The Eye

@@-
Jag var ett stort skräckfilmsfan förr i tiden. Det fanns liksom inget bättre än att sätta sig i soffan en mörk och kulen natt med en påse chips, lite dipp och fem liter cola och slänga på en skön skräckis oavsett om det var en slasher (t ex Terror på Elm Street), en spökfilm (t ex Poltergeist), en zombierulle (t ex Jurtjyrkogården) eller en djävulsrulle (t ex Exorcisten). Kannibalrullar och italienska regissörer var däremot aldrig min grej. Hursomhelst. De senaste typ fem åren har jag blivit en riktig liten räddhare. Undviker skräck där jag kan. Sista skräckrullen jag såg var typ The Ring för en herrans massa år sen (slashers dock ej inräknade i detta, men de är ju inte skräckisar på det sättet). Tills nu. Med Jessica Alba i huvudrollen kunde det väl inte bli så farligt tänkte jag. Och jag hade rätt. Regissörerna (ja, de är av nån anledning två) slänger in några klassiska titta-ut-genom-nyckelhålet-plötsligt-hoppar-nån-fram-från-ingenstans och jag-står-ensam-i-en-sjukhuskorridor-när-nån-plötsligt-hoppar-fram-från-ingenstans scener (jag är smått förvånad att de inte slängde in en öppna-kylskåpet-och-när-jag-stänger-dörren-står-nån-plötsligt-där scen). Resten av tiden går Jessica Alba runt och ser ut som Halle Berry (vars Gothika var en riktigt trist rulle) av nån anledning och väntar på att filmen ska bli cirka en och tio lång så hon äntligen kan åka och lösa mysteriet med sina konstiga ögon som gör att hon ser en massa skumt. Ja handlingen ja! Alba är blind sen barnsben. Genom operation får hon synen åter, men med de donerade ögonen ser hon massa spöken och läskigheter. Nu måste hon ta reda på vem donatorn var så att alla kan få lite lugn och ro. Totalt genomuselt är det väl inte, men betyget två är lite svajigt ska erkännas.
/Surskägget