Julkalendern 9 dec - Wolf Creek 1 & 2

Wolf Creek (2005)

@@@

Wolf Creek är superlöst baserad på en verklig händelse om några backpackers i Australiens vildmark som får motorstopp. En man från obygden erbjuder dom hjälp men det visar sig snart att han är en  galen och mordisk psykopat med diverse tortyr och död i sinnet. Rätt obehaglig och välgjord skräckis som skiljer sig en smula från mängden. Dödsångest a’la carte och bitvis väldigt spännande. ”Head on a stick” glömmer jag aldrig.

/Vrångmannen

Wolf Creek 2 (2013)

@@

Om den första delen var Motorsågsmassakern så är tvåan mer åt Liftarenhållet. Lite mer jakt och action än instängd ångest och det funkar hyggligt. Tyvärr förvinner mycket av den instängda äckelkänslan och istället blir det bitvis underhållande men också bitvis fånigt. Tvåan känns också helt onödig (det gick åtta år mellan ettan och tvåan) och vill man ha sin actionskräck så tycker jag det är bättre att lägga sin tid på Rogue (eller Territory som den också heter), som regissören Greg Mclean gjorde mellan de två Wolf Creekfilmerna.

/Vrångmannen

Julkalendern 8 dec - The Breed

@
Fem polare varav två bröder åker till öde ö där bröderna ärvt ett hus från sin farbror. De minns många glada somrar på ön (som är så öde och långt bort från civilisationen att man måste flyga in med ett sånt flygplan som kan landa på vattnet) och ser fram emot att få vara ett par dagar där med sina polare. Det vore ju dock inte skräckfilm om det inte rätt snabbt visade sig att det är nåt läskigt som smyger runt på ön och dödar folk! Och här är filmens stora problem. Det superduperläskiga mördarmonstret som smyger runt är - wait for it - en flock hundar. Hundar. Fido. Lassie. Air-Bud. Jag är ledsen men det funkar bara inte. Visst, man smyger in en liten backstory att hundarna är genetiskt manipulerade så att de är smartare än vanliga hundar, men i slutänden så är de bara hundar. Om man åtminstone gjort hundarna CGI-stora och läskiga kanske. Men nej. Det är en söt liten schäfer som gläfser lite. Vov vov. Oj vad läskigt det blev nu. Michelle Rodriguez är med. Och Taryn Manning. Och en bunt hundar. Hundar.
/Surskägget

Julkalendern 7 dec - The Pact 2

@
Hej. Vi gör en uppföljare på en hyfsad skräckis som är så dålig så man nästan skriker. Vi gör alla fel man kan göra, på alla sätt, helt enkelt. Gott så. Hej då.
/Vrångmannen

Julkalendern 6 dec - Tucker and Dale vs Evil

@@@
Vi känner alla till storyn där ett gäng collegeungdomar från storstan ger sig ut till en stuga långt ute i vildmarken bland alla rednecks och inavlade kannibalbönder som bara vill döda dem, skinna och flå dem, äta upp dem och bära deras hud som kläder. En klassisk story som berättats otal gånger sedan Tobe Hoppers inflytelserika Motorsågsmassakern satte ribban. Här är det exakt samma story som berättas med en tvist. Vi får nämligen se handlingen utspela sig från rednecksnubbarnas synvinkel. Och i detta fall är Tucker (Alan Tudyk) och Dale (Tyler Labine) två jätterara, snälla, schyssta snubbar som inte vill göra en fluga förnär. Men genom en serie katastrofala missförstånd blir collegegänget lurade (mest lurar de sig själva förstås) att Tucker och Dale är den värsta sortens seriemördare som kommer ha kål på dem allihop om de inte dödar Tucker och Dale först. Hahahaha! Förväxlingskomediskräckis som är mer blodig än de flesta vanliga slashers och riktigt rolig dessutom. Man lyckas balansera mellan skräck och humor på ett bra sätt och t o m de allra blodigaste dödsfallen görs med glimten i ögat och en stor dos svart humor som lockar till ett garv (på ett bra sätt). Inget mästerverk på något sätt men en annorlunda och kul variant av en klassisk slasher.
/Surskägget
Vrångmannen skrev något liknande.

Julkalendern 5 dec - The Final Terror (1983)

@@

Den sista färden möter Fredagen den 13:e. Rachel Ward (tv-serien Törnfåglarna hahaha), Darryl Hannah och ett gäng unga skogsvakter är på semester i vildmarken. Där stöter de på patrull i form av en oduschad ondska med mord i sinnet. Hehehe, den fina tiden. Allt är sig likt i denna klassiska 80-tals äventyrsslasher (!). Den höjer sig lite över många filmer i samma genre. Anledningen kan vara regissören Andrew Davis (Nico, Jagad, Under Belägring) som vägrar fastna i alla klyschor och skruvar till spänningen en aning. Han låter snart filmen övergå till en slags survival horror där ungdomarna bygger fällor och försöker slå tillbaka mot galningen, som verkar dyka upp överallt. Konstigt sevärd även om den samtidigt är rätt pajig. Det är ofta väldigt mörkt också. Skitmörkt. Det är svårt att se vad fan det är som händer och det är inte ett filmiskt skräckgrepp. Belysningsbudgeten blev nog lidande eftersom de fick med en ung stjärna i rullen (Hannah) som nyss haft en häftig biroll i en liten blygsam film med titeln Blade Runner.

/Vrångmannen

Trailer:

Julkalendern 4 dec - Splinter

@@@
Ännu en liten indieskräckis som visar att det går att göra mycket med lite. Förälskat par ger sig ut i vildmarken för att campa och mysa men blir kidnappade av fånge som rymt från kåken tillsammans med sin nerknarkade flickvän. De hamnar på en bensinmack i obygden för att tanka och blir attackerade av vad de först tror är mackföreståndaren innan de så småningom börjar inse att det är nåt övernaturligt som jagar dem...Idén är så klockren. Isolera fyra pers i en liten bensinmack mitt ute i vischan där ingen kommer till undsättning och släng sedan in en sorts muterad piggsvinsvirusvariant som förvandlar till till piggsvinszombie om du blir stucken av piggarna (därav namnet Splinter). Har du dessutom fyra personer som absolut inte gillar varandra men som plötsligt måste börja samarbeta för att överleva höjer du spänningsnivån ett snäpp till. Dessutom ändras maktbalanserna i gruppen hela tiden beroende på vem som dör och vem som har vapen. Intressanta karaktärer, ett bra och läbbigt monster och ett stabilt genomförande trots minimalt med budget gör detta till en skräckis att ta sig en titt på. Kanske inte så många överraskningar för den som sett ett par skräckfilmer i sitt liv, men bra stämning och spänning.
/Surskägget

@@@
Det här är verkligen superklassiskt på alla sätt men också en slags hyllning till den här typen av skräckfilmer. Splinter tar sig själv på allvar under de mest bisarra omständigheter och det tjänar den på. Schyssta skådisar bär upp ett ganska  standard 1A manus och det är aldrig speciellt spännande eller otäckt (naturligtvis) men fartfyllt, underhållande blodigt och framförallt välgjort med en (vad jag förmodar) strumplådebudget.
/Vrångmannen

Julkalendern 3 dec - Tusk

@@

Kevin Smith. Han gör vad som faller honom in och vägrar att buga inför Hollywood. Jag gillar honom för det och jag gillar honom som filmskapare och all round nice guy. Tusk är tyvärr inte en så bra film. Den är lam som skräckis betraktat, inte speciellt rolig som komedi och dramat (?) känns urvattnat och fånigt. Bitvis är den sevärd, eftersom Smith snickrar bra i scener, men känslan av en kortfilm utdragen till en lång en hänger där över hela filmen. Det är en bisarr historia. En ung man besöker en gammal man för att höra berättelser från svunna tider, men som istället hamnar i knipa då den gamle och havet vill förvandla honom till en valross (!). Det hela började som en idé i Smiths podcast ”Smodcast” där fans och lyssnare fick joina in i skapandet och följa hela processen. Under eftertexterna har Smith lagt in en bit från just en Smodcast där han och hans polare och medproducent, Scott Mosier, skrattar sig igenom idén till den tredje akten i filmplanerna. Till skillnad från Red State, Smiths förra skräck-thriller-drama, så känns Tusk alltså rätt svag på alla plan. Skådisarna (Justin Long, Genesis Rodriguez, Haley Joel Osment) är det dock inget fel på och Michael Parks spelar galningen så bra att man tror han är sådär sjuk i huvudet på riktigt. Att inte filmen tar ställning till vad den egentligen vill förmedla känns otroligt otillfredställande, samtidigt som jag förstår att det är det sista Smith vill med det här projektet. Det var liksom aldrig tanken utan började som ett skönt skämt några polare emellan. Fan vad häftigt det hade varit om jag hade känt något bara. Det minsta lilla. Om det inte var Kevin Smith som hade gjort filmen, hade den då ens fått en tvåa i betyg? 

/Vrångmannen

Julkalendern 2 dec - Would You Rather?

@@@@
Jag öppnar upp min lucka med en liten minibudgetindieskräckis som jag helt oväntat blev väldigt förälskad i. Trodde faktiskt detta skulle vara ännu en i raden av b-skräckisar som lockar med en tuff affisch och sedan inte levererar annat än plattusla skådisar, sunkigt manus och trista effekter. Döm min förvåning när vi faktiskt får ett välskrivet manus med intressanta karaktärer och en lagom bloddrypande idé där en bindgalen miljonär varje år samlar ihop fattiga och desperata människor som får tävla om ett liv i ekonomiskt oberoende. Nackdelen är att förlorar man - då dör man! Försöker man fly - då dör man! Vägrar man spela spelet när man väl insett att man kan dö - då dör man! Hahahaha! Manusförfattarna har faktiskt fått till karaktärer som reagerar hyfsat logiskt under den press situationen utsätter dem för och som täppt till de allra flesta logiska luckor utan att för den skull ta bort spänningen och det absurda i ramhandlingen. Som ni kanske lyckats gissa av titeln handlar det om att karaktärerna får välja mellan två val där det ena är snäppet värre än det andra och sedan leva (eller dö) med sitt beslut. Brittany Snow i huvudrollen (du har sett henne i Pitch Perfect) är faktiskt kanon i sin roll och är både tuff, beslutsam, skör och bräcklig i en perfekt balans. Även onde miljonären spelas med perfekt touch av Jeffrey Combs som förmodligen är mest känd för sin roll i Re-Animator. Och för de av er som väntar in midnatt innan ni sätter på TV1000 så känns säkert Sasha Grey igen i en av birollerna. Dock med kläder på sig. Oväntat spännande och ball rulle som ger lite hopp om att det går att göra bra skräckisar med små medel.
/Surskägget

@
Movie of the week. A fucking t-shirt at best. Boring ASS!
/Vrångmannen

Julkalendern 1 dec - Orphan

@@@

Vet att Surskägget inte är så pigg på filmer om spökbarn men vad sägs om levande ondskefulla snorungar då? Här har vi en flicka som blir adopterad in i en vanlig familj. Allt skulle vara frid och fröjd om nu inte tjejen var spritt språngande galen av ondska. Hahaha, det här är ju det bästa som finns, speciellt när det görs så här pass bra. Ett schysst manus, creepy score och riktigt bra skådisar (Vera Farmiga och Peter Sarsgaard bl.a) gör Orphan till en högst sevärd rulle. Den är kanske inte så kuslig som den kunde ha varit men den är underhållande hela vägen och jag myser ju alltid på mina härliga dårar. Orphan är också rätt orealistisk på sina ställen  men det ser jag genom fingrarna på den här gången, trots att regissören Jaume Collet-Serra (House of Wax, Non-Stop)  anstränger sig hårt för att vi ska tro att det här kan hända på tisdag. Thriller-rysare av den gamla skolan helt enkelt och med en tvist som kommer få dig att tappa hakan.

/Vrångmannen

Julkalender 2014

Så har det alltså blivit dags för årets julkalender här på bloggen. Årets tema blir ett som vi inte har haft på ett tag nu:

SKRÄCKFILM 

Hahahaha! Tåget började rulla i början av förra månaden och det gååååår inte att stoppa! Mer skräck till folket! Ni kan alltså se fram emot ännu mer skräck (och förmodligen fler ettor i betyg än ni pallar...) på bloggen under december månad. En "lucka" per dag som vanligt, hela vägen fram till julafton.

/Vrångmannen & Surskägget