Hehehehe Vrångis har ju utmanat mig på att jag ska se 3 filmer av en lista på 10 (ni får den första officiella filmen imorgon hahaha). Jag har sagt tre filmer till honom som jag ska se. Denna har jag inte nämnt! Hahahaha! Bonusrunda enbart för min vän. Jag förstår varför Vrångmannen valde den här. Det är spöken och barn. Meeeeeen huvudspöket ser ut som ena gitarristen i Slipknot och därmed kan jag inte ta det här på allvar och därmed blir det aldrig läskigt eller spännande. Regissören har gjort min favvofilm i Hellraiserserien och på en del sätt speglar denna film Hellraiser V. Vi har en man (denna gång spelad av Ethan Hawke) som drivs av sina egna demoner och därmed även yttre demoner. Bästa scenerna är de där de äkta makarna i filmen har hetsiga diskussioner med varandra och vi kan se hur deras förhållande sakta men säkert bryts ner. Där har vi en nerv som regisseras med varlig och stadig hand. Tyvärr är resten inte lika spännande. Skräckscenerna är förutsägbara och lånar en hel del från andra filmer. Spökbarnen är inte speciellt läskiga och som sagt, huvudskurken ser ut som ena gitarristen i Slipknot. Faktum är att en Slipknotkonsert är tusen gånger läskigare än Sinister. Jag minns Slipknots första spelning på svensk mark som en galen masspsykos där möblemanget slets sönder och publiken hetsades av bandet till kokpunkter som inte är menade i en konsertarena. Jebus Christmas! Var bara glad att jag kom därifrån levande. Så ska det vara. Nerv, spänning och hög puls. Tyvärr uppvisar Sinister alltför lite av den varan.
/Surskägget
P.S. Vrångmannens ressis här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar