Withnail & I

@
Genren brittisk diskbänksrealism (typ allt av Ken Loach) har för mig alltid varit ungefär lika lockande som brittiskt kostymdrama (tänk Howard’s End och liknande dravel). Att Withnail & I har blivit framröstad av filmtidningen Total Film i England till den tredje roligaste brittiska komedin någonsin gör mig mörkrädd. Visst finns det ett par roliga dialoger och nån oneliner, men överlag är det rätt så ont om skratt. Istället koncentreras allt på (den självpåtagna) misären våra två titelroller lever i. De är arbetslösa skådisar som dränker sina sorger i sprit. För att slippa London ett tag sticker de ut på landet där de tror att alla bönder ska mörda dem (och alla bönder beter sig för övrigt rätt märkligt). Större delen av filmen utspelar sig i ett kolsvart hus upplyst endast av ett levande ljus (ja det är precis så mörkt som det låter, man ser en halv näsa då och då när skådisen står tillräckligt nära ljuset) och övrig tid ligger snubbarna dränkta i sprit och tycker synd om sig själva. En helgalen pundare dyker upp som comic relief men får en mest att aldrig vilja ta nån drog som den snubben möjligtvis har att sälja (i o m att han är en extrem loser och inte den comic relief han borde vara). Låter som en kul kväll va? Vill jag ha misär på ögat går jag och ställer mig på torget vid närmaste Systembolag och tittar en stund på alkisarna på parkbänken. Det är gratis och jag kan gå därifrån när jag vill. Jag har inget emot att se en film om knäppa människor i misär (Fight Club, Reign Over Me, Gökboet etc) men det måste finnas nånting underhållande också för vad är annars poängen med en film? Jag kan som sagt gå ner till alkisarna och titta på när de kissar ner sig. I slutändan kommer man förstås undan med hur mycket skit och misär som helst om man får publiken att gilla karaktärerna. Och det är det som är största problemet för mig med den här filmen. Jag gillar inte karaktärerna som jag bara vill rycka i kragen och skrika: ”Grow up ya bastards!”.
/Surskägget
PS. Det är inte jag som designat vår fina filmbloggslogga. Det är vår vän PTB som älskar Withnail & I. Om nån nu undrade varför de sitter mitt i blickfånget.