Surskägget intervjuar Vrångmannen, del 2

Ni kanske kommer ihåg det här. Nu äntligen är det dags för uppföljningen och avslutningen av detta samtal.

Surskägget: Du nämner både Halloween och Blair Witch Project, två filmer i genren som dragit in enorma pengar och dessutom haft otrolig genomslagskraft i populärkulturen utanför skräckfilmsgenren. Om du fick välja en, ja bara en, film per decennium som du anser vara den viktigaste/bästa i genren för varje årtionde från 1970 till idag, vilka blir det? Ge mig även en kort (eller lång) motivering till vad det är med filmen som gör att den dels definierar sitt årtionde och dels varför den är så viktig för genren.

1970-79:
1980-89:
1990-99:
2000-09:

Vrångmannen: Det är svårt att definiera vilken/vilka filmer under varje årtionde som var viktiga för genren. Jag är ingen expert utan mer en rätt kunnig fantast. 70-talet t.ex bjöd ju bl.a på klassiker som Motorsågsmassakern (den hade enorm genomslagskraft när den kom), Exorcisten (skräckfilmen blir mer accepterad i kritikers ögon), Hajen (som jag egentligen ser mer som en spännande äventyrsfilm) och min i stort sett oblodiga favorit Halloween. Både Halloween och Hajen är ju två filmer som inte borde blivit så bra som de blev vilket jag tycker är fascinerande, båda STORA succéer när de släpptes. Jag utgår därför här ifrån en film per årtionde som mest var viktig för mig, inte för genren i sig (20-talet får en rulle per år).

1970-79: Halloween
Utan tvekan blir det denna. Skrämde skiten ur mig flera gånger som ung, fick mig in på tanken att man kanske skulle hålla på med film. Ju mer jag läste om inspelningen och omständigheterna ju mer imponerad blev jag och är det än idag. En bubblare är Black Christmas från 1974 av Bob Clark. Lite bortglömd, extremt creepy och välgjord.

1980-89: The Shining
Visst, under denna era hittar vi hur mycket smaskigt som helst. Re-Animator, Friday the 13th, Evil Dead, American Werewolf in London (som är mer komedi än skräck), The Burning, A Nightmare on Elm Street…listan kan göras hur lång som helst! Många av rullarna är mest pruttskoj och får visst sentimentalvärde idag men The Shining är och förblir en snygg och ruggig klassiker på många nivåer även om den hatades av Stephen King som skrev romanen den baserades på. K-l-a-s-s-i-k-e-r!

1990-99: Scream
Det här årtiondet är ganska tjatigt. Många har klassat grymma rullar som Seven och Silence of the lambs som skräckfilmer men jag vill inte riktigt gå så långt. Jag var en av dem som hatade Blair Witch Project t.ex men önskar filmskaparna lycka till och beundrar deras driftighet. Jag kan faktiskt inte komma på någon bättre än just Scream. Tycker fortfarande att den håller. Den är ösig som fan, knallblodig och lyckas med metagrejerna, t.o.m spännande. Den ryckte upp genren rejält i alla fall och styrde in den på ett nytt spår (med som vanligt mindre lyckade kopior). Japanska vågen kom ju också… men nä, jag säger Scream.

2000: Final Destination
”Mördaren” är i själva verket osynliga Döden som inte gillar att bli lurad. Inte ond, bara ”rätt ska vara rätt”. Smart.

2001: The Others
Den enda rysaren som höjde min puls det året. Jag sprang också rakt in i tvisten med förbundna ögon.

2002: 28 Days Later
Denna sköna brittiska ”zombierulle” kom från ingenstans. Riktigt jävla bra.

2003: Dead End
Familj kör vilse i skogen i mörkret. Rätt kuslig rulle med små medel.

2004: Dawn of the Dead (remake)
Bättre än Romeros original? Kanske inte. Sparkar dock mer stjärt! Bubblare: The Grudge (remake) för att jag faktiskt blev rädd.

2005: The Exorcism of Emily Rose
Kanske mer ett rysardrama men den här ”verklighetsbaserade” filmen tog mig på sängkanten rejält. Jag har svårt att se om den på grund av THE FEARS! Försökt att få dig att se den Surskägget men du vågar fan inte hahaha!

2006: Pan’s Labyrinth
Inte ett klockrent val på grund av att det är en mörk saga slash äventyr slash drama slash rysare men filmen är så JÄVLA bra och det kom fan inget annat klockrent i genren detta år. Punkt.

2007: The Mist
Lite väl enkla effekter åt sidan så var det här 2007 års bästa skräck. En riktigt skön ensemblerysare som osar Stephen King lång väg vilket är helt korrekt för gubbjäveln skrev ju förlagan.

2008 & 2009: Kommer inte på någon titel
Inget bra tecken för det betyder att jag inte sett en bra rysare på två år. I alla fall ingen som satt några som helst spår. Sorgligt.

Surskägget: För att citera Wayne: ”Excellent choice, Garth”. Jag vet ju att Halloween är din lilla favvis, själv skulle jag nog säga Hajen för att jo, det är en skräckfilm och jag har inte badat i havet sen jag såg den. Och nej, du får mig aldrig att se The Exorcism of Emily Rose utan att köra en Clockwork Orange på mig först och spänna fast mig i en fåtölj framför en teve. Hursomhelst. Tittar vi på 70-talet var det väldigt mörkt och realistiskt (även i superorealistiska filmer som Exorcisten), 80-talet var mer oneliners och flärd, 90-talet mer ”smart” (ofta för mycket för sitt eget bästa) och ganska ytligt och 00-talet har varit ganska futtigt om man bortser från en del spöken från Japan. Vilket av årtiondena föredrar du överlag och vart ser du att genren är på väg i 10-talet? Och kanske ännu viktigare, vart skulle du vilja att genren tog vägen för att hålla ditt (och andra fans) intresse uppe?

Vrångmannen: De flesta årtionden har sin charm och det växlar ju otroligt mycket mellan genrer inom genrer. Ibland är det skönt att se en gammal splatterrulle och ibland vill man ha kvalitet och bli skrämd, vilket blir svårare med åren. Jag tror fortfarande att det finns en rulle någonstans därute som kommer skrämma skiten ur mig. Vare sig den redan är gjord för längesen men jag ej vet om den än eller ännu ej inspelad. Om du ändå står på dig så får jag väl säga att 70 och 80-talet var roligast. Jag tror för övrigt att genren är på väg dit den alltid varit. Alltid våldsammare och råare och försöker överträffa sina föregångare. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Samma diskussioner har hafts i alla år hela tiden om allt. Jag säger som Sievert Öholm BORDE ha sagt när han hetsade loss mot Motorsågsmassakern och The Bogey Man för sisådär nästan 30 år sedan: ”Jag är för gammal för att ha en åsikt om det här. Ungdomarna skrattar åt mig och därför håller jag käften!”

Surskägget: Det här med att filmerna blir våldsammare och råare och att de försöker överträffa det som varit är intressant. Sawfilmerna och Hostel och liknande försöker ju pressa gränserna i äckeleffekter och blod och snusk och kallt, rått våld på ett sätt som vi kanske inte sett sedan 70-talet egentligen (tänker då på typ kannibalfilmerna som var så poppis ett tag fram till tidigt 80-tal). Hur långt kan man gå innan det blir för mycket? Kan det överhuvudtaget bli för mycket? Och hur påverkar det faktum att mainstreampubliken strömmar till biograferna för att se Hostel (som på 70/80-talet skulle vara en kultklassiker på sin höjd bland en liten krets skräckfantaster) dagens undergroundscen som nånstans bör vara grogrund för nästa generations skräckfilmare?

Vrångmannen: Vet inte om man kan gå så mycket längre nu. Saw och Hostelrullarna t.ex är väl i ”unrated” versioner så galet råa och våldsamma som filmer i genren kan bli egentligen. Lite påhittigare i hur man apterar våldet mot människan kanske. Jag gillar inte den typen av skräckfilm speciellt mycket men våld och äckel lockar. Kolla på intäkterna världen över. Jag vill se filmer som skrämmer mer psykologiskt för det är mer otäckt tycker jag. Det och galna hillbillies. Nästa generations skräckfilmare kanske tar ett steg tillbaka och satsar på mer ”det man inte ser är otäckare” rullar, vem vet. Tyvärr så vill ingen se det idag. Det är tydligt att ungdomarna idag buar eller somnar om ingen blir torterad en kvart. Du har en poäng i att det fanns lika råa filmer redan på 70-talet. Dom kändes mer äkta pga noll budget och ofta dokumentär stil. Idag är tortyren densamma men snyggt plåtad till påkostat soundtrack och går upp på stora biografer till stor succé. Undergroundfilmen har verkligen blivit mainstream!