@@@
Känns som att den kom ganska nyligen men det var 1999 - 16 år sen! Regissören/manusförfattaren David O. Russell som idag älskas och hyllas av de flesta var knappt torr bakom öronen när han rattade denna lilla krigsactiondramafilm med George Clooney i en av sina tidiga huvudroller. Även Mark Wahlberg och Ice Cube som bägge hade några filmer under bältet vid det här laget var bägge tillräckligt färska i filmyrket för att på allvar tvätta bort sin musikstämpel med den här filmen. Allt utspelar sig under Irakkriget i början av 90-talet och vi får följa ett litet gäng jänkarsoldater på skattjakt i den irakiska öknen. Självklart går allt fel som kan gå fel (ett ganska vanligt fenomen i Russells filmer för övrigt) och jakten på guldet blir allt annat än enkel. Clooney har tung pondus som chefen trots att han nyligen blivit söndersågad som Batman, Wahlberg finslipade på sin lite halvvräkigt högljudda stil redan här och Ice Cube är Ice Cube helt enkelt. Tuff och hård med några fuck-you-oneliners så ingen ska tro nåt. Filmen är väl en liten bagatell i det stora hela, men jag har alltid gillat den. Det händer grejer hela tiden och för att vara en krigsfilm enligt standardmall 1A bjussar den ändå på lite lagom med överraskningar och oväntade vändningar. Gott så.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett spike jonze. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spike jonze. Visa alla inlägg
lördag 26 september 2015
torsdag 22 april 2010
Where the Wild Things Are
@@@+Det finns en barnbok som är 48 sidor lång mestadels bilder med typ 16 meningar text allt som allt. Den boken bestämmer sig Spike Jonze göra långfilm på. Jag tror faktiskt på allvar ingen annan skulle kunna komma undan med det. Jonze förlänger författaren Maurice Sendaks originalberättelse med lite köttigare introduktion och karaktärsutveckling, och första 30 minutrarna av filmen där vår hjälte Max (fantastiskt spelad av 13-årige Max Records, ja han heter så) känner sig mer och mer alienerad och ledsen och arg är magiska. Hade resterande timme hållt samma klass hade femman varit gjuten och ännu en modern klassiker hade varit född. Istället stannar filmen av en hel del när Max väl kommer till Vildingarnas land (svenska boktiteln är I Vildingarnas Land för den som undrar). Tempot saktar av rejält och en hel del upprepningar tuggas igenom ett par vändor. Inte så konstigt kanske. Grundmaterialet är rätt tunt (i sidantal, inte i handling, magi, äventyr och underhållning) och för att få ihop 90 minuter behövs en hel del trixande. Med det sagt är detta absolut en film som man bör se. Om inte annat för att Jonze (och Maurice Sendak naturligtvis) på ett väldigt naturligt sätt lyckas fånga all frustration och ilska man kan känna ibland som barn med ett ben på väg in i vuxenvärlden. En vacker film både emotionellt och bildmässigt som tyvärr inte blev riktigt så bra som jag hoppades på.
/Surskägget
@@@
Where the Wild Things Are är en välgjord och hyfsat underhållande bearbetning som tyvärr inte riktigt går hem hos mig. Inte så konstigt kanske eftersom den i första hand SKA vara för barn men vilken unge vill se det här idag? Det var det ingen som gjorde heller och filmen blev knappt en mediumhit på biograferna och försvann fort i Disney/Pixardjungeln. Lite tråkigt kanske men så funkar det 2010. Den genomgående indiekänslan irriterar en smula också (t.o.m soundtracket osar Juno m.fl!). Nåväl, riktigt sköna röster åt "vildingarna" (James Gandolfini, Catherine O'Hara, Lauren Ambrose) och pojken Max spelas klockrent av Max Records. Betyget blir en solid trea men helt ärligt jag har nu glömt halva filmen. Bara en känsla av stora strumpdockor och dystert finns kvar. Staffan Westerberg någon?
/Vrångmannen
Etiketter:
barn,
barnbok,
drama,
maurice sendak,
spike jonze,
vildingar,
where the wild things are
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
