The Mist

@@@+

Jag har alltid gillat Stephen King. Hans sätt att i sina böcker skildra karaktärer, vardag, det övernaturliga och ondska har alltid tilltalat mig, i synnerhet på den tiden jag läste mer. Han är en av de stora skräckmästarna helt enkelt och mycket skicklig författare. Det har ju gjorts hur mycket filmatiseringar och miniserier på hans verk med blandat resultat. När jag såg trailern för The Mist förra året så fick jag direkt känslan av att det skulle bli bra. Bakom ratten satt manusförfattaren och regissören Frank Darabont som bjöd oss på två av dom kanske bästa Kingfilmatiseringarna (där förlagan ej varit en rysare) någonsin, Nyckeln till frihet och Den gröna milen. Jag förstod att han skulle kunna göra Kings skräcknovell Dimman (som jag tror var med i Kings samlingsbok Den förskräckliga apan) rättvisa då det handlar om komplexa karaktärer, situationer och övernaturlig terror. Jag var också skeptisk till en del effekter jag såg snabbt blinka förbi i trailern men hade ändå mina förhoppningar. Filmen/novellen handlar i korta drag om en man och hans son som efter en storm åker ner till varuhuset i stan för att handla och plötsligt så glider det in en tjock dimma i staden och alla människor i varuhuset blir instängda. För de som försöker lämna affären och ge sig ut i dimman väntar fasansfull död. Darabont har lyckats med karaktärerna och bygger upp en hygglig och trovärdig stämning. Det är många personer att hålla reda på men det går galant. Han lyckas också med att bibehålla Kings känsla för ensemble, det onda mot det goda och speciellt hans mörka humor i synnerhet genom pappan som spelas av en sällsynt godkänd Thomas Jane (Punisher, Deep Blue Sea). Utan att avslöja för mycket så kan jag som vanligt avslöja att effekterna är ofta (inte alltid) rätt så risiga och helhetsintrycket dras ner därmed. Det visas för mycket och det späds på men någonstans så hade jag nöjt mig med mindre och bättre istället för överflöd och slarv. Då rullen hade en relativt låg budget hade det varit en smartare lösning. Det var längesen man såg en rysaradaption av King och de få man sett har varit mer eller mindre bedrövliga så mina klagorop ekar dock inte långt. The Mist når över målsnöret men bara nätt och jämnt. Den är intressant på många sätt, genomtänkt och bitvis rejält underhållande men skrämmer kanske bara de allra känsligaste eller barnen i slutändan. Slutet skakar i allafall om mig rejält.

/Vrångmannen

@@@+
Man ska inte se The Mist om man vill få en skrämselhicka av sällan skådat slag. Visserligen är det en Kingfilmatisering så vissa inslag får väl räknas som skräck, men detta är framförallt en film om hur människor lyckas hantera eller inte lyckas hantera stressade situationer. En del kliver fram och tar sitt ansvar, andra kliver undan och åter andra hetsar bara folk till en massa skit. Ungefär som det är i verkliga livet. Novellen filmen bygger på är så lång att den kan ses som en kort roman, men det som alltid stört mig med den var slutet. Den har nämligen inget riktigt bra slut. Det råder regissör tillika manusförfattare Darabont bot på. Hans slut är dels logiskt, dels jobbigt att bevittna och är ett prima slut som kommer irritera, chocka och väcka upprörda känslor bland folk som vill ha sina Hollywoodslut med cowboyen ridandes mot solnedgången med alla skurkar döda och tjejen vid sin sida. Det skulle kunna varit en fyra, men effekterna är bara så jävla crapusla att de stör för mycket helt enkelt. Trots det en mycket sevärd film.
/Surskägget