Batman V. Superman: Dawn of Justice

@@@@
Tillbaka till ordinarie schema. Det var aldrig riktigt meningen att mars skulle bli en temamånad med svensk deckarfilm men hejsan hoppsan så blev det så ändå. Tack och lov är den fasen över nu (för den här gången, vi har ju Wallander och Beck kvar hahahahahaha!!!!) och vi tar givetvis direkt avstamp i en av de mest efterlängtade och förhandshatade filmerna på bra länge. Redan för typ två år sedan när det kungjordes att Ben Affleck skulle spela Batman kröp vartenda troll fram bak varje sten och började skrika och håna. Därför är det extra skönt som gammalt Affleckfan att se honom krossa rollen som Batman och Bruce Wayne och leverera en av de bättre Batmaninsatserna på duk nånsin. Vidare måste jag hylla Jesse Eisenberg som knäppskallen/geniet Lex Luthor som spelades så briljant av Gene Hackman en gång i tiden. Eisenberg (som jag har lite svårt för i vanliga fall) pendlar skickligt mellan galenskap och geni på ett sätt som passar rollen perfekt. Luthor ÄR galen men ett geni och Eisenberg lyckas verkligen fånga detta. Henry Cavill som Stålmannen är fortsatt bra precis som han var i Man of Steel även om han hamnar i skymundan mellan Affleck och Eisenberg. Tråkigt nog tycker jag Amy Adams som Lois Lane får betydligt mindre att göra här än i Man of Steel. Där tog hon lite initiativ, här är hon mest med för att hamna i situationer som Stålmannen kan rädda henne ur. Och på tal om kvinnorna. Äntligen är det dags för Wonder Woman att äntra den stora duken och det gör hon i form av Gal Gadot som gör det riktigt lysande. Tyvärr får hon vara med alldeles för lite vilket är sjukt synd då hon är det tuffaste som setts på bio sedan Marv i Sin City. Vi får verkligen hoppas på att hennes roll blir större i kommande Justice Leaguefilmen. Allt som allt är detta en skönt mörk serietidningsstänkare som bjussar på en hel del action och en Batman som slutat bry sig och dödar skurkar på löpande band till skillnad från förr då han "bara" slog ner och buntade ihop. Mer sånt!!! Och alla som läst Frank Millers lysande serietidning The Dark Knight Returns vet givetvis hur fighten mellan Bats och Stålis slutar. Och ja, det är lika tillfredsställande att se som alltid.
/Surskägget

Johan Falk: Slutet

@@+
Nja, avslutande delen känns inte alls som det actionspektakel det borde vara, speciellt inte direkt efter seriens absolut starkaste kort Lockdown. Man vill nog för mycket och istället för att bara brassa på och skjuta ännu mer, spränga ännu mer och skjuta lite till ska det vara lite för mycket story och tillkrånglat för att bli riktigt bra. Sättet man löser upp trådarna på känns också lite väl fegt. Nog kunde Falk bara ha skjutit ihjäl alla ryska maffiasnubbar och så hade det varit bra så? Men nej, här ska det fegas lite och man ska visa på att maffian vinner alla strider (men med en knorr på slutet som gör Falk till den slutgiltiga vinnaren trots allt). Har man följt Falk i totalt 20 filmer vill man ha betydligt mer i den avslutande delen än vad vi får här. Det som genomgående har varit bra och spännande action får ett nesligt avslut som inte är värdigt resten av serien. Jäkligt trist.
/Surskägget

Johan Falk: Lockdown

@@@@
Ja jisses här hände det grejer. Helt klart bästa filmen i serien hittills. Det finns en nerv och spänning som tangerar vilken Hollywoodstänkare som helst. Samtidigt bjussas det på en hel del action och pangpang. Fan, kan man ens göra sån här film i Sverige? Det är ju makalöst. Just när man trodde att allt är Noomi "kan inte skådespela sig ur en låda" Rapace, Martin "jisses hur mycket blod kan man krama ur en sten innan publiken slutar titta" Beck och Guld "artsy-fartsy, pengar-i-sjön, noll-publik, trist-tråkigt-tröstlöst" Baggen i Sverige så slår man till från flanken med en rulle som lätt kan mäta sig med actionstänkare från andra sidan Atlanten. Vi får ond bråd död, förräderi, rysk maffia, utpressning, kidnappningshot och en shoot-out i ett övergivet grustag. Det är full fart och fläkt filmen igenom och inte en tråkig stund. Varför görs inte fler filmer av den här typen i Sverige? Och framförallt, varför skickar man inte upp det här på bio? Varför ska man envisas med att skicka ut det på direkt-till-dvd-marknaden när filmen förtjänar ett betydligt bättre öde än så? Jönssonligan del 400 och Beck del 800 går tydligen bra att prångla ut på bio men lite kvalitativ action, nej nej...
/Surskägget

Johan Falk: Blodsdiamanter

@@@+
En av Falkfilmernas styrkor är att även birollerna är intressanta och välskrivna. Med andra ord står eller faller inte filmen enbart på Jakob Eklunds axlar utan hela den kollektiva insatsen. Här är det främst karaktären Niklas (Alexander Karim) som får sin dag att glänsa i solen. I ett försök att komma åt den ryska maffian infiltreras ett gym ägt av några gangstrar från Kaukasien av just Niklas (som jobbar för GSI tillsammans med Falk förstås). Saker och ting går dock inte riktigt som planerat och snart nog samlas fyra snubbar ihop av gangstrarna och förs ut till skogen där de spärras in i ett litet rum. En av de är råtta vet gangstrarna, men vem? Niklas får det svettigt att klara sig ur den situationen och scenerna från det lilla instängda rummet där alla anklagar alla och bedyrar sin oskuld för att slippa bli avrättade är nerviga och svettiga som fan med fina insatser från alla inblandade. Här skruvas tempot upp ett snäpp mot de första par filmerna i omgång tre och nu ska det bli intressant att se om filmskaparna lyckas upprätthålla detta i nästa film.
/Surskägget

Johan Falk: Tyst Diplomati

@@@
Röda tråden med ryska maffian som satt dit Falk och vill få honom att jobba för dem fortsätter medan filmens egentliga handling väver in Alexandra Rapaports karaktär från Livvakterna och hennes säkerhetsbolag som råkat i klistret. Några terrorister har kidnappat personal från säkerhetsbolaget och tvingar nu Rapaport att samarbeta i syfte att på svensk mark döda en diplomat från terroristernas hemland. Motvilligt hjälper hon till att skaffa fram vapen vilket hon gör via Seth (Jens Hultén) som i sin tur har GSI med Falk i spetsen efter sig. Snart nog fattar Falk att Rapaport är i fara och hjälper henne så gott han kan. Till skillnad från tidigare filmer är det mer snack och mindre action i denna. Då hjälper det inte att vi får ett par kortare shoot-outs, det hela blir lite väl pratigt emellanåt. Riktigt så illa att det halkar ner på en tvåa blir det inte, men det här är helt klart en av de svagare filmerna i serien hittills.
/Surskägget

Johan Falk: Ur Askan I Elden

@@@
Efter att omgång två varit snäppet vassare än omgång ett hade jag ganska höga förväntningar på omgång tre, den som ska bli den sista om Johan Falk. Och höga förväntningar ska man aldrig ha, det är sällan en film håller för det. Med tanke på hur actionspäckade filmerna i omgång två var är det svårt att fortsätta hålla det tempot eller skruva upp det ännu mer med tanke på budgetar i Sverige. Det är trots allt inte Hollywood vi pratar om. Med det sagt är det här fortsatt bra. Jakob Eklund i rollen är stabil (påminner ibland om Harrison Ford) och övriga karaktärer är alla en viktig del av ramhandlingen och röda tråden som löper genom hela filmserien. Jens Hultén som gängledaren Seth har vi redan hyllat, nu är det hög tid att vi nämner Mikael Tornving som chefen för polisen. Han har genomgående genom de 12 filmerna hållit hög klass med både allvar och oneliners och är den naturliga ledaren med både hjärta och hjärna för resten av gänget. Omgång tre tar avstamp ett par år efter omgång ett och Falk sticker iväg till Estland för att komma i kontakt med änkan till den skurk han dödade i Kodnamn: Lisa. Där blir han dock snart indragen av ryska maffian som dödar änkan och får det att se ut som att det är han. Nu måste han antingen jobba med maffian eller så får estländska polisen "bevis" för att han är mördaren. Goda råd är dyra. Vi bjussas på en ganska stor skottlossning på tysk motorväg och i övrigt är det som vi vant oss att Falkfilmerna ska vara, lagom delar dramatik och action stabilt portionerat under 90 minuter.
/Surskägget

Johan Falk: Kodnamn: Lisa

@@@+
Precis som den första filmen i "säsong" ett gick den sista filmen i "säsong" två upp på biograferna. Detta är också den film som mest anknyter till den första (alltså den som heter GSI, inte Noll Tolerans). Här är det återigen till största del baserat på den verklige infiltratören Peter Rätz som här har fått namnet Frank och spelas med bravur av Joel Kinnaman. Frank vill inget annat än att lämna sitt kriminella liv bakom sig. Problemet är att gängledaren Seth (Jens Hultén) inte är så pigg på att låta Frank lämna. Dessutom har det kommit fram att Frank är infiltratör (eller råtta som det så fint heter på skurkspråk). Frank måste fly för sitt liv med sin fru och barn och den enda som är det minsta intresserad av att hjälpa honom är naturligtvis Falk (Jakob Eklund). Det blir en dramatisk och actionspäckad flykt med en rätt cool shoot-out inne i stora gallerian Nordstan. Eklund, Kinnaman och Hultén är alla väldigt bra i sina respektive roller och det faktum att allt är baserat på en sann historia gör det hela bara så mycket coolare (förutom för Peter Rätz förstås som fortfarande är på flykt världen över). Intressant också att vi i sluttexterna får se ett par korta intervjusnuttar med den riktige Rätz. Bra avslutning av omgång två och vi lämnas fortfarande sugna på mer trots att detta nu är del 12 (15 om man räknar de tre allra första filmerna) i filmserien som tog utgångspunkt i GSI.
/Surskägget

Johan Falk: Barninfiltratören

@@@+
Här hettar det till ordentligt för vår vän Johan Falk (Jakob Eklund). Filmen öppnar med att Falk ligger skjuten i sin egen blodpöl och håller på att förblöda medan kollegorna frenetiskt försöker rädda honom. Sedan spolar filmen bak tre dagar och vi får se vad som ledde fram till denna skottlossning. Det visar sig att en gammal räv i skurkbranschen lejer ut rån åt yngre förmågor. Det vill säga han planerar allt i minsta detalj och sedan får de som utför själva jobbet betala en viss procent för att han planerade det hela. Det är olika gäng varje gång vilket försvårar för polisen. Dock är det ett gäng som klantar till det och detonerar färgampullerna som gör de stulna sedlarna obrukbara. Nu blir det svårt för gänget. De måste betala Seth (Jens Hultén) för att han ska gömma pengarna ett tag, de måste betala ett gäng som ska tvätta pengarna, de ska betala mästerhjärnan bakom kuppen och de har polisen efter sig. Det är bråda dagar för en bunt tonåringar. Det ena leder till det andra och snart nog har Falk och hans snutpelare värvat en av tonåringarna som informatör, något som inte är helt oproblematiskt. Mot slutet av filmen gör polisen en räd mot tvätteriet och där blir Falk skjuten av sin unge informatör som tappat alla begrepp. Det är välspelat och tätt mest hela tiden och den känns en aning fräschare och tuffare än föregångarna, därav det lilla extrabetyget.
/Surskägget

Johan Falk: Organizatsija Karayan

@@@
Nu blir det personligt för Falk. Hans styvdotter Nina (Hanna Alsterlund) börjar få kontakt med sin biologiska pappa (Johan Hedenberg) efter många långa år av nollkontakt. Det dröjer dock inte länge förrän farsgubben sätter Nina i klistret rejält. Han är skyldig rysk maffia en massa pengar och de drar sig inte för att kidnappa Nina för att få sina pengar. Det här kommer Falk givetvis inte att tolerera. Det blir en kamp mot klockan för att rädda Nina och sätta dit skurkarna. Det jag gillar till stor del med Falkfilmerna är att man gör filmerna efter amerikansk modell i det att snutarna, och Falk framförallt, skiter i reglerna när det behövs. Och den här gången behövs det verkligen. Eklund som Falk ger en bra pondus till karaktären och är trovärdig även i situationer som är väldigt filmiskt actionladdade på ett sätt som inte hade funkat i verkliga livet. Även Alsterlund (som varit med från scratch i Noll Tolerans som liten jänta) gör en mer än gedigen insats och får oss att känna den skräck och desperation Nina känner. Det är smutsigt och spännande och jag gillar det hela vägen.
/Surskägget

Johan Falk: Alla Råns Moder

@@@
Vad sägs om att råna Riksbankens feta pengatransport? Mer pengar går väl knappt att knipa åt sig under ett enda rån i Sverige? Så ja, titeln är onekligen passande. Tack och lov är Falk och hans team rånarna hack i häl mycket med hjälp av den nya informatören Seth som motvilligt lockas in att samarbeta mer och mer med polisen även om han alltid har en egen agenda som han lyckas komma undan med. Hultén växer i rollen som Seth för varje film och har skapat en av de mer intressanta skurkkaraktärerna i svensk filmhistoria. Inte illa pinkat. Som vanligt i denna filmserie satsar man en hel del krut på själva actionsekvenserna och rånet i sig är snyggt utfört och det slår mig ännu en gång hur mycket man kan göra trots att man inte har en Hollywoodbudget. Den röda tråden löper på riktigt snyggt och karaktärerna utvecklas sakta men säkert. Även om det är en hel del klyschor både bland hjältar och skurkar är det klyschor som funkar och som man gör små förändringar med för att skapa mer levande karaktärer. Bra så.
/Surskägget