Ant-Man and the Wasp

@@@+
Marvel spottar ur sig filmer till höger och vänster hela tiden känns det som. Det mesta håller mycket hög klass dessutom. Ant-Man är väl ingen av mina favorithjältar men Paul Rudd gör faktiskt ett kanonjobb att hålla mig underhållen trots att hjälten jag glor på är sådär i ärlighetens namn. Första filmen tyckte jag var helt okej om än inte sådär superimponerande. Och det är väl exakt samma lika med tvåan. Visserligen är betygsfyran betydligt närmare, därav ett plus, men jag blir helt enkelt inte lika impad av den här hjälten som av andra. Paul Rudd gör återigen ett toppenjobb i rollen som Ant-Man och favoriten Michael Pena får mer utrymme som comic relief vilket är fantastisk. Evangeline Lilly som vi såg lite för lite av i första filmen är nu också av naturliga skäl med betydligt mer (det är trots allt hon som är The Wasp). Även Michael Douglas är tillbaka som gamle gubben och Laurence Fishburne dyker upp som halvskurk. Den riktiga skurken spelas dock av Hannah John-Kamen och hon gör ett bra jobb även om jag återigen känner att skurken i sig är lite platt jämfört med andra skurkar i Marvelvärlden. Sedan måste jag bara nämna att Michelle Pfeiffers entré är bland det mest konstiga jag sett på film. Här har vi en kvinna som levt i årtionden i en märklig dimension där inget existerar men ändå lyckas komma fullt sminkad och fönad i ett par kläder hennes karaktär definitivt inte hade på sig när hon hamnade i dimensionen. Weird.
/Surskägget

2x Will Ferrell

The House
@@@
Will Ferrell och Amy Poehler är alltid en bra kombo. Här spelar de ett äkta par som blir av med dotterns collegefond. För att kunna skicka dottern till college ändå bestämmer de sig för att inrätta ett illegalt kasino nere i källaren. Hahahaha! Sedan går ju allting rätt åt helvete med en jäkla massa garv naturligtvis. Det är inget supernytt under solen, men det är kul och underhållande hela vägen och både Poehler och Ferrell bjussar på sina främsta styrkor. Värd att nämnas är även Jason Mantzoukas (Brooklyn Nine-Nine, The Dictator, Dirty Grandpa) som är sjukt rolig i den här.
/Surskägget

Daddy's Home 2
@@@@
Ferrell och Mark Wahlberg är tillbaka som papporna/styvpapporna. I första filmen blev de ju sams på slutet och nu gäller det att hitta på nya vägar till lite bråk och intriger som ska leda till skratten. Vad göra? Jo, släng in papporna till papporna hahahaha. Ferrells pappa spelas av John Lithgow och han är minst lika mesigt töntig som Ferrells karaktär. Wahlbergs farsa spelas av Mel Gibson och han är givetvis arton resor tuffare än Wahlbergs karaktär hahaha. Nu kör vi! Tycker man tog fasta på det jag skrev i min recension om ettan och ger oss här mer av allt. Större bråk, större garv, större busigheter. Då den utspelar sig kring jul är den numera också en framtida julklassiker i paritet med Ett Päron Till Farsa Firar Jul.
/Surskägget

Woodlawn

@
Oj oj oj. Jag gillar ju i regel mina amerikanska fotbollsfilmer. Gillar också filmer baserade på verkliga händelser. Det jag inte gillar är övertydligt religiösa handlingar där allt blir bra tack vare att man tror på Jesus. Här får vi följa ett high schoollag på 70-talet där svarta och vita spelare hatar varandra på grund av sina respektive hudfärger. Efter ett upplopp i skolan bestämmer sig coachen för att ta in en motivationstalare. Det visar sig snabbt att den snubben är djupt kristen och han får med sig hela laget att bli djupt religiösa, be till Gud varje sekund och springa i kyrkan mest hela tiden. Pang tjoff så älskar alla grabbarna i laget varandra med hjälp of the power of Jebus amen! Sedan är det mest superöverdriven kristen propaganda i 90 minuter. Suck.
/Surskägget

Out of the Furnace

@@@@
Jobbigt mörk och dyster film där allt går åt helvete för alla våra karaktärer hela tiden. Det finns liksom inte en endaste strimma hopp eller ljus överhuvudtaget, allt är nattsvart från start till slut. Christian Bale och Casey Affleck spelar två brorsor i en dyster Pennsylvaniastad där man antingen är arbetslös (Affleck) eller jobbar i stålfabriken (Bale). För att dra in lite pengar börjar Affleck boxas på illegala klubbar med hjälp av "managern" Willem Dafoe som sedan motvilligt introducerar Affleck till storskurken Woody Harrelson som genast har ihjäl bägge två efter att först ha blåst dem på alla deras stålars. Det här måste givetvis Bale hämnas på och lurar snart in Harrelson i en dödlig fälla. Samtidigt är snuten efter Bale och Bale måste bestämma sig om hämnd och fängelse eller ingen hämnd och ett grått och trist liv på stålfabriken är att föredra. Sa jag nattsvart? Sjukt välspelat är det i alla fall och värt både en titt och två trots allt mörker.
/Surskägget

The Man With The Iron Fists

@@@
Jag gillar ju mina karaterullar som bekant och här får vi en rätt schysst variant som för den sakens skull inte är något mästerverk. Två fans från väst som älskar sin film från öst går ihop och levererar en gammal klassisk karatefilm (ja ja ja, kung-fufilm om man ska vara petig, men som jag redan en gång sagt så kallar jag alla rullar i den här genren för karatefilmer för det blir enklare så). Hjärnan bakom Wu-Tang Clan, RZA, regisserar och har även skrivit manuset ihop med Tarantinos skyddsling Eli Roth. Vi får en salig blandning av skådisar där Russell Crowe, Lucy Liu, Rick Yune och Jamie Chung är de mest kända (utöver RZA själv som också har en roll, titelrollen givetvis) och lika många karaktärer som det finns trådar i storyn. Det är rätt rörigt men handlar om kejsarens guld och en by som ska räddas. Detta öppnar upp för många slagsmål och givetvis en hel del kung-fufighter. Filmen är en enda stor hyllning till gamla karaterullar från 70-talet men med en modern touch.
/Surskägget

2xSportfilmer

I, Tonya
@@@@
De av er som är tillräckligt gamla minns säkert den stora skandalen inom konståkning mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan där Kerrigan fick knäet avslaget av hejdukar lejda av Harding så att Kerrigan skulle missa det kommande OS:et så att Harding rätt ohotad skulle kunna plocka hem guldmedaljen. Åtminstone var det så pressen målade upp det hela och Harding var ett tag den mest hatade människa i hela USA. Nu får vi en mer nyanserad bild där vi får följa Hardings rätt så tuffa och hårda liv och också se hur det egentligen gick till (filmen är till stor del baserad på FBI's utredning så vi får anta att det är hyfsat nära sanningen). Mest av allt ska man se detta för Margot Robbies skull som gör en kanontolkning av Harding. Oscarsstatyetter borde kastats på henne för denna men istället fick hon nöja sig med en nominering utan vinst. Intressant och välspelat drama med en hel del komiska inslag. Och ja, tydligen finns det såhär dumma bad guys där ute i världen hahahaha.
/Surskägget

Eddie the Eagle
@@@
Alla älskar en vinnare, men alla älskar en riktigt skön förlorare också. Eddie Edwards hade en enda dröm sedan barnsben. Han skulle vara med i OS. Efter att ha prövat och misslyckats i nästan alla OS-sporter han kunde hitta bestämde han sig för backhoppning som sista försök. Tilläggas här bör göras att Eddie är britt och britterna inte har backhoppare. Den siste backhopparen innan Eddie var nånstans femtio år innan honom och rekordet för ett hopp låg på typ 20 meter. Men såna smådetaljer stoppade inte Eddie som genom galet mod och en stor portion tur lyckades ta sig till OS och dessutom slog de brittiska rekordet med råge på vägen. Det här är en fin feelgoodfilm för alla med en dröm. Ge aldrig upp!
/Surskägget

Den of Thieves

@@
Heatkopia med betydligt lägre budget. Gerard Butler spelar Al Pacinos roll som snut. Pablo Schreiber spelar Robert De Niros roll som skurk. I princip allt som händer i Heat händer här också. Fast sämre.
/Surskägget

Security

@@
Antonio Banderas dödar skurkar i ett nattstängt köpcenter. Ben Kingsley är skurk. Spelar som att han ska få en Oscar igen. Det får han inte. Det finns nån sorts story och röd tråd kring alla actionscener så att det liksom ska knytas ihop på nåt sätt. Ingen bryr sig. Mer skurkar skjuts, huggs och slås ihjäl. Okej actionstänkare en tisdag.
/Surskägget

2xFarsor

Father of the Year
@@@@
Hahahahahaha! Komedi när den är som enklast och härligast. David "räkna aldrig ut mig" Spade är tillbaka som alkoholiserad white trashfarsa till smarta sonen Ben (spelad av Joey Bragg som du aldrig sett såvida du inte tittar på Disney Channel där han enligt imdb verkar ha spelat in en drös filmer och teveserier). Ben är bästa polare med Larry (Matt Shively som du heller aldrig sett i nåt såvida du inte tittar på Winx vad det nu än är för teveserie) vars pappa är propra och försiktiga Mardy (spelad av Nat Faxon från fantastiska teveserien Friends From College och röst i nya Groeningserien Disenchantment). Givetvis sätts dessa pappor mot varandra och spelen kan börja hahaha. Det här är Sandlerproducerat och då vet man vad man får för typ av humor. Kul nästan oavbrutet och de unga skådisarna visar prov på lika bra komisk tajming som herrar Spade och Faxon.
/Surskägget

Like Father
@@
Standardmall 1A. Kristen Bell har växt upp hela sitt liv utan pappa. På hennes bröllopsdag dyker han upp (spelad av Kelsey Grammer). Det slumpar sig inte bättre än att bröllopet blir inställt och Bell och Grammer hamnar på tvåveckorskryssning där de äntligen kan få lära känna varandra. Vi har sett exakt allt förr och vi vet vad som kommer hända scen till scen. Men Bell är alltid bra och Grammer håller hög klass och kemin mellan dem är toppen. Det räcker till en tvåa. Och ja just det, de blir bästa kompisar i slutet. Förstås.
/Surskägget

Jumanji: Welcome To The Jungle

@@
Då var det dags att återuppväcka den gamla klassikerna Jumanji från 1995 som hade Robin Williams i huvudrollen. Eftersom att det nu är 20 år senare och vi är mer hippa och coola och har bättre specialeffekter nöjer sig inte filmskaparna med ett gammalt, dammigt brädspel utan man uppgraderar hela idén till tevespelsvärlden. För er som inte sett första filmen eller den här går det i korthet ut på att man spelar ett spel och dras in i den världen. De monster som attackeras på brädet (eller i tevespelet i detta fall) attackerar på riktigt och du som spelare riskerar att dö på riktigt. Oj oj oj, nu blev det spännande! Man slänger in två av världens absolut största filmstjärnor för tillfället, Dwayne Johnson och Kevin Hart, och ger dem sällskap med relativa nykomlingen Karen Gillan (från Guardians of the Galaxy och Avengers 3) samt gamle stöten Jack Black. Det här är busig matinéunderhållning för hela familjen. Lagom mycket av allt utan att det blir för läskigt, spännande eller roligt utan bara puttrar på sådär lite lagom. Mellanmjölk och Bregott helt enkelt. Funkar för stunden, men man glömmer bort det när eftertexterna rullar.
/Surskägget