You're Next

@@@

Knösrika familjen Davies samlas i sin gigantiska sommarstuga på landet för att fira föräldrarnas bröllopsdag. Plötsligt blir de, till synes helt oprovocerat, attackerade av galningar i djurmasker. Vad som börjar som en klassisk slasherfilm skiftar snart ton och genre fortare än jag kan säga armborst. Adam Wingard (och inte minst hans manusförfattande kollega Simon Barrett) verkar älska att blanda genres inom genren och att överraska tittaren från flanken. Inget är vad man tror att det är. Eller är det? Det är full fart hela tiden, nattsvart humor och blodet formligen stänker åt alla håll. En smart och underhållande slaktfest med några sköna tvister. Samtidigt, när allt är så här fint serverat, vill jag ändå att You're Next ska vara ännu mer spännande och tät. Det går lite på tomgång ibland och det ska en sådan här rulle verkligen inte göra. Wingard (som bl.a bidragit till ett par kortisar i populära V/H/S-serien) känns i allafall som en riktigt frisk filmarfläkt i en genre som alltför oftast står och trampar vatten, eller helt enkelt är skitusel. You’re Next är ett skönt undantag.

/Vrångmannen

@
Såg filmaffischen och läste en kortfattad summering av handlingen och avfärdade den genast som en kopia av usla The Strangers. Sedan kom Vrångmannens lyriska recension ovan och jag började misstänka att jag kanske misstagit mig. Det här kanske var nåt nytt och ballt trots allt? Men nej. Det här är en kopia av usla The Strangers. Främlingar i mysko masker attackerar familj som bor i enskilt och avlägset hus mitt i ingenstans. I The Strangers var attackerna helt planlösa. Här har man en bakgrundshistoria till varför de som anfaller familjen gör som de gör. Den är dock busenkel och det har man listat ut efter fem minuter. Vilket dock aldrig förklarar de två första morden. De känns väldigt mycket skrivna för att "nu är det skräckfilm och då måste vi öppna med lite mord även om karaktärerna egentligen inte har nån som helst anledning med tanke på deras motiv senare i filmen att mörda just dessa två karaktärer". Jag måste dock medge att kanske sista halvtimmen av filmen är hyfsat bra. Att jag ändå inte går upp på en tvåa beror på att det är så mycket annat som jag stör mig på. Till exempel castingen. Mamman i familjen ska spela gammal pensionerad tant, men ser ut som en medelålders kvinna med vit peruk - vilket är precis vad hon är. Resten av gänget når knappt upp till dussinskådistalang och det känns väldigt mycket Vår Teater över hela ensemblen. Några större tvister är det egentligen inte heller. Det rullar på enligt mall 1A med en tuff brud som överlever alla (någon som ens tvekade?). Nej, inget nytt under fullmånen.
/Surskägget