The Romantics

@@
Ensemblefilm med en hel del kända ansikten (Katie Holmes, Josh Duhamel, Elijah Wood, Anna Paquin, Malin Åkerman). Vi serveras ett triangeldrama där gamla ex-paret (Holmes, Duhamel) träffas igen på bröllopet (mellan Duhamel och Paquin). Holmes är brudtärna och Paquins gamla rumskompis från college. Det finns med andra ord mängder av år med historia mellan dessa tre karaktärer. Det börjar ganska bra med lagom pinsam stämning och bröllopstal från helvetet (bröllop är alltid perfekta att skapa lite dålig stämning kring, se på von Trier). Sedan får vi en alldeles för lång sekvens där Holmes och Duhamel ska prata ut. Scenen håller på till domedagen och tillbaka och man undrar hur fan man tänkte här som filmskapare. Tempo! Fart och fläkt! Korsklippning! Men nej, vi får Holmes och Duhamel tjattra fram en dialog som på sin höjd är fånig och som sämst patetiskt artsy-fartsy. Skådisarna är annars överlag bra, det som saknas är bättre regi och manus.
/Surskägget

Don't Be Afraid of the Dark x 2

Don’t Be Afraid of the Dark (1973)

@@+

Don’t Be Afraid of the Dark (2010)
@

Har sett den nya skräckisen med Guy Pearce och Katie Homes (producerad av Guillermo Del Toro) och i samma veva även originalförlagan, tv-filmen från 1973 med samma namn (producerad av Lorimar Television som även gjorde ”Dallas”). En familj flyttar in i ett gammalt hus. Där bor det typ pysslingdemoner som i tv-versionen vill röva bort folk och i remaken även äta upp folkständer (!). I den gamla rullen finns det inget barn i familjen och i den nya så kretsar det kring en liten flicka. De gamla monstren är skådisar i kostym ställd bredvid stora äpplen och böcker i papp så de ska se små ut (a’la adventskalendern Trolltider) och de nya monstren är data. Den gamla är i alla fall lite småkuslig i början med en del stämning, otäcka kameravinklar, viskningar och ett blodisande musiktema. Sen blir den larvig. Den nya är hemsk (och inte ens på det viset).

/Vrångmannen