@@@@
Först och främst, man MÅSTE gilla sin countrymusik för att till fullo uppskatta Crazy Heart. Jeff Bridges stjäl showen (och snatchade en Oscar för bästa manliga huvudroll) som fallne countrystjärnan Otis Blake. Han lirar runt på bowlinghallar och små hak för att få ihop till sitt försupna leverne. Doktorn har meddelat honom om att han har ena foten i graven pga missbruken. Otis väg korsas av journalisten Jean (fantastisk Maggie Gyllenhaal) och tycke uppstår under en intervju. Kan kvinnan som älskar honom också rädda honom från en säker död i flaskan? Fan vad det här är bra! Musiken är grym (jag gillar country, check!) och Jeff Bridges sjunger alla låtar själv med en imponerande och övertygande pipa. Mellankoliskt, mänskligt och så inåt helvete svängigt. Ja, jag gillar min country. Nu ska jag hälla upp världens största bourbon och lyssna på soundtracket, om och om igen. Hoppas min doktor inte läser detta.
/Vrångmannen
fredag 30 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men är det inte lite tröttsamt med alla dessa filmer där fräscha, smarta unga kvinnor faller för nedgångna, slitna äldre män? Det kanske vore OK om en någonsin såg motsatsen! En fräsch yngling som faller för en fårad schlagersångerska typ.
Maggie Gyllenhal i denna är ju en vanlig arbetande kvinna med ett brustet förhållande bakom sig och en liten son. Även om jag tycker att hon är söt (och suverän aktris) så är hon väldigt jordnära. Man fattar också varför hon faller för Bridges (trots alkoholismen!) för han har ju charmen och hjärtat. Håller med om att motsatsen vore kul att se men tycker dom löser det bra i filmen sen är det ju inte säkert att hon faller så långt.. Se den :)
Okejrå!
Snick snack fillibombombom fillibombombom fillibombombom, snick snack fillibombombom fillibombombom fillibom....
Hahaha PTB. Du tillför så lite men ändå så..lite. SE FILM!
Skicka en kommentar