torsdag 22 april 2010

The Actresses: Marilyn Monroe

Det finns inte mycket att tillägga om en av världshistoriens allra största ikoner. Från liten pappalös flicka (och vissa stunder även mammalös då mamman åkte in på mentalsjukhus) till en av världens än idag största och kändaste skådespelare. Det har skrivits hyllmetrar om hennes sexighet, talang, filmer, aborter, äktenskap, älskare och påstådda älskarinnor, förhållande med Kennedybröderna och hennes död (oavsiktlig överdos? mord? självmord?). Det finns inget nytt att tillföra om alla de bitarna från vår sida. Istället är det dags att göra en liten minispotlight på några av hennes filmer.

I Hetaste Laget, Flickan Ovanpå (The Seven Year Itch) och Herrar Föredrar Blondiner har vi recenserat tidigare.

Niagara
@@@
Fröken Monroes riktiga genombrott som kall och beräknande fru som ska se till att hennes älskare dödar hennes man. Det glittrar dollarsedlar i ögonen med tanke på försäkringspengarna och den där älskaren är nog bortglömd i samma ögonblick första checken dimper ner i brevlådan. En vågad film för sin tid där Monroe varvar sexighet som verkligen ångar från bioduken (eller plasmateven) med ren och skär ondska och galenskap. Precis som en riktigt bra skurk ska vara. Meeeeeeeen ungefär halvvägs in i filmen får vi en liten twist och plötsligt är ondskan och galenskapen av helt annan sort. Filmskaparna gör mycket med väldigt lite och låter de mäktiga Niagarafallen vara en naturlig del av filmen. Scenen där Monroe kliver ut i sin lilla stuga hon och hennes man hyr i en liten stugby och dansar sig svettig till lite härlig musik medan alla män runtom glor så ögonen trillar ur är makalös och ett bevis på hur Monroe behärskade filmmediet och att vara sexig till det yttersta utan att bli slampig eller ens visa nån direkt hud. En liten mordhistoria som växte sig in i filmhistorien tack vare Monroes talang och förmåga.
/Surskägget

Hur Man Fångar En Miljonär
@@@
Lauren Bacall, Marilyn Monroe och Betty Grable var alla tre stora stjärnor vid denna tidpunkt. Så vad bättre än att slänga in dem i samma rulle? De spelar tre skrupelfria brudar vars ända mål i livet är att gifta sig rikt. Ju större plånbok mannen i fråga har desto mer kärlek får han från damerna. Naturligtvis uppstår en mängd förväxlingar och ingen av tjejerna gifter sig till slut med den man de trodde utan för kärleks skull. Aaaah. Kärleken övervinner allt. Monroes karaktär är starkt närsynt och lika fåfäng och bär därför inte sina glasögon (och eftersom att det är Monroe är hon lika snygg i som utan glasögon på näsan) och traskar in i dörrar och väggar som den värsta Jim Carrey. Rollen som blåst bimbo må Monroe ha varit gruvligt trött på (hon var en smart blondin hon) men hon gör det så jäkla bra att man förstår att hon fick den här typen av roller om och om igen. Det räcker att hon ler och säger nåt lagom gulligt förvirrat så är man fast. I verkliga livet hade man dödat en sån karaktär efter en kvart, men på film funkar det om det görs av rätt person vilken alltså Monroe verkligen var. I slutändan är detta inget mer än en flamsig romcom, men med tre superstjärnor i rollerna blir det bra hur man än vrider och vänder på det.
/Surskägget

Floden Utan Återvändo
@@@
I denna westernstory spelar den storslagna naturen en nästan lika stor roll som både Marilyn Monroe som hennes medspelare Robert Mitchum. Monroe är en danserska och sångerska var kortfuskande man fifflat till sig ägarbevis på en bit land där det hittats guld. Nu måste han ta sig från den vilda tältbyn där guldrushen härjar ner till stora staden och få ägarbeviset godkänt av staten. Tillsammans med Monroe tar han en flotte och på vägen stöter de på Mitchums lilla fredliga stuga mitt ute i bushen. Det ena leder till det andra och plötsligt är Mitchum utan sin häst och sitt gevär. Det är riktigt illa, speciellt med tanke på indianerna som stormar nerför berget för att döda alla vita. Mitchum, Monroe och Mitchums lilla grabb har inget val än att hoppa på flotten och dra. Fart och fläkt mest hela tiden med ett par sång- och dansnummer signerade Monroe räcker helt klart för god underhållning. Det skjuts lite indianer, det fajtas lite med elaka män som vill våldta Monroe och det kämpas en hel del på flotten i den brusiga floden. Mitchum och Monroe har ett superbt samspel och bara det gör filmen sevärd.
/Surskägget

The Misfits
@@@@
Filmen är kanske idag mest känd för att den råkade bli inte bara Marilyn Monroes sista film utan även legenden Clark Gables. Filmen var även slutet på äktenskapet mellan Monroe och pjäsförfattaren Arthur Miller som skrev manuset. En del gnäller över att Miller skulle ha hållit sig till pjäser och inte gett sig in på filmmanus, men jag tycker tvärtom att dialogen och karaktärerna känns trovärdiga. Visst spelar Monroe faktiskt över i ett par scener, men det får nog anses vara regissören John Hustons huvudvärk. Gable gör en solid roll som cowboyen som inte hunnit växa ikapp med samtiden och Eli Wallach (den fule från Den Gode, Den Onde, Den Fule) är lysande som Gables polare. Människorna vi får träffa är alla trasiga på sitt sätt och försöker bara leva i den här knasiga världen så gott de kan. En film utan direkt handling som är karaktärsdriven och som utspelar sig inom de olika karaktärernas utveckling eller brist på utveckling. Efter både Gables och Monroes bortgång har filmen för alltid en given plats i filmhistorien, men även om båda stjärnor levt vidare hade den här filmen överlevt tidens tand och fascinerat oss än idag.
/Surskägget

Don’t Bother To Knock
@@@
Den första större roll Marilyn Monroe hade, och framförallt den dittills mest dramatiska. Här fick hon visa att hon var mer än ett snyggt ansikte som kunde spela den dumma blonda bimbon till fulländning. Storyn är ganska enkel. Monroe ska sitta barnvakt åt en lite unge åt ett rikt par på hotellet där en av hennes släktingar jobbar som hisskötare. Tyvärr står inte allt helt rätt till i skallen på henne och hon visar sig vara allt annat än den perfekta barnvakten. Hon växlar mellan oskuldsfullt korkad och snäll till mansslukerska till rabiat och bindgalen snabbare än Lewis Hamilton kör ett varv på en Formel 1-bana. Mestadelen av filmen utspelar sig på hotellrummet och resten i hotellets lobby och bar. Filmen bärs mycket av Monroe och utan henne hade den förmodligen inte överlevt tidens tand. Inget speciellt som sagt, men väl värt en titt.
/Surskägget

1 kommentar:

PTB sa...

i arslet på en pattlisa...