The Pact

@@@

Det blir många skräckfilmer att titta på när man kör ett sådant här tema. På gott och ont. Skräckfilmer tendererar ju ofta till att vara rätt dåliga. Det går många skräprullar innan man hittar det gömda guldet. Den här filmen överraskade faktiskt rejält. Inget mästerverk på något vis men en långsamt uppbyggd och nagelbitsspännande historia som bjussar på det där lilla extra. Annie återvänder hem för att närvara vid sin mors begravning och följa upp spåren efter sin försvunna syster. Snart börjar det hända oförklarliga och otäcka grejer i barndomshemmet och Annie snubblar över en fruktansvärd hemlighet. Med en låg budget och bra skådespelare så har regissören Nicholas McCarthy långfilmsdebuterat med en liten pärla i genren. Det lånas friskt från de så kallade klassikerna men The Pact står även säkert på sina egna stilben. En uppföljare är redan på gång och den ser jag fram emot. Uäh… Nu kom det en rysning… En scen ur rullen fick mig att nästan ringa på ambulans för det var så jävla otäckt. Faktiskt. Uäh. Har du sett filmen så förstår du vad jag menar och har du inte sett den så kommer du snart bli varse, hehehe. Låt lampan i hallen vara på (åtminstone!) och kolla in rullen på Netflix.
/Vrångmannen

@@@
Håller med det mesta som Vrångis skriver om med undantag för att det ska finnas en scen i filmen som är ambulansringarläskig. Det gör det inte. Däremot bjussas det på rätt schyssta nagelbitare utspridda med jämnt mellanrum. Jag är t o m lite skeptisk att kalla detta för skräckfilm. Skulle nästan mer se det som en deckarthriller med vissa övernaturliga inslag. Och det är det som lyfter filmen en nivå för mig jämfört med många andra budgetskräckisar. Vi får karaktärer vi bryr oss om och en story som är spännande att följa. En klassisk whodunit med lite spöken inslängda. Stort plus också då jag har ett svagt öga till Caity Lotz i huvudrollen (som jag blev kär i när jag såg Arrow där hon är stjärtsparkande superhjälte i lyxförpackning).
/Surskägget