Til døden os skiller

@@@
Jan jobbar som restaurangansvarig på en färja som går mellan Danmark och Sverige. Jan beter sig väldigt knepigt och är ofta otrevlig och oresonabel mot sina kollegor. Jan kommer ofta till jobbet med blåtira, nackkrage eller arm i mitella och skyller på att han är klumpig och alltid går in i dörrar. Sanningen är att Jan är en mycket nervös och olycklig man. Hotet om stryk, så fort han kliver innanför dörren hemma, hänger i luften och blir ofta till verklighet. Han lever under ständig skräck för sin mycket oberäkneliga och tempramentsfulla fru. Vad ska Jan ta sig till? Til døden os skiller är en svart komedi som balanserar på gränsen mellan gapskratt och allvar. Paprika Steen som till vardags är en mycket känd skådespelerska i Danmark har regisserat och Anders Thomas Jensen (I Kina käkar dom hundar, Adams Äpplen) har skrivit manus. Filmen hade varit klockren om man putsat bort lite sockersött (speciellt mot slutet). Dock en annorlunda och sevärd film som får dig att skratta och kanske tänka, mycket också tack vare skådespelarprestationerna. Inget lätt tema att göra komedi på men jag tycker det blev lyckat. Vår vän Surskägget skrattade inte lika mycket.
/Vrångmannen

Adams æbler (Adams äpplen)

@@+
Anders Thomas Jensen (manus/regi) är en synnerligen produktiv man i Danmark, som jag för övrigt anser ligger längst fram av i skandinavien som ledande land när det gäller bra film. Han har även bl.a snickrat ihop ”I Kina käkar dom hundar” och ”Blinkande Lyktor” som bägge två blandar vapentok, humor och allvar på ett lite eget sätt. Adams æbler är en lite mindre historia men kör på samma ”vinnande” koncept. Alla filmerna har haft stor framgång i hemlandet. Handlingen då. Adam (Ulrich Thomsen) är en nynazist som suttit på kåken. Han får sitta av sin sista tid ute på landet där prästen Ivan (en lysande Mads Mikkelsen), som själv har tappat greppet pga tidigare tragedier i sitt liv, tar hand om honom samt några andra ”kufar” på en gård med en kyrka där äppelträden spelar en central roll. Det här handlar om sorghantering, hur man går vidare med livet och hur man som människa kan ändra på sin egen essens för att bli bättre helt enkelt. Adams æbler är en bitvis rolig film och lyckas hyggligt balansera mellan komik och allvar. Jag brukar gilla Anders Thomas Jensens koncept överlag (buskisaction med allvarlig ton) men tycker inte riktigt att det funkar här. Förutsägbart, lite banalt och mycket irriterande malplacerade hollywoodstråkar på minussidan men man har ändå inte tråkigt när man ser den och skådespelarna är alla av högsta klass. Det är lite ”jaha?” fast med ett leende och man vill någonstans veta hur det går. Fast man har slutat bry sig för ett tag sen. Adams æbler är ok men inte mer men den är ändå bättre än det mesta som släppts i vårt avlånga land. Igen, lär er av danskarna för i helvete fast kanske inte av just den här filmen. Vad ääääääär det häääääär?!
/Vrångmannen

@@@@
(Kl 15:48, två glas vin och 2 groggar)
Film skall inte vara enkelt, film ska vara svårt. All form av konst skall berömmas då den tar ut svängarna.
Jag vill gärna jämföra denna film med Bob Hunds musik. Någonting som de flesta tror är på skoj men om man skrapar lite till så inser man att det är bra och oerhört vackert.
Adams äpplen är skriven och regisserad av Anders Thomas Jensen (Blinkande lyktor och I kina käkar de hundar) och är en underbar skildring av prästen Ivan som tar hand om före detta kåkfarare på sin prästgård. Filmen bjuder på en helt del skratt och, om man vill, en hel del allvar. Dansk film då den är riktigt bra, fullständigt oförutsägbar och fylld av skådespeleri på hög nivå med scener som överraskar och chockerar.
Mads Mikkelsen är för övrigt så förbannat mycket mer än en bondbov och visar verkligen hur man spelar stort i denna rulle.
/PTB