2012-års absolut mest hyllade och hypade skräckrulle. Vrångmannen gjorde kullerbyttor i sin iver att höja den här rullen till skyarna och även om jag till stor del slutat glo på skräckfilm på gamla dar (ja jag har gått och blivit en liten räddhare på senare tid, vadå då?!?! VAD GLOR NI PÅ!?!?!?!) så kändes denna rätt given att ta sig en titt på. Döm min besvikelse när jag insåg att detta på sin höjd var en högst medioker slasher som försökte vara för smart för sitt eget bästa och som anser att den "hyllar" klassiker i genren men som egentligen bara snor från gamla klassiker i genren. Det kan vara en hårfin gräns mellan att hylla och stjäla men här är det aldrig frågan om något hårfint. Här snos. Rakt upp och ner och utan skam. Och inte bara en gång. Hela jävla tiden. Grundidén med gamla ondskefulla gudar á la Lovecraft som måste blidkas med blodsoffer är annars rätt bra. Synd bara att man förstör allt genom att inte ha en enda originell idé i en enda bildruta. Joss Whedon skrev manus och brukar annars vara ett givet riktmärke för bra grejer, men här föll det samman helt.
/Surskägget
4 kommentarer:
Nu var väl skägget lite väl surt ändå va? ;-)
Jamen vafan, det är klart de snott idéer, det är ju för fan själva poängen! ÅÅÅÅÅÅHHHHHHH
Visst är det hela poängen och den hymlar inte ens med det. Skägget har tittat på fel film hahahaha. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!
Man kan hylla och man kan sno. Men utan originella idéer får Surskägget ingen ro.
Skicka en kommentar