runt henne att hela tiden sträva efter att göra bättre och bättre ifrån sig precis som hon hela tiden pushar sig själv till samma sak. Vi får också en inblick i Gaga bortom rampljuset och en fin scen är bland annat när hon spelar upp en sång för sin farmor som hon skrivit speciellt för henne. Inte ett öga torrt under den scenen. Jag är fortfarande inget övertygat Gagafan och kommer nog aldrig att bli det, men detta var en intressant och välgjord dokumentär om en intressant artist och människa.
/Surskägget
Jag är inget Lady Gagafan. Visst har hon stänkt ur sig en hit eller två och visst har hon en bra pipa men för min del är det inget jag fastnat för sådär jättemycket. Den här filmen däremot gjorde att jag fick betydligt mer respekt för henne både som artist, musiker och person än jag haft tidigare. På ett sätt är detta Gagas variant av Madonnas gamla klassiska dokumentär In Bed With Madonna där vi fick följa henne på en av hennes turnéer. I Gagas version får vi följa Gaga när hon spelar in och släpper en ny skiva samtidigt som hon påbörjar repetitionerna inför sitt framträdande på Superbowl i halvlek. Vi får här en kvinna som har total kontroll på sitt artisteri och som är otroligt hängiven sitt jobb och som pushar alla andra runt henne att hela tiden sträva efter att göra bättre och bättre ifrån sig precis som hon hela tiden pushar sig själv till samma sak. Vi får också en inblick i Gaga bortom rampljuset och en fin scen är bland annat när hon spelar upp en sång för sin farmor som hon skrivit speciellt för henne. Inte ett öga torrt under den scenen. Jag är fortfarande inget övertygat Gagafan och kommer nog aldrig att bli det, men detta var en intressant och välgjord dokumentär om en intressant artist och människa.
/Surskägget
söndag 28 januari 2018
Hired Gun
@@@@
Vi har superstjärnorna. Sedan har vi folket som spelar med superstjärnorna. Som inte är bandmedlemmar. Som bara förväntas dyka upp för en lönecheck, kunna alla låtar och sticka iväg på turné när superstjärnan känner för det. Eller komma in i studion och lägga ett ballt solo för en klapp på axeln och en sedel i handen. I musikbranschen kallas de för hired guns (inhyrda torpeder typ) och därav titeln på denna dokumentärfilm. Det handlar helt enkelt om folket som är en stor och viktig del av musiken vi lyssnar på och älskar men som alltid får stå i bakgrunden och som aldrig får nån som helst cred och som närsomhelst kan bli kickade för att superstjärnan tröttnat på dem. I andra fall kan det också vara så att superstjärnan är en hygglig prick, som Alice Cooper, som gärna lyfter fram okända talanger och sedan slussar dem vidare mot egna karriärer. Här får vi träffa mängder av dessa musiker som stått i skymundan. De berättar om sina upp och ner i karriären och vad som är roligast och jobbigast med att jobba på det sätt de jobbar på. Kul och lite annorlunda vinkel på musikindustrin.
/Surskägget
Vi har superstjärnorna. Sedan har vi folket som spelar med superstjärnorna. Som inte är bandmedlemmar. Som bara förväntas dyka upp för en lönecheck, kunna alla låtar och sticka iväg på turné när superstjärnan känner för det. Eller komma in i studion och lägga ett ballt solo för en klapp på axeln och en sedel i handen. I musikbranschen kallas de för hired guns (inhyrda torpeder typ) och därav titeln på denna dokumentärfilm. Det handlar helt enkelt om folket som är en stor och viktig del av musiken vi lyssnar på och älskar men som alltid får stå i bakgrunden och som aldrig får nån som helst cred och som närsomhelst kan bli kickade för att superstjärnan tröttnat på dem. I andra fall kan det också vara så att superstjärnan är en hygglig prick, som Alice Cooper, som gärna lyfter fram okända talanger och sedan slussar dem vidare mot egna karriärer. Här får vi träffa mängder av dessa musiker som stått i skymundan. De berättar om sina upp och ner i karriären och vad som är roligast och jobbigast med att jobba på det sätt de jobbar på. Kul och lite annorlunda vinkel på musikindustrin.
/Surskägget
lördag 27 januari 2018
Superswede: En film om Ronnie Peterson
@@@@
Jag kan inte hävda att jag är världens största F1-fan på något vis. Visst är det kul att kolla nåt lopp då och då och givetvis finns det en tjusning i att se ett gäng dårar sitta i blixtsnabba superbilar som susar förbi i trehundra knyck i kurvor jag skulle ramla omkull i om jag så kom på en cykel. Däremot har man sedan barnsben vetat om legenden Ronnie Peterson. Den ende svensk som gjort nåt avtryck i F1-världen. Och det är stort. Han är där uppe med våra andra sportlegender som Björn Borg, Ingemar Stenmark, Patrik Sjöberg, Ingo Johansson och Gunde Svan (jaaaa jag vet det finns massa legendariska kvinnliga idrottare också som knäckt alla rekord i hela världen). Tyvärr dog han ju väldigt ung och fick kanske inte ens chansen att faktiskt plocka hem ett mästerskap vilket han absolut hade talang nog för att göra. Jag har alltid trott att han dog i en krasch men fick här lära mig att han faktiskt dog dagen efter kraschen på sjukhuset. Den här filmen börjar med kraschen för att sedan spola tillbaka till hans barndom och så får vi följa hans färd mot F1 dels via interjuer med vänner, familj och andra F1-stjärnor och dels via arkivklipp. Under en tid när F1 var som farligast är det härligt att se kamratskapet mellan förarna och James Hunt (legendariska britt) borde fått tapperhetsmedalj efter att helt orädd slängt sig in bland lågorna kring Ronnies bil och dragit ut honom från eldhavet. Visst fan får man en tår i ögat på slutet trots att man vet att det kommer sluta i tragik. R.I.P. Ronnie.
/Surskägget
Jag kan inte hävda att jag är världens största F1-fan på något vis. Visst är det kul att kolla nåt lopp då och då och givetvis finns det en tjusning i att se ett gäng dårar sitta i blixtsnabba superbilar som susar förbi i trehundra knyck i kurvor jag skulle ramla omkull i om jag så kom på en cykel. Däremot har man sedan barnsben vetat om legenden Ronnie Peterson. Den ende svensk som gjort nåt avtryck i F1-världen. Och det är stort. Han är där uppe med våra andra sportlegender som Björn Borg, Ingemar Stenmark, Patrik Sjöberg, Ingo Johansson och Gunde Svan (jaaaa jag vet det finns massa legendariska kvinnliga idrottare också som knäckt alla rekord i hela världen). Tyvärr dog han ju väldigt ung och fick kanske inte ens chansen att faktiskt plocka hem ett mästerskap vilket han absolut hade talang nog för att göra. Jag har alltid trott att han dog i en krasch men fick här lära mig att han faktiskt dog dagen efter kraschen på sjukhuset. Den här filmen börjar med kraschen för att sedan spola tillbaka till hans barndom och så får vi följa hans färd mot F1 dels via interjuer med vänner, familj och andra F1-stjärnor och dels via arkivklipp. Under en tid när F1 var som farligast är det härligt att se kamratskapet mellan förarna och James Hunt (legendariska britt) borde fått tapperhetsmedalj efter att helt orädd slängt sig in bland lågorna kring Ronnies bil och dragit ut honom från eldhavet. Visst fan får man en tår i ögat på slutet trots att man vet att det kommer sluta i tragik. R.I.P. Ronnie.
/Surskägget
fredag 26 januari 2018
Richard Pryor: Icon
@@@
Pryor var kungen av stand-up och dessutom en tvättäkta Hollywoodstjärna som gav oss mängder med bra filmer, mestadels komedier men även några av det mer dramatiska och seriösa slaget. Han var en stor förebild för mer eller mindre alla komiker som pysslar med stand-up idag och har inspirerat komiker världen över. Han var också en trasig kille som växt upp med en alkoholiserad och prostituerad mor i den bordell där mamma jobbade som drevs av en alkoholiserad mormor. Vilka härliga familjehögtider i den miljön det måste varit. Den här lite för korta (knappa timmen) tevedokumentären om Pryor hinner beröra både hans trassliga barndom som hans knarkeskapader i vuxnare ålder samtidigt som en del kända komiker intervjuas och berättar om hur mycket han betytt både för dem och för världen. Det som saknas är förstås Pryor själv som var död när filmen gjordes. Man hade gärna sett mer om Pryors privatliv vilket nu mest snabbspolas igenom. Sju äktenskap nämns det i förbigående att han hade och sedan går man raskt vidare till nästa karriärsgrej. Budgeten finns väl inte men hade varit intressant med mer djuplodande intervjuer och mer folk som stod honom nära.
/Surskägget
Pryor var kungen av stand-up och dessutom en tvättäkta Hollywoodstjärna som gav oss mängder med bra filmer, mestadels komedier men även några av det mer dramatiska och seriösa slaget. Han var en stor förebild för mer eller mindre alla komiker som pysslar med stand-up idag och har inspirerat komiker världen över. Han var också en trasig kille som växt upp med en alkoholiserad och prostituerad mor i den bordell där mamma jobbade som drevs av en alkoholiserad mormor. Vilka härliga familjehögtider i den miljön det måste varit. Den här lite för korta (knappa timmen) tevedokumentären om Pryor hinner beröra både hans trassliga barndom som hans knarkeskapader i vuxnare ålder samtidigt som en del kända komiker intervjuas och berättar om hur mycket han betytt både för dem och för världen. Det som saknas är förstås Pryor själv som var död när filmen gjordes. Man hade gärna sett mer om Pryors privatliv vilket nu mest snabbspolas igenom. Sju äktenskap nämns det i förbigående att han hade och sedan går man raskt vidare till nästa karriärsgrej. Budgeten finns väl inte men hade varit intressant med mer djuplodande intervjuer och mer folk som stod honom nära.
/Surskägget
torsdag 25 januari 2018
Bowie: The Man Who Changed The World
@@Kring en artist som Bowie kan man berätta hur mycket som helst om. Man kan ta upp hans 60-tal, hans 70-tal, 80-tal etc. Man kan prata om hans sångkarriär eller hans filmkarriär. Man kan nysta lite i hans modemedvetenhet och hans känsla av att alltid lika steget före och testa nytt. Man kan diskutera hans diverse olika karaktärer live och vad de innebar för musiken och publiken. Den här filmen vill göra allt det och lite till och då räcker inte tiden till och allt som sägs blir väldigt ytligt och väldigt lite av sådant vi inte redan visste (och då är jag inget superfan av Bowie som kan allt om honom). Filmen baseras dessutom mest på intervjuer med folk som kände Bowie och endast gamla intervjuklipp från arkiven när han ska uttala sig själv vilket inte ger den mest personliga bilden. En helt okej rulle om man vill få en snabb överblick i vem Bowie var, men inget sådär superengagerande.
Surskägget
onsdag 24 januari 2018
Williams
@@@@
Namnet Williams är ett av de mest kända inom Formel 1 och har varit ett av de tävlande stallen i över 40 år vid det här laget. Det har gått upp och ner genom åren och de riktiga guldåren på 80-talet ligger bakom dem. Å andra sidan ligger de riktiga bottenåren på 70-talet bakom dem också. Filmen följer familjen Williams, dels pappa Frank som var den som startade hela bolaget back in the day, dels dottern Claire som nu tagit över som chef för hela stallet och därmed är den enda kvinnan i den höga positionen i den annars så extremt mansdominerade sporten där kvinnor mest är med som kuttersmycken och sexig utfyllnad före och efter loppen. Mamma Virginia är död men får ändå en stor roll i filmen via de inspelade kassettband hon gjorde med den spökförfattare som skrev hennes biografi. Det är en intressant inblick i en familj som offrat det mesta för pappa Franks fanatiska driv att lyckas inom F1. Trots fatala olyckor där Franks förare dör i hans bilar till hans egna bilolycka där han blir nästintill helt förlamad så tuffar tåget Williams på och kämpar säsong efter säsong att producera bättre och snabbare bilar med bättre och snabbare förare. Höjdpunkten på filmen är en tårfylld scen där Claire läser högt ur mammans bok som pappa Frank aldrig läst och man tydligt kan se hur mycket kapitlet påverkar honom.
/Surskägget
Namnet Williams är ett av de mest kända inom Formel 1 och har varit ett av de tävlande stallen i över 40 år vid det här laget. Det har gått upp och ner genom åren och de riktiga guldåren på 80-talet ligger bakom dem. Å andra sidan ligger de riktiga bottenåren på 70-talet bakom dem också. Filmen följer familjen Williams, dels pappa Frank som var den som startade hela bolaget back in the day, dels dottern Claire som nu tagit över som chef för hela stallet och därmed är den enda kvinnan i den höga positionen i den annars så extremt mansdominerade sporten där kvinnor mest är med som kuttersmycken och sexig utfyllnad före och efter loppen. Mamma Virginia är död men får ändå en stor roll i filmen via de inspelade kassettband hon gjorde med den spökförfattare som skrev hennes biografi. Det är en intressant inblick i en familj som offrat det mesta för pappa Franks fanatiska driv att lyckas inom F1. Trots fatala olyckor där Franks förare dör i hans bilar till hans egna bilolycka där han blir nästintill helt förlamad så tuffar tåget Williams på och kämpar säsong efter säsong att producera bättre och snabbare bilar med bättre och snabbare förare. Höjdpunkten på filmen är en tårfylld scen där Claire läser högt ur mammans bok som pappa Frank aldrig läst och man tydligt kan se hur mycket kapitlet påverkar honom.
/Surskägget
tisdag 23 januari 2018
Inside Job
@@@@
Viktig film om hur jävla blåsta vi blir av de stora investmentbankerna, av låneinstituten och de flesta andra finansiella institut och myndigheter. I det stora hela är den här dokumentären samma story som vi fick i fiktiv form i The Big Short. Med andra ord en historia om hur det kom sig att en av de största ekonomiska, globala kriserna slog till i början av 2010-talet. Här får vi ansikten och namn på i princip alla inblandade och även de som vägrar ställa upp på intervjuer får komma till tals genom gamla intervjuer, senatutskott och liknande. Man har samlat ihop en sjujäkla massa material till den här filmen och presenterar det enkelt, avskalat och tydligt. Det är faktiskt helt sjukt hur det inte finns lagar som förhindrar den här typen av beteende och hur alla inblandade kom undan med det och nu ligger och njuter på nån sandstrand med ett par miljarder på kontot. Fy fan, man tappar ju allt hopp och all tro om mänskligheten när man ser såna här filmer.
/Surskägget
Viktig film om hur jävla blåsta vi blir av de stora investmentbankerna, av låneinstituten och de flesta andra finansiella institut och myndigheter. I det stora hela är den här dokumentären samma story som vi fick i fiktiv form i The Big Short. Med andra ord en historia om hur det kom sig att en av de största ekonomiska, globala kriserna slog till i början av 2010-talet. Här får vi ansikten och namn på i princip alla inblandade och även de som vägrar ställa upp på intervjuer får komma till tals genom gamla intervjuer, senatutskott och liknande. Man har samlat ihop en sjujäkla massa material till den här filmen och presenterar det enkelt, avskalat och tydligt. Det är faktiskt helt sjukt hur det inte finns lagar som förhindrar den här typen av beteende och hur alla inblandade kom undan med det och nu ligger och njuter på nån sandstrand med ett par miljarder på kontot. Fy fan, man tappar ju allt hopp och all tro om mänskligheten när man ser såna här filmer.
/Surskägget
måndag 22 januari 2018
Accidental Courtesy: Daryl Davis, Race & America
@@@
Daryl Davis är musiker, föreläsare och samlare av Ku Klux Klanmedlemmars dräkter och andra typer av souvenirer från KKK. Han är också svart. Nej, han är inte knäpp. Han har en fix idé att folk bara hatar det de inte känner till. Det är svårare att hata någon man känner. Alltså ser han till att åka runt och försöka träffa så många Klanmedlemmar som bara möjligt. Han bryter ner deras barriärer och blir sakta men säkert deras kompis och i ganska många fall slutar det med att de bryter med Klanen och skänker bort alla sina kläder och prylar till Daryl. Han omvänder folk och gör världen till en bättre plats sakta men säkert helt enkelt. Den här filmen följer honom i hans strävan att göra världen till en bättre plats där alla oavsett färg på huden blir accepterade. Vi får också en liten kortare historik i de svartas historia i USA. Intressant och lite annorlunda film om en unik person.
/Surskägget
Daryl Davis är musiker, föreläsare och samlare av Ku Klux Klanmedlemmars dräkter och andra typer av souvenirer från KKK. Han är också svart. Nej, han är inte knäpp. Han har en fix idé att folk bara hatar det de inte känner till. Det är svårare att hata någon man känner. Alltså ser han till att åka runt och försöka träffa så många Klanmedlemmar som bara möjligt. Han bryter ner deras barriärer och blir sakta men säkert deras kompis och i ganska många fall slutar det med att de bryter med Klanen och skänker bort alla sina kläder och prylar till Daryl. Han omvänder folk och gör världen till en bättre plats sakta men säkert helt enkelt. Den här filmen följer honom i hans strävan att göra världen till en bättre plats där alla oavsett färg på huden blir accepterade. Vi får också en liten kortare historik i de svartas historia i USA. Intressant och lite annorlunda film om en unik person.
/Surskägget
söndag 21 januari 2018
Mortified Nation
@@@
En dag fick en kille i USA snilleblixten att bjuda in sina klasskompisar på college för att höra honom läsa upp pinsamheter från sitt gamla kärleksbrev han skrev när han var typ 12. Hahahaha! Detta utvecklades sedan snabbt till att man låter folk kliva upp och läsa upp sina gamla dagböcker. Om det är nåt man vet med säkerhet om tonåringar är det att ALLT som händer i livet är det viktigaste som hänt en person i hela världshistorien nånsin och ALLT måste överdrivas gånger en miljard. Därför blir det förstås riktigt kul att höra nån läsa upp sin dagbok från när de var 14 hahahaha för minsta skitsak som ingen vuxen ens skulle höja ett ögonbryn om är DET VIKTIGASTE NÅNSIN!!!! Den här filmen är typ 80% folk som står på scen och läser högt och det är för det mesta skitkul. Sedan är det ungefär 20% där vi får träffa personerna bakom som skapade denna föreställning som finns i flera olika städer (även Malmö) där vemsomhelst får kliva upp och läsa sitt gamla trams. Hahahaha! Underbart!
/Surskägget
En dag fick en kille i USA snilleblixten att bjuda in sina klasskompisar på college för att höra honom läsa upp pinsamheter från sitt gamla kärleksbrev han skrev när han var typ 12. Hahahaha! Detta utvecklades sedan snabbt till att man låter folk kliva upp och läsa upp sina gamla dagböcker. Om det är nåt man vet med säkerhet om tonåringar är det att ALLT som händer i livet är det viktigaste som hänt en person i hela världshistorien nånsin och ALLT måste överdrivas gånger en miljard. Därför blir det förstås riktigt kul att höra nån läsa upp sin dagbok från när de var 14 hahahaha för minsta skitsak som ingen vuxen ens skulle höja ett ögonbryn om är DET VIKTIGASTE NÅNSIN!!!! Den här filmen är typ 80% folk som står på scen och läser högt och det är för det mesta skitkul. Sedan är det ungefär 20% där vi får träffa personerna bakom som skapade denna föreställning som finns i flera olika städer (även Malmö) där vemsomhelst får kliva upp och läsa sitt gamla trams. Hahahaha! Underbart!
/Surskägget
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








