The Ritual (2017)

@@@
Brittisk skräckis som utspelar sig i våra svenska skogar. Inte varje dag man ser det. Några collegepolare från England återförenas och ger sig alltså ut på en skogsvandring i den vackra skandinaviska naturen (för att hylla en kompis som avlidit). När de råkar ut för en olycka och går vilse på Kungsleden i självaste Jokkmokk så stöter de på något ont som inte verkar vara från denna världen och som vägrar låta dom lämna skogen. The Ritual är en helt ok skräckis. Snygg, välspelad och suggestiv. Precis när man tror att man vet vad som ska hända så blir man förvånad över vilka turer den faktiskt tar i manuset. En liten överraskning den här vildmarksrysaren, helt klart.

/Vrångmannen

Annabelle: Creation

@@@
Svenske David F Sandberg som gjorde kortfilmshitten Light's Out, fick åka till Hollywood och regissera långfilmshitten Light's Out. Väl i skräckregissörsfacket så fick han i uppdrag att göra tvåan till skräckdockan Annabelles egna franchise. Det var inte så pjåkigt det här och Annabelle: Creation är en schysst prequel och faktiskt rysligare och bättre än den första halvtarvliga rullen. Stabil underhållning, även om den inte tillför så mycket till genren. Ordning på torpet och lite fingertoppskänsla från "vår egen" Sandberg alltså.
/Vrångmannen

Sorority House Massacre (1986)

@
What a cheap, lying, no-good, rotten, four-flushing, low-life, snake-licking, dirt-eating, inbred, overstuffed, ignorant, blood-sucking, dog-kissing, brainless, dickless, hopeless, heartless, fat-ass, bug-eyed, stiff-legged, spotty-lipped, worm-headed sack of monkey shit this is! Hallelujah! Holy shit! Where's the Tylenol..?
/Vrångmannen

Up from the Depths (1979)

@
Hahahaha sluuutaaa! Ett mystiskt havsmonster mumsar turister på Hawaii nom nom hahaha! Att en film kan skänka så mycket glädje i det lite kalla och ensliga vardagsrummet så här i november månad är inte så pjåkigt faktiskt. Vilken pruttfars! Det här kan vara bland det sämsta jag någonsin har sett faktiskt. Absolut topp tio. Vem gav pengar till den här galenskapen? Hahaha! Vad håller folk på med? Det är godnatt både framför kameran såväl som bakom och lite på sidan samt i grannkommunen. Så uselt men så fint. Mer sånt. Eller kanske mindre? Jag vet inte.
/Vrångmannen

Suspiria x 2

 Suspiria (1977)
@@@@
Dansskola. Häxor. Blodiga mord. Mystik.
Suspiria anses av många vara en klassiker i genren. Legenden Dario Argento må vara galen men i sitt hemland (Italien) så är han en rockstjärna som knappt kan visa sig på gatorna utan att bli överfallen av fans som vill ha autografer (eller som idag kanske en selfie). Jag minns ett par scener från Suspiria som skrämde skiten ur mig när jag var yngre. Den var också lite för vuxen för att vara intressant när man var en knodd. Rätt långsam och stämningsfull vilket gick bort på den tiden. Idag ser jag den med helt andra ögon och håller med förstå-sig-påarna. Det här är mycket bra skit av en regissör som aldrig överträffade detta verket utan det liksom bara gick utför sen. Piong!

Suspiria 1977 är en vacker, välgjord och mycket otäck film av en mästerregissör som gillar skräck och som vet hur man skräms.


Suspiria (2018)
@@@
Regissören Luca Guadagnino (Call Me By Your Name) tog sig an den tuffa uppgiften att göra en remake på klassikern Suspiria. Ingen lätt grej och kanske en sån man ska ge fan i (för vad är det här?!). Men som det proffset Luca är (och tydligen så är han ett jättefan av originalet) så gjorde han sin egen grej av hela kalaset. Grundhistorien finns kvar (dansskola, häxor) men här är det mer en studie i själen och psyket. Terror och blodsprut verkar hopplöst komma i tredje hand. Lite uppfriskande ändå kanske men samtidigt ledsamt eftersom...
I CAME FOR A GOD DAMN HORROR SHOW HERE?!
Hahaha! Guadagninos Suspiria är en bra film. Första timmen är rent utav magisk. Snyggt och suggestivt hela vägen med en lite svajig "uppgörelse". Det här är arthouse cinema deluxe utan att be om ursäkt för det. Vill man ha en riktig skräckkväll och råkar att se det här så blir man nog besviknare än Janne Besviken som bor i Besvik med sin fru Jessica och deras hund Walter.

Suspiria 2018 är en vacker, välgjord och lite obehaglig film av en mästerregissör som verkar lite ointresserad av skräck och har ingen aning om hur man skräms.

/Vrångmannen

House on Haunted Hill (1959)

@@@
Hehehe! På den tiden då folk blev rädda för en gummifladdermus i en sytråd. Det finns inget med House on Haunted Hill som är läbbigt idag. Regissören William Castle gjorde sig en karriär på att skrämma slag i den tidens ungdomar. Han fick också ofta en riktigt låg budget att se ut som en hyggligt påkostad produktion. Legenden Vincent Price spelar här en mystisk miljonär som erbjuder en grupp människor en stor summa pengar för att låsa in sig i ett spökhus tillsammans med honom och hans fru. Upplägget är mer Agatha Christie än Motorsågsmassakern och det babblas konstant i varenda scen. Tittar man med lite varmare ögon så ser man ändå en rätt så stilig och intressant lektion i skräckfilmshistoria. Betygstrean är så svag så jag orkar knappt skriva klart det här. En usel remake dök upp 1999 och den behöver ingen se någonsin i sitt hela liv.
/Vrångmannen

Ghost Stories (2017)

@@@@
Äntligen lite klass efter ett gäng riktiga skitrullar under de senaste dagarna... En skeptisk professor får en mapp med tre övernaturliga fall. Han ger sig ut för att träffa de inblandade i incidenterna och motbevisa dess påstådda spökhistorier. Ghost Stories är baserad på en brittisk succépjäs från 2010 och är en mycket välgjord och bitvis riktigt ruggig antologirysare. Tre historier som knyts ihop av professorns resa in i det okända. Rekommenderas om man gillar sina mysrysare lite creepy old fashioned så där och om man eventuellt vill ha lampan i hallen tänd när man ska sova för... VAD ÄR DET HÄR?!
/Vrångmannen

Offerings (1989)

@
En mobbad kille blir nedknuffad i en brunn. Tio år senare rymmer han från ett sjukhus/dårhus (jag vet inte!) för att slakta mobbarna. Han ger sedan delar av mobbarnas kroppar i present till en tjej som var den enda som var snäll mot honom. Den finaste presenten. Filmmusiken är temat från John Carpenter's Halloween men man har ändrat det precis så lite man behöver för att inte bli stämd. Mördaren promenerar lugnt efter sina springande offer och lägger huvudet på sned när han ögnar ett lik, precis som Michael Myers i Halloween gjorde. Hyllning eller regelrätt stöld? Jag vet inte. Tyvärr inte ett rätt. Fulaste, fulaste fotot. Sämsta, sämsta skådisarna. Dummaste, dummaste manuset ("mördaren är härinne någonstans, stanna här ensam så springer jag iväg och ringer polisen"...). Galnaste, galnaste klippningen. Hemskaste, hemskaste musiken. Offerings är jävla skitdålig skitfilm helt enkelt, som kostade mer att hyra än hela produktionsbudgeten. Den kostade mig nära nog mitt eget vett också.
/Vrångmannen

Truth or Dare

@
Ett gäng kids blåser till Mexiko för att supa under vårlovet. Sista kvällen så träffar dom en mystisk kille i en bar som tar med dom till ett mystiskt ställe för att leka sanning eller konsekvens. Det blir konstigt och mystiskt och när dom kommer hem igen från Mexiko så har leken på något ont och mystiskt sätt följt dom hem. Plötsligt tvingas dom leka tills dom mystiskt dör en efter en. Hur stoppar man den här mystiska och onda leken som följt dom hela vägen hem från Mexiko innan dom alla dör mystiskt?
/Vrångmannen

Cam

@
Konstig "skräckfilm" med Madeline Brewer (fantastisk i serien The Handmaid's Tale) som en ambitiös cam girl. Plötsligt en dag ser hon sig själv uppträda på en annan sajt. Är det en dubbelgångare, en bedragare eller något mer mystiskt och farligt?
Netflixrulle som inte var så mycket att hänga i granen. Alls.
/Vrångmannen