Dagens hyllning

Citizen Kane @@@@@

Citizen Kane är en film som väldigt få skulle dra sig för att sätta mästerverkstämpeln på. Det fanns en tid då jag inte var intresserad av att se så pass gamla dammiga rullar (Citizen Kane är från 1941), mästerverk eller inte. Dom allra flesta känns väldigt daterade och håller helt enkelt inte måttet som moderna filmer gör både i produktion, manus och skådespel. Efter att jag fått DVDn i julklapp för några år sen av min exfrus farsa så gav jag den ett försök. Jag var helt överväldigad. Filmen var långt före sin tid på all sätt. Snygg, intressant, välspelad, komplicerad, tung och skamlöst spännande och underhållande. En uppgång och fall historia som än idag står sig mot de flesta giganter. Jag har sen dess sett den säkert 5-6 ggr, en sån där film man längtar efter att se igen helt enkelt. Underbarnet Orson Welles var endast 25 år gammal när han skrev, regisserade och spelade huvudrollen som tidningsmogulen Kane. Han gick vidare till att bli en stor filmare med flera hyllade rullar bl.a hans versioner av Shakespeares Macbeth, Othello samt den nästan lika grymma Touch of evil. Citizen Kane klockar in på två timmar och inte en minut känns bortkastad. Filmmediet när det är som bäst helt enkelt! Jag reser mig upp ur "biostolen" och applåderar (lite för fort som dom gjorde förr i tiden för då gick ju allt lite fortare..). Bravo! Braaaaaaavo!!

/Vrångmannen

I'm Batman!

Snart är det dags för den senaste installationen i de vid det här laget ganska många filmatiseringarna av vår favoritsuperhjälte. Jag tänkte vi skulle kora den skådis som spelat Batman bäst. Vi har följande nominerade:
Adam West
Michael Keaton
Val Kilmer
George Clooney
Christian Bale

West var först ut på bioduk med Batman (det gjordes nån teveserie redan 1943 men teve schmeve...). Som liten tyckte man den filmen var jättecool, men nu på senare dagar uppskattar man den nog mest för all galen 60-tals kitsch. Under den här perioden hade man totalt glömt att Batman var en mörk och komplex hjälte som hade mardrömmar och demoner som tvingade ut honom på gator och torg om nätterna för att rensa bort drägget (sin tids Travis Bickle på sätt och vis, fast med cape istället för arméjacka). West är därför en rätt pompös Batman som förlitar sig mer på sina detektivkunskaper för att få fatt skurkarna, än att bara jaga dem om nätterna och nita dem stenhårt på käften. Det mesta sker dessutom dagtid. West ska ha cred för att han var först och för att han gjorde Batman oerhört poppis, men seriöst, det här är inte den Batman jag vill se.

Michael Keaton tyckte jag var ett skumt val först. Jag kommer ihåg att jag tänkte: "Vänta lite, ska snubben som var Beetlejuice vara Batman, vilket skämt". Jag fick svälja det skrattet. Keaton visade sig kunna balansera perfekt mellan att vara en lätt disträ Bruce Wayne och en stenhård Batman. Tim Burton sa att en stor anledning till att Keaton fick rollen var för att han såg så elak ut i Batmandräkten. Hans käklinje är brutal med masken på helt enkelt. Keaton gjorde ett ypperligt jobb som Batman. Han var melankolisk samtidigt som han utan att tveka sparkade stjärt och sparkade hårt. Det var som att han hela tiden lyckades pressa tillbaka vansinnet och balansera på gränsen mellan rätt och fel. Bra jobbat.

Val Kilmer är så fel som Bruce Wayne som det bara är möjligt att bli. Stel, överklassig och översittaraktig. Det är långt ifrån playboyen Bruce Wayne som det går att komma. Kilmers stelhet passade ganska bra för Batman dock med ett undantag. Eftersom att han var så stel i filmen får man ingen riktig känsla för Batmans inre svarta mardrömmar. Nja, man kan väl säga såhär: jag gillar Kilmer som skådis, men inte som Batman.

George Clooney. Snacka om felcasting. Jag kan förstå tanken. Här har vi en snubbe som är en up-and-coming-super-star och om vi slänger in honom i detta precis innan han blir megastjärna och får honom att skriva på för tre filmer till så har vi en guldgruva. Mmmm, precis. Förutom att Clooney är allt annat än en bra Batman. Det är inte det att han inte kan spela hård (jag säger bara From Dusk Til Dawn) men han passar helt enkelt inte i masken. Det blir mest fånigt. Som Bruce Wayne däremot är han klockren, rentav bättre än Michael Keaton. Men som Batman? Nej nej och åter nej.

Christian Bale är ju en kille som går in för sina roller. Därför kände jag på mig att hans Batman skulle kunna bli riktigt bra. Däremot var jag lite skeptisk mot att han skulle fixa Bruce Wayne. Tänk så fel man kan ha. Bara Keaton innan har hittat precis rätt mellan de två karaktärerna. Stort plus är att Bale verkligen låter helt annorlunda som Batman än när han är Wayne (visst, Keaton väser också fram mycket av replikerna som Batman, men Bale hittar nåt mer animaliskt i sin strupe). Allt mörker, all smärta, all svärta och alla mardrömmar syns i Bales ögon mest hela filmen igenom. Som Wayne spelar han lite blasé och ointresserad, samtidigt som man hela tiden kan se att han egentligen är Batman i hjärtat även när han inte har masken. Mycket bra jobbat.

Som ni förstår står det mellan Keaton och Bale. Men eftersom att jag fortfarande tycker att Batman Returns är den bästa Batmanfilmatiseringen hittills (fan vad Burton hittade rätt här, Danny DeVito är grym som Penguin, Michelle Pfeiffer en klockren Catwoman och Christopher Walken har aldrig gjort...öh Christopher Walken så jävla bra som i den här). Därför korar jag Keaton till vinnare med en noslängd.

/Surskägget

The Directors: Joel Schumacher

Ville se en film igår kväll men orkade inte se nåt långt så jag bläddrade lite bland alla dvd’s man har hemma som man köpt men ännu inte hunnit se (rör sig om ca 60 filmer, jag vet det är helt sjukt, men man köper och köper och hinner aldrig ikapp) och hittade gamla sköna Phone Booth med Colin Farrell. Den är bara 1.15 eller nåt sånt, men jävlar vilken tempo och vilken spänning hela tiden. Jag har sett filmen två gånger redan och är glad att kunna konstatera att den fortfarande håller. Detta ledde till att jag började tänka lite på regissör Schumacher. En del (Vrångmannen bl a) tycker ju att Number 23 som är bland det senaste Schumi spottat ur sig är crap (jag tycker den var helt okej) och vad bättre då än en snabb titt på några av Schumis rullar. Har inte sett allt han gjort, men här är några jag sett och minns.

Phone Booth - @@@@
Behövs inte sägas så mycket om den mer än jag sagt. Kort, tät och intensiv med en lysande Farrell, Forest Whitaker och Kiefer Sutherlands röst.

The Lost Boys - @@@@
Fuck yeah! Älskar den här filmen. Undrar om den inte är snudd på en femma. En av de bästa ungdomsfilmerna nånsin. The two Coreys (Haim och Feldman) när de var som bäst. Kiefer och Jason Patric i tidiga stora roller. Och Jamie Gertz. Glöm aldrig Jamie, mums (kom nu på att det behövs ett inlägg om 80-talets leading ladies, Gertz, Lea Thompson, Demi Moore och Phoebe Cates bl a).

Flatliners - @@@
Ovanligt mörk film för att vara en ”blockbuster”. Okej, har ingen aning om hur bra den gick, men har för mig att den var en hyfsad publiksuccé. Den hade ju dragplåster i Julia Roberts, Kevin Bacon och naturligtvis Kiefer Sutherland. Läkarstudenter vill komma på hemligheten med döden och kliver över dödströskeln under ”ordnade” former för att återupplivas av sina polare. Meeeeeen döden följer med tillbaka och otäcka grejer händer.

St Elmos Fire - @@@@
Ännu en av de riktigt stora ungdomsfilmerna. Dock där John Hughes valde den lätta, ljusa, humoristiska sidan blandat med tonårsångest och dramatik (Breakfast Club, Pretty In Pink etc) valde Schumi att gå på den lite mörkare, lite vuxnare vägen. Här handlar allt om vad som händer när skolan är slut och livet börjar på riktigt. Det visar sig att vare sig Emilio Estevez, Demi Moore, Judd Nelson, Rob Lowe, Andrew McCarthy eller Ally Sheedy har så bra koll på allt det där med jobb och relationer. Några av dåtidens största stjärnor i en grymt bra rulle. Vem kommer nånsin glömma en gråtande Demi på gränsen till självmord i slutet? Lysande.

Tigerland - @@@@
Första samarbetet med Colin Farrell och bland det första Farrell gjorde i Hollywood innan han exploderade till megastjärna. Schumi ska ha förstått redan då att Farrell kommer bli stor och det hade han ju rätt i. En dialogtung rulle om unga grabbar som utbildas för att skeppas till Vietnam. Farrell är snubben som ifrågasätter det mesta och därmed inte blir poppis hos befälet. Stark i sin enkelhet.

A Time To Kill - @@@+
Rollen som sydstatsadvokaten var väl rollen Matthew McConaughey var född att spela. Här kan han dra på med all sin sydstatscharm som bara han kan. Baserad på Grishams första (och bästa) bok där ung svart flicka blir halvt ihjälslagen av redneckbönder. Galen av sorg tar pappan (Samuel L. Jackson) lagen i egna händer och dödar uslingarna (och det kan de fan gott ha de jävlarna!). In kommer McConaughey för att se till att Jackson blir frisläppt i en rasistisk rättegång. Tyckte den var grymt bra när den kom på bio, sen såg jag om den nåt år senare hemma och då var den inte lika himlastormande. Har sett snuttar ur den sen dess och det verkar lite som att tidens tand har gnagt lite väl på den, men fan första intrycket består så det blir en trea plus i alla fall.

Falling Down - @@@
Michael Douglas gav alla bittra, arga, medelålders, halvt misslyckade män ett ansikte. Har en hel del poänger (bara för att klockan är en minut över kan man väl få sin frukostfralla!) och en hel del transportsträckor. Länge sen jag såg den, men vill minnas att den faktiskt var helt okej.

Bad Company - @
Anthony Hopkins och Chris Rock i en actionkomedi. Udda partners och allt det där. Nej. Nej. Nej!

Batman Forever - @@@+
Val Kilmer sög som Bruce Wayne, men han var fan bra som Batman. Nicole Kidman är sötaste Batmanbruden yet och naturligtvis är Jim Carrey lysande som Gåtan. Tommy Lee Jones som Harvey Dent kanske vi kunde sluppit (åtminstone hans usla make-up) men som helhet tycker jag ändå att den här är mer än okej. Visst, Burtons mörkare filmer är bättre än Schumis lite mer actionbetonade, men att säga att Schumi dödade Batmanfranschisen är att ta i.

Batman & Robin - @@@
George Clooney var grym som Bruce Wayne, men sög som Batman. Svårt det där. Dock är Arnold jätterolig som skurk (på ett bra sätt) oavsett vad alla andra i världen tycker. Alicia Silverstone är en puma som Batgirl, och Uma Thurman är klockren som Poison Ivy. Action galore och mindre betoning på handling. Den svagaste i serien men fortfarande en underhållande resa på alla sätt och vis.

Så Schumi har inte en så taskig historik trots allt. Och just det, vad tyckte jag om Number 23? @@@. Helt okej.

/Surskägget

..............................................................................

Hehehe Schumacher. En by the book snubbe som har gjort några höjdare men är annars lika median som Hollywood själv. Han tar sällan risker och är en to-hire regissör (oftast av Warner Bros.) som levererar publikfriare på löpande band även om det inte är något fel med det. Eftersom vi prompt ska hylla karln så har jag dunkat in några fler av hans filmer här som skägget antingen inte har sett eller glömt att recensera + satt dom i kronologisk ordning. Här kommer facit.

St Elmos Fire - @@@
Vet att surskägget ÄLSKAR sina ungdomsrullar och brat packs från 80-talet. Den här är helt ok och är riktigt underhållande och ganska svart. Twentysomethings som försöker leva sina liv. En hel del drama och humor med en förvånansvärt mogen ton. Inget att klaga på här egentligen förutom frisyrerna då kanske...och kläderna.

The Lost Boys - @@@
Älskade den när jag var liten och såg om den för ett par år sedan. Den har tappat mycket (eller så har jag blivit äldre) men den är ändå charmig. The Goonies möter Dracula. Lite för skojig för att skrämmas men när blev ni rädda för vampyrer sist? Jami Gertz som den unga skönheten var min exfru. Corey Haim och Corey Feldman var riktigt bra som barnskådisar och tillförde viss humor och lättja men det gick käpprätt åt helvete för dom när dom blev vuxna. Knark som vanligt. Feldman lyckades bli fri heroinmissbruket (om vi ska tro honom själv) men kolla upp Haim på you tube. Tragiskt som fan. En skön rulle men som var bättre när man var tonåring naturligtvis.

Flatliners - @@
Grym story och några riktigt obehagliga scener räddar inte den här soppan. Är det en thriller? Är det ett drama? En riktigt skön ensemble som hade mått bättre av ett bättre manus och en regissör som inte propsar med att blinka blå neonlampor i hela filmen. Åter igen en film som man tyckte var lite bättre när man var ung (men inte i närheten av Lost Boys). Faktiskt riktigt tradig på sina ställen och för långt mellan terrorn. Den vet helt enkelt inte vad den vill filmjäveln.

Dying Young - @
Julia Roberts är sjuksyster som ska hjälpa en cancersjuk hunk och blir förälskad i honom. Om du är tjej så är väl det här helt ok, eller? zzzzzzzZZZZZZZZZ!!

Falling Down - @@@@
Michael Douglas som hetlevrade farbrorn med smeknamnet"D-FENS". Han får sparken från sitt jobb, han fru har skilt sig från honom och tagit ungen. Något går snett i hans skalle och på hans resa hem till frun för att ställa allt till rätta så märker han hur galen världen är och vill även ställa detta till rätta, med våld om så kräver. En annorlunda rulle från Schumi (fick ett rackarns bra manus i näven) och en annorlunda roll för Michael Douglas. Med kortärmad skjorta, slips, kortklippt armefrisyr och en väska med vapen visar han upp ett porträtt av en man med (klara) problem som vill väl men världen är bara inte vad den har varit. Obehagligt, träffsäkert och när filmen kom skapade den en hel del rabalder pga av innehållet som vissa har tolkats som rasistiskt, trots att jag tycker det är tydligt att så inte är fallet. En grym rulle från A-Ö Hollywood helt enkelt.

The Client - @@@
By the book John Grisham thriller med bra skådisar (Tommy Lee Jones, nyligen avlidne Brad Renfro och Susan Sarandon). Som underhållning duger den gott men inget nytt under solen.

Batman Forever - @@@@
Nytändning för Batman då Tim Burton hade fått nog efter två höjdare. Ska vi ha The Riddler som en av skurkarna så blir det inte självklarare än Jim Carrey naturligtvis och han snor halva filmen. Skägget gillar ju sina Burtons och det är ok men den här rockar även den. Mycket action, lite mörker, mycket humor och full fart hela tiden. Val Kilmer är helt ok som Batman/Bruce Wayne.

A Time To Kill - @@@
Se The Client ovan men byt ut skådespelarna inom parentesen mot Samuel L Jackson, Sandra Bullock och Matthew McConahueylueydueyeuy.

Batman & Robin - @@
Ledsen men det här är inte bra. För mycket neon och kitsch och dåliga skurkar (Schwarzenegger och Uma Thurman). Clooney är ingen Batman och helt enkelt plastigt tråkig. Svårt att fatta vad som hände men det känns som ett helt oinspirerat slarvjobb. En tvåa får den i allafall eftersom den inte riktigt är så usel som folk vill minnas, bara nästan.

8MM - @
Nicholas Cage är detektiv och ger sig in i snuff-porrfilmsträsket för att se om en film där en ung kvinna blir mördad är riktig eller fake. Bedrövlig. Det finns en scen i filmen som är makalöst spännande och snyggt iscensatt som står ut, ungefär som att allt krut har lagts där. Uruselt.

Tigerland - @@@@
Här håller jag med skägget till punkt och pricka. Riktigt bra "vietnamrulle" med en riktigt bra Colin Farrell och ett gäng makalöst bra unga skådisar. Har inte fått den cred den faktiskt förtjänar. Om ni inte sett den så hyr den idag (eller imorgon). Starkt, trovärdigt och gripande.

Bad Company - @
I arslet på en ko.

Phone Booth - @@@+
På minimal budget med minimal inspelningstid har Schumi nästan lyckats göra en Hitchcock. En man (Colin Farrell) står i en telefonkiosk och någon siktar på honom med ett gevär från något fönster i nåt av husen. Om han inte gör som rösten i telefonen (skytten) säger så blåser han skallen av Farrell. Tight och skitspännande även om man ibland känner att allt inte är riktigt genomarbetat. Well done.

The Phantom of the Opera - @
Hatar musikaler. Hatar Fantomen på operan. Hatar den här. Att man ens ser klart skiten. Jag fattar inte. Vad är det frågan om etc etc?

The Number 23 - @
I arslet på en get. Jim Carrey är schizofren. Så! Nu behöver ni inte se eländet.

/Vrångmannen

VINNARE: Arnie vs Sly eller 80-talets Giganter

Ladies & gentlemen! Filmnerds & geeks! Vinnare av ARNIE vs SLY (eller 80 talets giganter) blev ingen mindre än.....trumvirvel...
SYLVESTER STALLONE

Med hela 10 poäng tog han hem segern mot Arnold Schwarzenegger.

Slutresultat

Arnie - 66 poäng
Sly - 76 poäng


Bägge herrarna är tuffa grabbar (eeh gubbar..) och förtjänar ett hurra men dom skulle nog helst se att vi pepprade lite med våra automatvapen i luften istället.












/Vrångmannen & Surskägget (på bilden)

Juno

@@@@+
Här är en liten pärla som mycket väl kan ha varit en av förra årets bästa filmer. Den är också Oscarsnominerad i en fyra prestigefyllda kategorier: Bästa Regi, Bästa Film, Bästa Originalmanus och Bästa Skådespelerska. Nu är det kanske den typen av film som inte vinner Oscars, m a o det är inte ett tungt krigs/western/boxningsdrama, men den vore helt klart värd både manus- och skådispriset. Allt kretsar kring 16-åriga Juno (Ellen Page som vi minns från Hard Candy) som är gravid. Hon känner sig inte mogen för barn, men känner inte för att gå igenom en abort. Därför bestämmer hon sig för att adoptera bort barnet direkt efter födseln. Hon kommer i kontakt med ett på ytan perfekt par (spelade av Jennifer Garner och Jason Bateman) som mer än gärna adopterar hennes ännu ofödda barn. Det är handlingen. Vare sig mer eller mindre. Det som är filmens styrka är karaktärerna och dialogen. Det här är faktiskt en helt underbar feel-goodfilm som bitvis påminner mig lite om Napoleon Dynamite i det att karaktärerna är lite udda, men ändå känns genuina och äkta (vilket i princip är två ord för samma sak men har du klagomål kan du skaffa en egen filmblogg och skriva recensioner så får du se hur jävla lätt det är att slänga sig med en massa synonymer hela tiden) (hela tiden sa jag!). En film att se och älska.
/Surskägget
.............................................................................

@@@@
Nej, den påminner ingenstans om Napoleon Dynamite. Annars är detta en skön filmpärla. Rolig, mellankolisk och varm med bra skådisar (allt känns äkta) och grym musik. Jag tror att den här komer vissa framfötterna på Oscarsgalan. Både Jason Bateman och Micheal Cera (far och son från den roligaste serien som gjorts någonsin för TV någonsin någonsin jag kan inte sluta skratta för alla mina gamla hjältar är med ALLA "Arrested Development"...hahahaha karaktärerna JAG ORKAR INTE! Den roligaste karaktären som funnits i en tv-serie måste vara "Gob", uttalas Djåob, Will Arnett HAHAHAAHHAHHAHHHAAAH!!) är fantastiska. Underbar film men sorry jag fick en overload här. Måste kolla alla avsnitt av Arrested Development nu (kl är 3 på natten så jag hinner nog en bunt innan jag ska till jobbet...ÅÅÅÅH JOBBET!

/Vrångmannen

We Own The Night

@@@
Samma kille som gav oss The Yards för ett par år sen är nu tillbaka med en ny rulle som rör sig i gangstermiljö med både Joaquin Phoenix och Mark Wahlberg (som båda var med i The Yards). Nu spelar de brorsor. Den ene (Phoenix) lever i skuggan av lagen, sniffar koks och driver nattklubb. Den andre (Wahlberg) är supersnut som ska rensa upp i knarkträsket. Ryska maffian är inblandad i det mesta och plötsligt måste Phoenix välja sida. Ska han välja familj eller sina ryska vänner? Första två tredjedelarna eller så av filmen är riktigt, riktigt bra. Phoenix är outstanding, Wahlberg går lite på tomgång men levererar ändå hyfsat och storyn är skön. Sen händer det nåt och filmen blir bara otroligt seg resten av tiden. Det som kändes som en stark fyra i början (hade lite The Departed i skallen i början, men det försvann sen kan jag säga) slutar på en väldigt ljummen trea. Riktigt synd. Dock tycker jag fortfarande att den är sevärd, speciellt om man gillar sina maffiarullar.
/Surskägget

@@@
Rullen är sevärd och har bra prestationer all around. Känns dock väldigt tillrättalagd och har många bra scener och idéer men känns inte lika komplett som helhet. Både Marky "Kalsong " Mark och Joaquin "Läppen" Phoenix måste vara goda vänner med regissören James Gray då dom har producerat hans rulle och spelade bägge med i hans tidigare The Yards. Ibland är det bra att känna folk. James Gray debuterade som 25-åring med maffiadramat Little Odessa 1994 (jag tyckte den var snygg men långtråkig och pretentiös, många håller inte med) och sen dess har han hållt sig i och runt temat rysk maffia. Som sagt, inget speciellt men heller inte dåligt. Underhållning och poff sen var det borta.

Dagens Hyllning

Dazed & Confused - @@@@@

Så här lagom till fredag och helg är det mycket passande att hylla en av indiefilmernas absoluta kungar Richard Linklater och hans mästerverk Dazed & Confused. Den här filmens riktiga styrka är karaktärerna Linklater fångat på papper och som skådisarna sen blåst liv i (många var på den här tiden ganska okända som Matthew McConaughey, Ben Affleck, Milla Jovovich, Joey Lauren Adams, Adam Goldberg, Parker Posey och Cole Hauser, men det gick ju ganska bra för dem till slut). Handlingen är ganska icke-existerande. Ett gäng studenter, både från högstadie och gymnasium, ska njuta av skolans sista dag och påbörja sommarlovet. Folk hänger, röker på, super lite och snackar om livet. Linklater har som aldrig förr lyckats fånga en känsla som är nästan dokumentär. Man blir kär i alla karaktärer och berörs av deras livsöden direkt. En bättre feel-goodfilm har nog aldrig gjorts. Det är en liten film med stort hjärta och lika stor hjärna. Måste ses!

PS. Linklater har ett nytt spännande projekt på gång kallat "Boyhood" som planeras vara klart 2013. Handlingen kretsar kring en pojkes uppväxt och hans föräldrar. Linklater tar dock allt ett steg längre och filmar lite varje år så vi verkligen ska se pojken växa upp och hans föräldrar (spelade av Ethan Hawke och Patricia Arquette) bli äldre. Hur jävla coolt som helst kan det bli.

/Surskägget

Aliens

Med 64% av era röster vann Aliens i kategorin: "Vilken är bästa Alienfilmen?". Förvånande är att 14% röstade på Alien: Resurrection, och bara 21% på Alien.

/Surskägget

Ratatouille

@@@
När den här kom för ett par månader sen fick den stående ovationer i alla tidningar. Det var femmor hit och femmor dit. Ord som "mästerverk", "lysande" och "genialt" slängdes runt som om detta var den sista riktigt bra filmen sen Gudfadern. Givetvis visste jag att det var överdrivet. Så bra kunde filmen helt enkelt inte vara (och det här har inget med att den är animerad att göra, tvärtom tycker jag Pixar håller extremt hög klass överlag). Det visade sig att jag hade rätt.
Det är ingen dålig film på nåt sätt. Tvärtom är den mysig och underhållande och animationerna är sjukt snygga. Men det är liksom inte mer än så heller. Filmen följer regelverk 1A vad gäller handling och humorn är precis sådär lagom småputtrande hela tiden. Den sticker inte ut på nåt sätt helt enkelt. Och det funkar helt okej. Men ett mästerverk är det inte.
/Surskägget

Heath Ledger R.I.P

Ännu en ung talangfull skådespelare som dött under drogrelaterade omständigheter i Hollywood. Vi minns bl.a hans suveräna insatser i grymt bra Monster's Ball och Brokeback Mountain.

/Vrångmannen

Jag kommer ihåg när jag såg "10 Orsaker Att Hata Dig" på en pressvisning för många herrans år sen. En kille stack verkligen ut från mängden bland ett cast av mer eller mindre helt okända skådisar. Det var Heath Ledger. Man fick en känsla av att den killen skulle dyka upp i fler filmer framöver. Vilket han naturligtvis gjorde. Jag vill även belysa härliga "A Knight's Tale", filmen som placerade Heath i A-facket i Hollywood. Aldrig har en riddarstory varit mer underhållande. Varför kan de inte visa den varje nyårsdag istället för Ivanhoe? Jag är också övertygad om att rollen som Jokern i kommande Batmanfilmen kommer vara lysande, och ta karaktären till helt nya nivåer. R.I.P.

/Surskägget

Dagens Hyllning

Die Hard - @@@@@

I år firar den här rullen 20 år. Sug på det ett ögonblick. 20 år! Det är helt sjukt. Det känns som att man såg den igår på bio. Vad gäller actionfilm kan ju tidens tand gå hårt åt både specialeffekter, skådisar, handling och actionsekvenser. Men Die Hard är verkligen tidlös. Såg om den för nåt år sen bara och den rockade lika hårt då som den gjorde 1988. Mycket beror på Bruce Willis. Han är i det stora hela en vanlig snubbe som råkar hamna i en högst ovanlig sits. Det är väldigt lätt att identifiera sig med honom. Han blöder, snubblar, ramlar och har ont ont ont som fan (till skillnad från actionhjältar som t ex Arnie och Sly som alltid skakar av sig alla sår med en axelryckning) men han vägrar ge upp och låta terroristerna vinna. Sen är det mycket John McTiernans (tyvärr har han inte presterat sen den här och Rovdjuret) regi som gör filmen. Den är tät och spännande mest hela tiden samtidigt som det ändå hinns med att utveckla karaktärerna på ett schysst sätt. Våldet är hyfsat realistiskt (vissa slagsmålsscener går självklart över gränsen, men på det stora hela är det ungefär som det skulle kunna vara på riktigt) på ett sätt som också var ganska nytt på den tiden och explosionerna feta. Och icke att förglömma manusförfattarna Jeb Stuart (Jagad och Lock-Up) och Steven E. de Souza (48 timmar, Die Hard 2, Commando) som båda vet hur en slipsten ska dras när det gäller action. Den som skriver nåt så odödligt som "Yippee-ka yeay motherfucker" bör få en hedersoscar direkt. Vet akademin om det här?

Slutligen. Die Hard är en odödlig klassiker som tål att ses om och om och om igen. Så passa på och gör det redan ikväll.

/Surskägget

Arnie vs Sly eller 80-talets Giganter (forts)

Slys 80-tal:

NIGHTHAWKS

Surskägget @@@
Stallone med helskägg! Bara det är värt en trea, hahahaha. Men skämt åsido. Den här filmen är faktiskt underskattad och har tyvärr försvunnit lite ur folks medvetanden och hamnat i skuggan av Rambo- och Rockyfilmerna. Stallone är en snut som jagar en hänsynslös mördare/terrorist. Filmen påminner lite om 70-talets snutfilmer (den kom ju -81) och har Rutger Hauer i ännu en paradroll som galen skurk. Försök få tag på den, helt klart värd att se.



Vrångmannen @@@@
Serpico möter Delta Force! Nighthawks är en smart, spännande raket med funky 70-talskänsla. Finns inte mycket att klaga på och den var klart före sin tid. Finalen uppe i linbanorna (i NEW YORK) och den chockerande tvisten gör denna till en riktig thrillerhöjdare. Stallones skägg är spot on och där ligger t.o.m surskägget i lä.

ROCKY III

Surskägget @@@
Rocky är kungen av boxningsvärlden och börjar bli mer och mer intresserad av dyra bilar än sin träning. Han softar ner sig och när han möter utmanaren Clubber Lang (Mr T) spöas han hårt och förlorar bältet. Hans gamle nemesis Apollo Creed hjälper honom att hitta tillbaka till the eye of the tiger och återta titeln. Stallone satsade mer på action i trean än på handling och karaktärer som i framförallt ettan men även tvåan. Det ledde till en lite ojämn film som har ett par halvtråkiga sektioner mellan boxningen, men som också har en extremt väldeffad Stallone i några av de coolaste boxningssekvenserna han spelat in. Mr T som Clubber Lang är också jävligt cool. Allt som allt en helt okej rulle.



Vrångmannen @@@
Boxningsactionscenerna i denna rulle är det inget fel på. Jag håller med om att den annars är ganska svag. Å andra sidan får vi BÅDE Mr T och Hulk Hogan i samma rulle. Roligt är också att vi ska tro att wrestling är på riktigt eftersom alla jänkarna på den tiden trodde det hahaha. Som underhållning är den skön men betyget tre är riktigt knappt för som film i sin helhet så...jag vet inte.

FIRST BLOOD

Surskägget @@@@@
Jag får fortfarande gåshud av den här filmen. Kommer ihåg att det var ett jäkla rabalder när den kom, speciellt scenen när han syr ihop sin egen arm ansågs väldigt stötande av förståsigpåare. Men jisses vilken jävla rulle det här är. Missförstådde och traumatiserade Vietnamveteranen John Rambo hamnar i klinch med en hel småstad och framförallt stadens hårdnackade sheriff. Våld utbryter och man kallar in en halv armé för att få tag på Rambo. Han är dock den bäste av de bästa så det går liksom inget vidare för polis att få tag på honom. Slutscenen när Rambo bryter ihop och kryper upp i sin gamle överstes famn är briljant. Extremt bra och håller än idag i både spänning och täthet.



Vrångmannen @@@@@
Att kombinera samhällskritik, spänning, tuff action och känsla är svårt. Inte många filmer har klarat av det. First Blood (som bygger på en grym roman av David Morrell) fixar rubbet. Det är helt klart något fel på vår hjälte John J Rambo som inte kan anpassa sig i efterkrigets USA. Han behöver egentligen professionell hjälp och är en galning av rang. Vi håller på honom i alla fall för den tjocke och elake snuten spelad av Brian Dennehy kan brinna i helvetet! Det kom även en rulle med Tommy Lee Jones några år senare på samma tema (The Park is mine) som jag har för mig var helt ok. Men First Blood är och förblir en klassiker och kanske, nej inte kanske det ÄR Sylvester Stallones bästa film (fuck Rocky!).

RHINESTONE

Surskägget @
Nån tyckte det var en bra idé att para ihop Stallone med Dolly Parton i en musikalkomedi där Stallone är redneck och sjunger. Det tycker inte jag.


Vrångmannen @
Makalöst uselt (men Dolly är söt och sjunger som en gudinna...om dom nu sjunger, men det gör dom väl, om dom nu finns?)

RAMBO: FIRST BLOOD PART II

Surskägget @@@@
Där första filmen i huvudsak fokuserar på karaktärerna springer tvåan in i actionsekvensernas underbara värld nästan direkt. Vi vet vem Rambo är och vad han kan, så nu kan filmmakarna bara släppa lös honom utan vidare krusiduller. Och det är precis vad de gör. Han ska in i Vietnamn och fotografera ett läger där man misstänker att det fortfarande sitter amerikanska krigsfångar. Nu visar det sig ganska omgående att det finns fångar där så Rambo bestämmer sig för att befria dem mot högste chefens önskan (som för övrigt heter Murdock, ett coolt skurknamn om inte annat). Sen utplånar Rambo halva Vietnam och USA vinner kriget i efterhand. Hurra!


Vrångmannen @@@@
Krigspropaganda? Ja. Fånigt? Kanske. Men det sparkas STJÄRT! Ettan hade en nerv, en grym story och ett stort hjärta. Regissören George P Cosmatos (som även bjöd oss på den übertuffa Cobra, kommer till den strax) har hittat en perfekt flow i klippningen av actionscenerna och Stallone är perfekt som dödsmaskin. James Cameron (Aliens, T2, Titanic etc) skrev manuset tillsammans med Stallone. Tuffa grabbar som bjuder på förstklassig underhållning om man gillar pang pang!

ROCKY IV

Surskägget @@@@
Efter att ha vunnit Vietnam åt USA var Stallone tvungen att göra nåt åt det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen. Hur lösa problemet på bästa sätt? I boxningsringen såklart. Rocky åker hela vägen till Sovjet och boxas mot den med hjälp av teknik superstarke Ivan Drago (rollen som gav allas vår Dolph Lundgren en fet skjuts i karriären). När Rocky vunnit och gråthåller ett tal med orden: "If I can change, and you can change, then I guess everyone can change!" är det så vackert att fred borde brista ut spontant i den region filmen visas i (mycket riktigt försvann också Berlinmuren ett par år senare).

Vrångmannen @@@
Fantastiskt ful 80-talsaction där karaktären Rocky Balboa har blivit parodi på sig själv och sen på sig själv. Det finns något charmigt i att göra titta-det-går-tid-och-vi-tränar-hårt montage till hela låtar för att fylla ut en ganska barnslig story. Tack och lov är filmen skojigt tuff och Ivan Drago är så pajigt hård att vi gärna sett honom som Bondskurk. Musiken är både berdövlig och fantastiskt om vartannat. Filmen vill tala om fred och förlåtelse men den hamnade ändå i facket där jänkarna får hata ryssarna lite till och USA segrar som vanligt, utan avancerade dataträningsmaskiner i steril miljö. Allt man behöver göra är att bära lite ved i skogen i ett montage naturligtvis.

COBRA

Surskägget @@@@@

"Crime is a disease, Cobra is the cure." Med en sån tagline vet man direkt att filmen kommer vara grym. Det här är Stallones hyllning till Dirty Harry. Cobra är en snut som jobbar själv och som får jobbet gjort oavsett odds. Han gör vad som krävs och lite till, och om det innebär att han måste få lite skäll från chefen och att den samlade journalistkåren jagar honom för att han är för brutal så får det lov att vara så helt enkelt. Handlingen är enkel, fotomodell (Brigitte Nielsen a k a dåvarande miss Stallone) ser mord utföras, mördaren är ledare för galen sekt, sekten börjar jaga henne innan hon hinner vittna, Cobra räddar henne och dödar i processen 200.000 skurkar. Slutet gott, allting gott. En av världens tuffaste actionfilmer helt enkelt.

Vrångmannen @@@@@
Bilen! Du glömde bilen! Modified 1950 Mercury...annars dito. Vad fan mer ska man skriva. Skägget har sagt det!

OVER THE TOP

Surskägget @@@
Det här är inte en actionfilm i dess rätta bemärkelse, den lutar lite mer åt dramahållet, men samtidigt är Stallone inte dummare än att han fattar att fansen vill ha lite action så han petar in en hel del scener med lite slagsmål och allmän fart och fläkt. Han är lastbilschaffis som är grym på armbrytning och ska till Vegas för att vara med i VM. På vägen plockar han upp sin 12-årige son som han inte träffat på jättelänge. Stallone har nu två svåra mål, dels bli vän med sin alienerade son och dels vinna VM i armbrytning. Självklart lyckas han med både och.

Vrångmannen @@
Fan jag är ju lite svag för såna här rullar. Lite drama, lite känsla, soundtrack med låtar som vill sälja och nåt för boysen dvs muscles and action. Over the top har jag aldrig lyckats ta till mig men vet inte varför. Ingredienserna finns där men jag tycker mest att den är dålig utan den där sköna känslan att det inte gör så mycket för dom visste inte bättre på 80-talet. Skillnad på slarvig charm och slarvigt bara. Kanske ska ge den en chans till men å andra sidan varför då. Let's move on to bigger and better things.

RAMBO III

Surskägget @@@@
Men visst var det lite oroligheter i Afghanistan? Jo det var det. Bäst att skicka dit Rambo och lära ryssen en gång för alla. Min favoritscen är när Stallone skjuter ner en rysk stridshelikopter med sin pilbåge. Det är fan macho. Och att sy ihop sina sår som i First Blood är gammalt och gjort. Nä, här häller vi krut i såret och eldar på. Det finns mängder med såna godbitar i den här filmen. Gillar man action gillar man Rambo, så är det bara. Och trailern lovar gott inför Rambo 4.
Vrångmannen @@@@
3000 ryssar kommer galet marscherande mot Colonel Trautman och Rambo som gömts sig i ett litet hål i öknen. Trautman frågar Rambo vad dom ska göra. Svaret blir ett "Fuck 'em" och sen unleashar John J Rambo the fucking fury. Snyggare än föregångaren (regissören Peter McDonald tog över efter ett avhopp av Russell "Highlander" Mulcahy efter ett påstått bråk med Stallone) och mer av allt. Hur man än gillar sina krigsäventyr, rått, medium eller välstekt så är detta en fantastisk fest. Det blir också lite historiskt intressant att Rambo här slåss med Talibanerna som då kallades frihetskämpar. Idag anses dom vara terrorister efter 11:e september tragedin etc.

LOCK UP

Surskägget @@@
Stallone hamnar i finkan (naturligtvis falskt anklagad) hos galne och elake fångvaktaren Donald Sutherland som ser till att Stallones liv blir ett riktigt helvete. Det här är en klassiskt fängelsefilm som om Linda Blair hade haft huvudrollen hade hetat: "Women in Heat in Cages" eller nåt sånt och som haft mängder med omotiverade duschscener. Nu får vi istället se Stallone kämpa mot Sutherland i en psykisk och fysisk kamp. Gissa vem som vinner?

Vrångmannen @@@@
Älskar fängelsefilmer och gillar Stallone (oftast). Den här kombon är svår att inte älska. Vi har sett allt förr men där inte Over the top kunde leverera i min smak (action/drama) så går Lock Up i mål med huvudet högt. Vackert pianoscore av Bill Conti som även gjorde musiken till Rocky. Stallone vill ju bara ha ett vanligt liv med sin flickvän men dom tvingar honom till att tuffa till sig. Kan ingen låta honom vara ifred?! VA?! Eller som Chris Cocker (Britney Spears älskaren på nätet) skulle ha skrikit: "Leave Stallone alone!!! Yes I am really crying you fucking morons!" Hehehe.

TANGO & CASH

Surskägget @@@@

Ännu en grymt skön actionrulle som har precis den rätta touchen av självdistans, coola oneliners, sköna shoot-outs, galen skurk, tuffa slagsmål och ett radarpar i Stallone och Kurt Russell. De är snutarna som efter falska anklagelser hamnar i finkan (känns det igen anyone?). De bryter sig ut och bestämmer sig för att hämnas på skurken genom att göra köttfärs av honom. De hinner även med att småbråka med varandra med diverse elaka skämt och dessutom fladdrar Teri Hatcher förbi som Russells snygga lillasyster. Bra skit helt enkelt.

Vrångmannen @@
Här går vi isär med åsikterna rejält. Jag tycker den här är närmast bedrövlig. Enda anledningen att rullen får en tvåa är för att den ändå är rätt välgjord och har ett par roliga scener mellan Kurt Russell och Stallone men i slutändan är det för mycket paj. När Stallone (Som polisen Tango) iförd glasögon i en scen konstaterar att "Rambo is a pussy" så blir det för mycket meta även för mig. INGEN DISSAR RAMBO!! Inte ens Rambo själv.


Slutbetyg: 76

Arnie vs Sly eller 80-talets Giganter

Det fanns en hel del coola actionrullar på 80-talet. Utan tvivel är det ett decennium som levererat några av de allra bästa, tuffaste, coolaste och häftigaste actionrullarna nånsin. Och av alla tuffa, coola, häftiga och balla actionhjältar var det ju främst två stycken som stack ut - Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone. Muskelhjältarna hade exakt samma target audience och hann med ungefär lika många filmer (10 för Arnie och 11 för Sly) (okej för att vara helt ärlig är Sly med i en 12:e film också, men det är en biroll, handlar om andra världskriget och räknas inte som en Stallonefilm överhuvudtaget, så den får inte vara med här). De konkurrerade naturligtvis om vem som var tuffast. Men det är först nu vi här på den enda RIKTIGA filmbloggen kan ge er svaret. Vem var 80-talets tuffaste actionhjälte, Arnie eller Sly?

Först ut Arnolds 80-tal:

CONAN BARBAREN

Surskägget @@@@
Uppföljarna Conan Förgöraren och Red Sonja (där Arnold visserligen inte heter Conan men egentligen spelar den karaktärern ändå, det var väl nåt med rättigheter och skit) gjorde att den första Conanfilmens rykte har sjunkit lite i sank. Men den första handlar om nåt helt annat. Vi har manus av Oliver Stone och skådisar som Max von Sydow och James Earl Jones i tunga biroller. Regissören John Milius är kanske mest känd som manusförfattare (Apocalypse Now, Red Dawn och nu senast teveserien Rome) och det märks att han tar sin Conan på allvar. Filmen följer böckerna delvis i handling men framförallt i stämning och känsla. Det här är helt enkelt en riktigt bra film.

Vrångmannen @@@@
En av de filmer som faktiskt blev mycket bättre än vad den egentligen borde ha varit (tänk t.ex Hajen och vad Spielberg gjorde med den) och såna växer inte på träd. Schwarzenegger kan knappt leverera en replik men det passar som handsken eftersom Conan är en stor, tuff och fåordig jävel som låter stålet tala. Charmigt och ballt. Rullen har allt.

CONAN FÖRGÖRAREN

Surskägget: @@
I tvåan sket man i alla konstnärliga ambitioner och öste på med mer action bara. Allting är helt enkelt lite sämre. Kulisserna är skrattretande, istället för James Earl Jones har vi Grace Jones och regissör är Richard Fleischer som precis innan gjorde Amityville 3-D och direkt efter gjorde Red Sonja. Ehrm. Ja ja. Visst, Arnie springer runt och spänner musklerna och svingar sitt stora svärd, men ibland vill man ha lite mer.

Vrångmannen @@
Dito. Med en mycket sämre regissör/manusförfattare som inte alls fattat vad som gjorde den första bra är det här ett lättviktigt spektakel som också fått lägre budget. På extramaterialet av Conan Barbaren dvdn berättar en besviken Oliver Stone om hur han hade tänkt att göra Conan till en tung franchise a'la Bond men av någon dum anledning så valde bolaget att strunta i böckerna och tyngden och göra fisäventyr av hela skiten. Bägge Conanfilmerna gick ok men den här är ändå en flopp i mina ögon, trots det milt underhållande.

THE TERMINATOR

Surskägget @@@@
Här är filmen som satte Arnold på kartan på allvar (och även regissör James "I'm on top of the world ma" Cameron förstås). Visst var Arnold skurken i filmen, men trots det är det ju honom alla minns och citerar. Jag kan tycka att filmen tappat lite med åren, men det är fortfarande en fantastisk film. Arnie blev en superstar och världen höll andan inför en tvåa.

Vrångmannen @@@@
Terminator satte både James Cameron och Schwarzenegger ordentligt på kartan. Over the top action och ett nytt sätt att tänka. Än en gång visade Arnold att med muskler, tuff uppsyn och att hålla käften om man inte har något tufft att säga kommer man långt. Många av effekterna ser rätt bedrövliga ut idag och den usla popmusiken (älskade låtarna när filmen kom) gör den mer än daterad. Den är ändå GREAT.

RED SONJA

Surskägget: @@
Som sagt, Arnie är Conan men heter nåt annat p g a rättigheter eller nåt annat tjafs. Tanken är väl att detta främst ska vara Brigitte Nielsens film (precis som Lena Endre får vara med i film efter film för att hon är gift med Richard Hobert fick Brigitte vara med i ett par rullar när hon var ihop med Stallone) men självklart stjäl Arnie hela rasket. Red Sonja är en annan karaktär från Robert E. Howards (författare till bl a Conan) värld och handlingen är i stort densamma som i Conanfilmerna. Hämnd ska utkrävas och det är med svärd man gör det.

Vrångmannen @@
Svajiga plastsvärd och löjliga effekter även för 1985 (monstret anyone hahaahahahaaa!) som satte spiken i kistan för sin egen genre. Ibland är det faktiskt rätt svårt att skilja dom åt i skallen. Brigitte Nielsen är sexig men så usel samtidigt att man häpnar. Arnold är ok och gör sin grej men det räcker inte. Enda anledningen att rullen får en tvåa är för att jag gav Conan Förgöraren det och inte vill ändra mig. Gillar den här lite mer faktiskt om vi pratar Arnolds lågpunkter. Nog sagt.

COMMANDO

Surskägget @@@@@
Äntligen! ÄNTLIGEN!!!! Den kanske tuffaste actionfilm som gjorts, och den som länge hade rekordet i flest dödade skurkar i en och samma film. Arnies dotter (söta Alyssa Milano i tidig biroll) blir kidnappad och Arnie rusar iväg för att rädda henne. Bakom sig lämnar han ett lååååångt spår av döda skurkar. Favoriten är när han får tag på en rund sågklinga som han använder som kaststjärna och klyver skallen på en snubbe. Dessutom är i princip vartenda replik en tuff oneliner som skulle få t o m Clintan att bli grön av avund. Självklart totalt sönderklippt av censuren med typ en kvart. Tack och lov för flimriga Hong Kongkopior som smugglades in i landet.

Vrångmannen @@@@@
Ibland känns det fel att sätta högsta betyget på film. Det här är egentligen allt annat än ett mästerverk...egentligen...meeeeen för sin genre på åttiotalet så blir det fan inte bättre! Fullt ös hela tiden, fistuffa repliker och en ny charmig Schwarzenegger som visar sina goda sidor samtidigt som han bryter nackar på löpande band och mejar ner alla, jag sa ALLA med sin feta arsenal. Rullen har fan allt och än idag kan ni kanske höra mig skrikande av extas om ni lyssnar riktigt riktigt noga. Då vet ni att jag satt igång dvdn för ännu en repris. Tagline: Somewhere..somehow..someone's going to pay. Hahahaaha! HURRA!

RAW DEAL

Surskägget @@@

Arnie är f d FBI-agent som fått kicken och numera är småstadssheriff. Men han behövs för att infiltrera maffian och skickas in undercover av FBI. Arnie är förstås hårdare än sten och lär alla maffiasnubbar en riktigt tuff läxa. Innehåller en rad coola shoot-outs och flintstensrepliker, men är i det stora hela mest en standardaction som jag håller lite högre av rent nostalgivärde.

Vrångmannen @@@
Har alltid gillat den här rullen av någon anledning. Kändes som om regissören John Irvin försökte göra något lite seriösare med storyn. Det misslyckades han naturligtvis med men ett tufft score och en tuff Arnold räddar det från att bli en riktig flopp. Svensk titel: Hårda Bud. Aaaaaaah en tår rullar från min kind. Är det någon som vill köpa filmmusiken av mig på vinyl?

ROVDJURET

Surskägget @@@@@
Snackar vi actionfilm på 80-talet snackar vi Rovdjuret. Mycket mer machoaction kan det inte bli. Ett gäng adrenalinstinna marinsoldater skickas in i Sydamerikas djungler för att rensa upp och snubblar över en utomjordisk varelse som är en raffinerad jägare. Dess främsta byte - människor! Hela rullen är en enda stor actionorgie och jag tror inte Arnold nånsin varit bättre med undantag för T2. Tyvärr har man nu förstört hela Rovdjurs/Alienfranchisen med de fåniga Alien vs Predatorfilmerna, men originalet sparkade så mycket stjärt att de flesta andra actionfilmer fortfarande har ont i röven.

Vrångmannen @@@@@
Fulländad macho/action/thriller av regissören John McTiernan som gick vidare och gjorde en lika fulländad rulle i actiongenren nämligen Die Hard (tar du dagens hyllning på den här skägget?). "I ain't got time to bleed!". Hehehe fantastiskt.

THE RUNNING MAN

Surskägget @@
En Stephen Kingfilmatisering som inte har nånting med boken att göra förutom titeln typ. Här slängs Arnie in i en framtida värld där teve är Gud och ett av de största programmen handlar om mördare och andra skurkar som jagas genom ett par av tevebolaget avstängda kvarter av professionella headhunters. Om de dömda brottslingarna överlever de olika "banorna" får de sin frihet. Naturligtvis är det upp till alla headhunters att döda brottslingarna innan de hunnit i mål. Arnie är förstås oskyldigt dömd så han har ihjäl alla andra och blir frisläppt. Standardaction som ändå är klart sevärd när man behöver en dos omotiverat våld och är trött på Grand Theft Autospelen.

Vrångmannen @@@
Min gut feeling säger mig att om jag hade sett The Running Man idag så hade jag skrattat av soffan men jag har alltid gillat den. Arnold kör sitt patenterade race med "muscles from Brussels" och one liners. Skulle vara kul att höra vad Stephen King tycker om adaptionen av hans novell. Var det denna som drev honom till flaskan månne? Framtidsaction som är ok, i synnerhet när man såg den för 20 år sen som 17-åring. Ibland är det bättre att låta bli och se om.

RED HEAT

Surskägget @@@

Här paras Arnie ihop med Jim Belushi, John Belushis yngre och mindre talangfulla brorsa, som ändå hade lite hits i slutet av -80 och början av -90. Arnie är ryss som skickas till USA för att hämta hem en farlig skurk. Belushi ska hjälpa honom. Tillsammans är de förstås ett galet team som skjuter först och frågar sen, och många skämt bygger på att Arnies stela och formella kommunistryss går i klinch med Belushis ultra-amerikanska slappa snut. Skämt och action är aldrig en dålig kombo, och faktum är att kemin mellan herrarna funkar alldeles utmärkt.

Vrångmannen @@@
Jim Belushi är crap men jag gillar honom i denna. Han är perfekt yin mot Schwarzeneggers tuffa yang (eller är det Arnold som är yin?). Klart godkänd underhållning som Walter Hill (The Warriors, 48 Timmar) regisserade på en kafferast. I rullen har Arnold en påhittad rysk "kanon" som egenrligen är en ombyggd Desert Eagle. Detta för att döda myten om att Clintans .44 Magnum var det kraftigaste handeldvapnet i världen. Skittråkig kuriosa men kanske nån tycker det är kul. Pang pang.

TWINS

Surskägget @@@
Första och enda av Arnies 80-talsrullar som inte är en renodlad actionfilm. Arnie ville mer och mer satsa på annat och humor var det som lockade. Här paras han ihop med Danny DeVito och naturligtvis baseras humorn på att de två väldigt olika herrarna ska vara tvillingar. Den är helt okej även om den förlorat mycket av sin ursprungliga charm. Men jämfört med Arnies kommande komedier som Kindergarten Cop (som fortfarande funkar sådär) och Junior (nja det börjar vackla) och Jingle All the Way (nej nej nej!) är Twins fortfarande bra.

Vrångmannen @@

Jag vill gilla det här men det är måttligt roande. Tråkig story och för cutesy pooh! Synd att inte Kindergarten Cop inte kom ett år tidigare (den dök upp 1990) så den hade platsat på den här listan då jag gillar den mycket mer plus att den faktiskt är en action/thriller/comedy med en hel del spänning och shoot outs. Danny DeVito är oftast rolig men inte här. Arnold är inte rolig. Punkt.

Slutbetyg: 66

Dagens Hyllning

Vi hade i allafall tur med vädret @@@@@

Jag vet att den här rullen gjordes för TV men det skiter jag i. Kjell Sundvalls (Jägarna, Hotet mfl.) mästerverk och en milstolpe i svensk filmkomik anno 1980. Handlingen är i stort sett densamma som Ett päron till farsa @@@@ fast tre år tidigare. Rolf Skoglund, som annars är en hygglig skådis, gör väl här sitt livs roll som pappan Gösta som bara vill ha en skön semester med familjen och husvagnen. Här är det gag-a-second, faktiskt inte en minut som inte är skitrolig. Det är många lager av humor. Slapstick, meta, gammal hederlig svensk buskis och en dialog som är så tight och rolig borde få en guldbagge idag. Den här gobiten skulle vi kunna skriva en avhandling på men det är nog bäst att ni kollar in mästerveket själva. En av dom roligaste svenska filmerna som gjorts (om inte den roligaste och nej Sällskapsresan är inte roligare även om den också är kul). Finns för liten peng i de flesta dvdaffärer eller bensinmackar med självaktning. Se den nu och skratta inte ihjäl er. Det är risk för det.

/Vrångmannen

Årets film?

/Vrångmannen

Porr!

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

The Actors: Adam Sandler

Saturday Night Live har producerat några av de bästa komikerna genom tiderna. Eddie Murphy. John Belushi. Steve Martin. Chevy Chase. Chris Farley. Mike Myers. Will Ferrell. Tina Fey. Och naturligtvis även Adam Sandler. SNL och SNL-relaterade filmer får bli ett eget inlägg nån dag. Detta ska handla om Adam Sandlers alla filmer. Eller inte alla. Jag tar avstamp vid Billy Madison som är hans första riktiga huvudroll. Filmerna innan (Airheads och Coneheads bl a) är inga riktiga Sandlerfilmer. Så here we go.

Billy Madison - @@@
Det var ett tag sen jag såg den, så betyget kan mycket väl vara en fyra egentligen. Men kommer ihåg känslan att han hade mycket bra på gång i den här men kanske inte riktigt visste hur han skulle förvalta det än. Redan här i sin tidiga karriär hade han små slevar att det sociala patos han alltid har i sina filmer, även om det mest satsas på skrika hysteriskt och vara arg. En bra början.

Happy Gilmore - @@@@
Hahahahahahahaha! Här börjar det rocka på allvar. Sandler är hockeykillen som börjar spela golf. Bonnafan möter det fina folket. Humor uppstår. Hans caddie är en av tidernas bästa biroller och Ben Stiller som elak sjuksköterska är grymt kul. Se den genast.

Bulletproof - @@
Här hände nåt skumt. Sandler bestämde sig för att co-starra med Damon Wayans i en rulle. Det gick ju sådär. Tack och lov lärde sig Sandler av sin läxa och gjorde aldrig om det.

The Wedding Singer - @@@@
Här börjar Sandler lägga ner sitt värsta skrikiga arga jag och satsa mer på de grejerna som gör att jag gillar honom och hans filmer otroligt mycket. Det är patos, värme och kärlek mitt bland den galna humorn. Drew Barrymoore är förstås jättesöt, Billy Idol i sin cameo är bäst och hela 80-talsnostalgin är underbar.

The Waterboy - @@@@
Sandler som lätt efterbliven kille som mobbas tills man upptäcker att han är Gud på amerikansk fotboll. Han tacklar sönder allt motstånd och blir snabbt stjärna i den lilla hembyn. Crazyhumor varvat med lite mammakärlek. Vem kan motstå detta?

Big Daddy - @@@@
Av misstag får slackersingeln Sandler en liten grabb på halsen. Det funkar inte så bra till en början förstås, men snart blommar det hela ut i en underbar vänskap. Alla Sandleringredienser är på plats, skrik och arg, värme och kärlek. Vackert och roligt så det förslår.

Little Nicky - @@@
En inte helt lyckad rulle om Satans son (Sandler) som inte alls är ond som pappa utan jättesnäll. Han flyr till jorden för att få leva ett normalt liv och hitta kärleken. Men de onda krafterna är honom på spåren. Vet inte riktigt vad det är som gör att den inte funkar lika bra som andra Sandlerfilmer, kanske den otroligt fåniga och enerverande frisyren han har.

Punch-Drunk Love - @@@@
En otroligt annorlunda film för Sandler samtidigt som han spelar en karaktär han gjort 1000 gånger tidigare. Det nya möter det gamla liksom. Den är lite långsammare än Sandlers vanliga, och lite skummare, men fortfarande riktigt jävla bra.

Mr. Deeds - @@@@
Sandler fortsätter leverera. Den här filmen har så mycket. Winona Ryder (sötast), John Turtorros betjänt (sneaky sneaky) och John McEnroe i vad som kan vara århundradets bästa cameo. Som vanligt ställer sig Sandler på den lille mannens sida och låter honom vinna mot de onda stora elaka rikingarna. Bra där!

Anger Management - @@@@
Sandler och Nicholson. Vilket radarpar. I said overeasy!!! HAHAHAHAHA! Det jag tycker är roligast med filmen är att Sandlers komik i början byggde mycket på att han spelade överdrivet arg och skrek en massa. I den här filmen som handlar om just hur man ska hålla sig lugn om man är överdrivet arg är han tvärtom jättesnäll och lugn. Hehehehe...

50 First Dates - @@@@
Sandler och Drew Barrymoore återförenas. Hon har en hjärnskada som gör att hon inte minns dagen som har gått och alltid tror att hon vaknar på samma dag. Sandler blir kär i henne och får testa sig fram med nya knep varje dag ju mer han lär sig vad hon tycker om. Hon minns naturligtvis aldrig honom och han får börja om från början hela tiden. Lite som Måndag Hela Veckan på sitt sätt. Kärlek och humor i en härlig förening á la Sandler.

Spanglish - @@@@
Det börjar bli löjligt med alla fyror men jag gillar verkligen Sandlers rullar skarpt. Här får vi en finstämd berättelse kring ett äktenskap som knakar i fogarna och en barnmorska som hamnar mittemellan makarna. Ska Sandler vara otrogen med heta barnmorskan eller vara sin fru trogen? Detta är egentligen ett rätt fett upplägg för ett romantisk drama men Sandler slänger förstås in sin patenterade galenhumor. Det fina är att han trots allt väljer kärleken till sin fru i slutändan. Kärlek och humor. Har jag nämnt det förr? Sandler är bäst på det.

The Longest Yard
Har tyvärr inte hunnit se denna nyinspelning av Burt Reynolds gamla klassiker. Men eftersom att jag gillar Burtans version, och eftersom att jag sett trailern på den här gissar jag att det är en fyra.

Click - @@@@
Vad händer om man satsar hela sitt liv på jobbet och glömmer bort sin familj? Man lever ett tomt liv, och därför är det bra att då och då pausa lite i jobbet och bry sig om familjen ett tag. Ett bra och vackert budskap som varvas med lite pruttar i ansiktet på David Hasselhoff. Känns tjatigt att säga, men återigen, ett bra budskap och lite galen humor igen. Det är värme, det är blaj och det funkar underbart bra.

Reign Over Me
Ännu en film jag inte sett än. Men har den hemma, så ska snarast ta en titt. Dessutom har jag förstått att den ska vara riktigt bra, och många hyllar den. Får jag höra en fyra?
Uppdatering:
@@@@
Jag var tvungen att se den direkt efter att jag skrev allt detta. Och den är bra. Den är riktigt bra. Påminner lite om Punch-Drunk Love i det att detta inte är en klassisk Sandler komedi, utan snarare ett drama. Här handlar det om vänskap och förlust. Sandler är Charlie som förlorat hela sin familj i ett av planen som kraschade i tornen 11 sep. Don Cheadle (en av mina favvisar) är hans gamla rumskamrat från college som råkar stöta på Charlie av en slump en dag efter att de inte setts på flera år. Det ena leder till det andra, och snart vill Cheadle hjälpa Sandler att bli frisk igen. Måste bara säga att detta är Cheadles film utan tvekan. Han är lysande rakt igenom. Vilken skådis. Ge honom lite stora huvudroller på en gång!

I Now Pronounce You Chuck And Larry - @@@
En del har anklagat den här för att vara homofobisk. Då har inte vi sett samma film, eller så är det nåt fel på era hjärnor som läser in homofobi där det är helt tvärtom. Nåja. Sandler är brandman som ställer upp för en polare och gifter sig med honom så att brandmanskompisen ska få rätt till en särskild pension. Tappar lite i tempo här och där och är inte lika lysande som vanligt, men fortfarande en sjukt underhållande film.

/Surskägget

--------------------------------------------

Jävla skägget! Jag skulle ju gå och lägga mig men kan som vanligt inte hålla vantarna i styr. Här har ni mina two cents!

Billy Madison - @@@@ (kan också vara @@)
Inte bara en jävligt rolig Sandlerrulle utan överhuvudtaget en helt bäng film som pendlar mellan skit och mästerverk varannan minut. Man kan helt enkelt inte ogilla den pga av detta faktum. Jätteskum film som i slutändan ändå har många fler plus än minus och man vill liksom se om den igen och igen. Storyn är helt värdelös men det gör inget. Billy (Sandler) är så dum i huvet så han måste som vuxen gå om all skola han gått annars får han inte ärva farsans imperium av pengar och Hotell. Alla filmer med en hysterisk cameo av the late great Chris Farley förtjänar att ses och ses igen. Dum film och där sitter jag med tårarna rinnande nedför kind.

Happy Gilmore - @@@@
En av Sandlers bästa komedier. Nu måste jag skriva klart det här snabbt så jag hinner se rullen igen innan det är natta!

Bulletproof - @@@
Gillar den här. Actionkomedi med Sandler och Wayans som nämnts tidigare av skägget. Midnight Run light ungefär. Den är inte alls så pjåkig som underhållning. Actionsekvenserna är ganska fula och den släpar lite men Sandler är faktiskt riktigt rolig och ställer Wayans totalt i skuggan.

The Wedding Singer - @@@+
Mysigt och småkul. 80-tals nostalgi. Billy Idol!

The Waterboy - @@
Här blir det fel för mig. Den enda filmen jag gillar med Sandler när han spelar otroligt slö idiot med hjärta är Billy Madison. Göra till en löjlig röst, knäppa kläder och peruk kanske funkar i en sketch på 3 min men en långfilm. Några roliga scener och biroller men Waterboy är i slutändan Waterboring (shazaam!).

Big Daddy - @@@
Har sett den men minns fan knappt en enda scen så jag ska se om. Har för mig att den är helt ok och lite mysig.

Little Nicky - @
Det sämsta. Skrattade knappt alls. Patricia Arquette (Vill ha dig i mörkret hos mi-ig. Tiden den stannar när vi rör vid va-ra-aaaaann. Åh jag lättar jag flyger jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut!) är bra. Sandler är det inte.

Punch-Drunk Love - @@@@@
En av mina absoluta favoritfilmer i genren (som då får bli weird dramakomedi-isch?). Stor kärlek. Stor förvirring. Stor ångest. Stort hjärta. Sandler är fullkomligt LYSANDE och detta var väl hans kliv över till lite mer seriösa roller även om en stor portion humor finns kvar.

Mr. Deeds - @@@
Skön komedi med en briljant John Turturro som butler. Glöm aldrig Winona Ryder (Vill känna din kropp emot min. Höra pulsen slå. Min mum tätt emot din. Hjärtat snabbar på!) som ivrig reporter.

Anger Management - @@@@
När jag såg filmen för första gången så tyckte jag inte den var något vidare. Hade väl för höga förväntningar (Sandler och ´Jack Nicholson i samma rulle & trailern var askul osv.). Men efter att ha sett om den X-antal ggr så har den växt ofantligt. En riktigt gedigen, varm och skitkul rulle. Nicholson HAHAHAHAHAHAHAHAHA!

50 First Dates - @@+
Den är väl ok men by the book. Inte så hysterisk som vanligt utan lite söt och småtjatig.

Spanglish
Denna har jag inte sett men ska vid snarast möjliga tillfälle ge mig på den då Paz Vega (*insert swedish 80's hit about fucking here*) spelar den romantiska motparten. Borde gilla den här.

The Longest Yard - @@
Rätt kass uppföljare som ändå bjussar på en del humor. Jag har ju en stark förkärlek för fängelsefilmer och det här påminner väl lite om en sådan. Sen är det ju amerikansk fotboll också så det borde väl kittla herr Surskägg rejält. Chris Rock som sidekick är dock aldrig fel.

Click - @@
Nej. Ett par skratt och en bindgalen Christopher Walken räcker till en tvåa. Inte mer. Next.

Reign Over Me
Inte sett. Ligger på listan över "must see".

I Now Pronounce You Chuck And Larry - @@
Nej. Den är knappt ok. Jag är riktigt trött på dom här samma-samma rullarna. Allt är liksom lika hela tiden. Byt åtminstone ut komikerna för mallen är och kommer alltid vara densamma. Men det viktigaste av allt. Det måste vara ROLIGT! Kom igen! Sandler måste tänka om nu.

Kanske är han lite roligare och överraskar oss i den här
http://www.apple.com/trailers/sony_pictures/youdontmesswiththezohan/

Även om jag skrattar åt trailern så tvivlar jag men hoppet finns ju alltid.

/Vrångmannen

Scoop

Herr Dan the Van menar att alla Woody Allenfilmer är fyror (se hans kommentar under recensionen av Cassandra's Dream). Jag menar på att alla Allenfilmer är treor. Helt okej rullar men inget spektakulärt. Dan the Van ville då gärna ha en recension av Scoop. Surskägget lyder och här kommer det.

@@@
Scarlett Johansson som Woody Allen? Ja allt är möjligt i en Woody Allenfilm. Kanske beror det på att de spelar mot varandra och Scarlett inte kunde låta bli att härma Allens beteendemönster. Kanske beror det på att Allen är så egotrippad att han inte nöjer sig med att vara med själv i filmen utan också regisserar Scarlett att härma honom? Kanske det bara blev så? I vilket fall är det ganska komiskt att se en 20-nånting tjej härma en 100-nånting gubbe (ja ja ja alla Allenfreaks, så gammal är han inte, men lite smällar får han ta som knullar sin adoptivdotter).Filmen då? Jodå, den är inget spektakulärt, men definitivt ett trevligt tidsfördriv. Den som gillar Allendialog får som vanligt sitt lystmäte med många sköna oneliners. Den som gillar Allen får se honom lite spattig som alltid. Den som tror att Hugh Jackman faktiskt är Wolverine på fritiden också får se honom som aristokrat. Och Scarlett är ju sådär snuskigt begåvad och vacker att det nästan är äckligt (nej det är det inte, det är fint).

/Surskägget

----------------------------------------------

@@@+
Det råder en viss upprepning i Woody Allens senare rullar. Man känner igen sig lite från film till film. Kanske är det för att karln har sitt eget filmspråk (good bless him) eller är det för att han helt enkelt börjar bli lite gammal och senil så att han tror han gör samma film om och om igen? Jag hoppas och tror på det första alternativet och kom ihåg, jag vill inte spotta på Allen då jag tycker han är en mästare (i synnerhet under 70 och 80-talet men det kommer vi till i ett senare inlägg). Det här är en riktigt kul mordhistoria med vass och ibland hysterisk dialog. Jag föredrar oftast filmerna där Allen är med själv då ingen kan leverera hans strålande repliker som han själv. Här får vi som surskägget poängterade två Woodys (eller tre om du räknar mig när jag ser Scarlett...fniss!). Långt ifrån tidigare Woody Allen mästerverk som sagt men skön, rolig och smart underhållning är det.

/Vrångmannen

PTB önskar..

Vår "vän" PTB önskar i en tidigare kommentar få lite mer om några spännande filmer som ligger honom varmt om hjärtat. We aim to please.

Krull - @@@
Det här var längesen! Seriösa filmvetare och surpruppar kan sluta läsa nu. Den här såg man några ggr i de tidiga tonåren. Hela grundhistorien påminner en hel del om Star Wars (tänk prinsessa, ung hjälte, mentor etc) fast här är det medeltid som möter laser och rymdskepp. Löjliga effekter men med hjärta och var du 13-14 år på 80-talet och gillade sci-fi/fantasy så köpte du det larviga för att det var underhållande och lite smygtufft. Skulle jag se den idag så skulle jag nog slänga ut tv:n men samtidigt så måste man gå på den gamla känslan när videon var ung. Inget mästerverk men det var roande för stunden i väntan på nästa fantasyklassiker. Hahahaha! Ja just ja! Han hade en stor sjöstjärna som han slängde efter monstret hahahaahahaha! Den är ok.

Salo - Sodoms 120 dagar - @
Pervers skitrulle av den tillika hyllade som hatade Pier Paolo Pasolini. Finns säkert någon djupare mening med tortyren, fascismen och bajssmaskandet i den här rullen men jag finner ingen. Ful är filmen också och det värsta av allt TRÅKIG! Fy fan!

Charlies Angels : Full Throttle - @@@
Igen så kan surpupporna titta bort. Det här är en glad, lekfull och fartfylld uppföljare på Charlies Angels. Bör ej tas på allvar naturligtvis men busig underhållning med våra sexiga sötnosar är det klart. Komedi, inget annat. Bortglömd så fort man sett den, precis som Gröna Lund.
Den första rullen är också @@@, så det så!

/Vrångmannen

---------------------------------------------------------------------------

Hehehehehe, det är såna här filmönskningar man gillar, precis som Devil Dolls porrfilmsönskning (finns som kommentar till det här inlägget). Devil Doll får vänta lite, men jag ska återkomma med rapport. Men till PTB nu.

Krull - @@
Självklart såg men den här då det begav sig på den fina VHS-tiden. Vill minnas att jag redan då som en typ 12 år gammal tyckte den här var sådär på sin höjd. Med andra ord skulle jag såga den i slamsor om jag såg den idag. Så därav betyget. Men affischen var tuff. Det var nån jättespindel med också, och den var rätt läskig om jag minns rätt. Och så den där jättekaststjärnan som hjälten hade hahahaha.

Salo - Sodoms 120 Dagar
Har inte sett den, men kommer ihåg att jag under filmcensurens underbara dagar (aahh 80-talet det ljuva) tyckte det var helt sjukt att en film med extrema perversioner och bajsfrosserier gick igenom utan ett enda censurklipp medan en klassiker som Cobra blev totalförbjuden.

Charlie's Angels: Full Throttle - @@@@
Äntligen! Det är såhär all film ska vara dammit. Snygga brudar, snygga actionsekvenser, onödiga slowmotionklipp på brudar som slänger med håret eller hoppsparkar skurkar, karikatyrskurkar som tagna från James Bonds värsta mardrömmar och naturligtvis en stor dos humor. Den som tar nånting i den här filmen på allvar bör inte få se film nånsin igen, för det bevisar att man inte fattat vad det handlar om. Det här är popcornunderhållning på hög nivå. Första filmen är givetvis även den en fyra. Älskar dessa rullar och har sett dem ett flertal gånger, alltid med ett stort leende på läpparna.

/Surskägget

Brad Renfro R.I.P

Den unge skådisen Brad Renfro har avlidit. Han har sålt sin sista Lars, vikt av, gått över gården och trillat av pinn. Osäkert hur det gick till men han har ju haft drogproblem en längre tid så överdos är väl inte att utesluta. Jävla Hollywood. Vi minns Renfro som den unge pojken i Klienten (The Client) samt den lite äldre pojken i Sommardåd (Apt Pupil), två starka insatser av en barnskådespelare i början av sin karriär. Han gjorde även intryck på oss i Ghost World.
Brad renfro blev 25.

/Vrångmannen














-----------------------------------------------------------------------

Jag vill även passa och på och minnas honom i Bully där han gjorde ett mycket starkt porträtt av en förvirrad tonårsgrabb som genom en serie olyckliga omständigheter samt förtryck blir mördare. Mycket bra jobbat.

/Surskägget

The Directors: David Fincher

David Fincher. En regissör av idag med flera balla musikvideos i bagaget. Tyvärr högst ojämn i långfilmsträsket. När han är bra är han fan bäst men lika ofta kommer det by-the-book lågvattenmärken från karln. Han är ytterst mån om det filmiska och hans filmer, utan undantag, är ruskigt snygga och detaljrika. Ett bra manus i hans hand och chansen är att du får se ett mästerverk med ditt öga. Jag tänkte peta upp Fight Club som dagens hyllning men sen kom jag att tänka på Se7en (ja jag stavar den så för det gör väl alla med lite självrespekt?) och då blev jag förvirrad, kunde inte riktigt bestämma mig mellan de tvenne. Plötsligt dök The Game upp i skallen och då blev jag vrång igen. Gillar den inte även om den är välgjord. What to do? What to do? En liten genomgång av Finchers verk då.

Alien 3 - @@@

Det bjussas här en tredje gång på sagan om Ripley (Sigourney Weaver vet väl ALLA) och rymdmonstret. Snyggt och otäckt. Ripley hamnar på en fängelseplanet bland mördare och våldtäktsmän. Det som talar emot filmen är att den känns högst onödig. Hade det inte räckt med de två föregångarna Alien & Aliens (bägge två filmiska mästerverk i genren)? Nåväl, eftersom filmbolaget bestämt sig för att göra en till så får man ändå vara glad att dom valde Fincher. De sista 10 min av rullen är närmast bedrövliga annars är det inte så tokigt alls.

Se7en - @@@@@

En av de bästa seriemördarkriminalare som gjorts. Vad mer kan man säga. Den är helt perfekt. "What's in the booooox?!"

The Game - @@+

Det kunde ha blivit så bra. Det är en snygg rulle helt klart och Michael Douglas är i högform. Tyvärr så köper jag inte premissen och det är helt enkelt FÖR overkligt även för mig. Långsökta situationer även om viss spänning uppstår i mellanåt.

Fight Club - @@@@@

Whoops! Ytterligare ett mästerverk på alla nivåer. En film man skall ha sett och sett om.
"I am Jack's smirking revenge"

Panic Room - @@

Zzzzzzzz. En snygg men generellt tråkig hollywooddänga. Det finns inget sämre för spänningen än lata, klumpiga bovar som bråkar sinsemellan (se Die Hard II för en korrekt bild av hur man använder sig av skurkar!). Manuskingen David Koepp skrev den här och man undrar vad fan han tänkte. Premissen är grym för spänning men det blir ett sömnpiller istället. Obegripligt.

Zodiac - @@@@+

Fincher tillbaka i form! Verklighetsbaserat drama om "the Zodiac killer". Rullen klockar in på 2 tim 40 min men är aldrig tråkig. Den följer närmast detaljrikt händelserna undr 60 & 70-talet. En grym ensemble av skådisar och långsam svettig spänning gör detta till en välgjord klassiker.

Det har varit lite varannan miss och varannan träff för Fincher men ser fortfarande fram emot hans nästkommande verk även om det borde vara en miss då eftersom Zodiac var grym men det återstår att se. En spännande filmmakare som har många år kvar att visa vad han går för.

/Vrångmannen

------------------------------------------------------------------------------

Fincher är trots sin svajiga karriär en av mina absoluta favoritregissörer helt enkelt för att han gjort två av världens bästa filmer. Vrångmannen har redan sagt allt som behövs sägas i ett intro om karln, så nu kör vi direkt.

Alien 3 - @@@
Efter de två fantastiska föregångarna var det kanske inte helt lätt att debutera med trean i långfilmssammanhang. Utifrån det perspektivet klarar sig Fincher riktigt bra. Även om upplägget känns klockrent med en planet fångar och en Ripley och en mean ass Alienmamma så blir det lite för långsamt och stillastående på sina håll. Jag är dessutom kluven inför slutet. Det är klockrent att hon hoppar, men det är fånigt att Alienvarelsen kryper ut ur hennes mage precis samtidigt. Men en helt okej rulle som visade att Fincher var att räkna med.

Se7en - @@@@@
Ja, vad mer kan man säga? Inte så mycket. När jag såg den på bio då det begav sig hade jag gåshud mest hela tiden. "Right now he's probably dancing around in his grandma's panties, yeah, rubbing himself in peanut butter. "

The Game - @@@
Första gången jag såg den tyckte jag den var rätt sugig (där har ni ett ord ni inte hör ofta film lovers). Sen såg jag om den på dvd och måste säga att jag rycktes med på ett helt annat sätt andra gången. Visst. Det finns logiska luckor större än Brasilien i filmen, och mycket är extremt overkligt även för en actionthriller. Men! Fincher tar med en på en jävla berg-och-dal-bana och om man bara tillåter sig att kliva på tåget får man en skön filmupplevelse.

Fight Club - @@@@@+
Får man inte dela ut ett extra plus på en femma? Klart man får. Speciellt när det gäller Fight Club. Det här är hands down en av de bästa filmer som gjorts. Jag gillar Chuck Palahniuk (författaren till boken filmen bygger på) men filmen är helt ärligt tusen gånger bättre än boken. Och hur ofta kan man säga det (såvida det inte är en bok som bygger på filmen, en vanlig företeelse kring t ex superhjältefilmer)? Jag vet inte hur många gånger jag sett den, men jag hittar fan nya detaljer i den varje gång. Den här är så bra så nu har vi en minuts tystnad.
...
...
...
...
...
...
...
...
...

Panic Room - @@@
Jodie Foster gör sin grej. Forest Whitaker gör sin grej. Jared Leto gör sin grej. Dwight Yokam gör...ja vad fan gör han den galne countrysångaren? Vete fan men galen är han. Och David Fincher gör sin grej fast med vänsterhanden istället för höger. Resultatet blir en bitvis tät, bitvis sådär thriller som har några riktigt snygga kameraåkningar och dessutom de läckraste förtexter som skådats på film. Den milkshaken räcker till en godkänd trea.

Zodiac - @@@
Jag såg framemot Zodiac. Vi vet ju alla att Fincher lever på sin varannan okej, varannan instant classic pryl. Så vad hände? Visst. Den är skitsnygg. Den är välskriven. Alla skådisar är grymma och passar utmärkt i sina respektive roller. Och ändå känns den väldigt seeeeeeeeg. Det är mycket snack och lite verkstad. Samtidigt är Fincher för skicklig för att det ska haverera totalt. Men nån borde sagt till honom: Kill you darlings! Jag förstår att han brinner för den här, men skär ner den med minst 40 minuter på en gång. På en gång sa jag!

Nej, Finchers varannan film är grym kräver sin Brad Pitt i huvudrollen helt enkelt. Så nästa rulle, The Curious Case of Benjamin Button med just Brad har alla möjligheter att bli en femma. Vi håller tummarna.

/Surskägget

The Game Plan

@@
Jag har en svaghet för filmer med amerikansk fotboll (det kommer bli ett helt eget inlägg nån dag när jag får tid) och därför passade jag på att kolla in den här filmen som jag annars skulle undvikit lika hårt som t ex Dagispapporna eller The Pacifier. The Rock (alltså mannen inte filmen) spelar huvudrollen i denna Disneyfamiljefilm. Han är Joe "The King" Kingsman och quarterback i Boston. Han är superstjärna. Party hela natten, amerikansk fotboll hela dagen. Tills det visar sig att han har en nioårig dotter som dyker upp hemma hos honom en dag. Låt festligheterna börja!
Ja, det här är en klassisk familjekomedi formulär 1A (som sagt, det är Disney som proddat). Man vet exakt vad man kommer få och när man kommer få det. Det finns inga, och jag menar inga, överraskningar. Men det är vad man kan förvänta sig av en familjekomedi så det är helt okej. Och filmen är ändå såpass väl utförd ur ett rent hantverksmässigt sammanhang att det är svårt att dissa den helt.

/Surskägget

The Matrixtrilogin

Jag har fem minuter över innan jag måste rusa (hahaha jag hann inte så jag sparade efter Matrix2 och skrev klart en helt annan dag), så jag tänkte ägna dem åt att svara på anonyms kommentar till inlägget där vi (dvs jag och Vrångmannen) recenserade några av anonyms favvisar. Dock är vi lite besvikna anonym. Sa vi inte att du ska skaffa ett annat nick, typ GODofWaR eller nåt åt det hållet. Hursom. Anonym undrar vad vi tycker om Matrixtrilogin. Här är mina 50 cent.

The Matrix - @@@@@

När jag kom ut från biografen visste jag att jag hade sett en ny actiongeneration födas. För det har alltid varit en actionrulle som satt standard för hur action ska se ut x antal år framåt. På 70-talet var det Dirty Harry. 80 hade Snuten i Hollywood. 90 hade T2 och 00-talet har The Matrix (än har jag inte sett filmen som kommer sätta standard för 10-talet, men den lär komma). Här snackar vi action med hjärna. Handlingen är grym, de visuella effekterna är grymma, alla smådetaljer är grymma, skurken är grym och till och med träansiktet Keanu funkar topp-topp i rollen som Neo. Given klassiker.

The Matrix Reloaded - @@@@

Många tyckte att tvåan var rena bottennappet jämfört med ettan. Jag håller med att jag fram till dansscenen i grottan höll med första gången jag såg den. Men shit. Sen ökar tempot rejält och vi har några riktigt grymma actionsekvenser (slagsmålet med 4000 Mr Smiths och biljakten på motorvägen står ut mest) och handlingen får fart igen. När jag sen sett om den tycker jag att den är skön redan från start. En mycket bra uppföljare som kan kännas lite hackig på grund av att slutet är som det är. Men så kan det gå när det som egentligen är en enda lååååång film hackas upp i två delar för att få till trilogin.

The Matrix Revolutions - @@@@

Ett riktigt bra avslut på trilogin måste jag säga. Man knyter ihop det hela snyggt utan att bli rosafluffiga och gråtmilda som många andra filmer tenderar att bli. Att döda sina huvudrollsinnehavare är inte det vanligaste i Hollywood, speciellt inte när man investerat en hel trilogi i dem, men det är det som skiljer Matrix från andra filmer. Självklart lika snygg som båda sina föregångare och actionsekvenserna är det sannerligen inget fel på. Tummen upp hela vägen med andra ord.


/Surskägget

...........................................................................................


The Matrix - @@@@@

Grym klassiker. Har allt. Håller med föregående talare (som talar ur skägget!)
Nog sagt.

The Matrix Reloaded - @@@+

Inte alls så dålig som många hävdar men t.ex slagsmålet med 4000 Mr Smiths ser ut som ett Playstation 2 spel (även om idén rockar). Hur som helst en absolut hygglig rylle som tyvärr inte kommer i närheten av den geniala föregångaren.

The Matrix Revolutions - @@@

Helt ok men det är lite som att kolla på när någon spelar ett ballt tv-spel. Det är alltid skoj men helt hjärndött. Ettan var smart, tvåan var finurlig och trean är data-pang-pang.

Det har visat sig att både tvåan och trean har växt efter en andra sittning och det har nog mycket att göra med de enorma förväntningarna man hade från ettan plus att dataeffekterna imponerade inte lika mycket längre i uppföljarna som dom gjorde i ettan. När en magiker får någon att förvinna på scenen så ropar vi "oooooh" när vi sen sett det 10ggr och någon förklarat för oss hur dom gjorde så är det mer "jaha, snyggt gjort i allafall.."

/Mr Anderson aka Vrångmannen

The Brave One

@@
Det är nåt med Jodie Foster. Hon är ju en riktigt duktig skådis men på sistone har hon valt väldigt knepiga filmer att medverka i. Den här rullen handlar om hur radioprataren Erica (Foster) och hennes pojkvän blir grovt misshandlade av ett gäng hoodlums i en tunnel. Hennes kille dör men Erica överlever med nöd och näppe. Hon skaffar en pistol och ger sig ut på stan. Erica skjuter folk som hon anser förtjänar det samtidigt som hon letar efter de som mördade hennes pojkvän. Snyggt men tråkigt och budskapet är väl sisådär även om jag ibland tycker att idioter som misshandlar andra bör knäppas NU. Detta är en klassisk hämndrulle som känns riktad mest åt kvinnlig publik. Det är egentligen inget fel på rullen men som sagt den är lite tjatig och den tilltalade mig inte helt enkelt. Regissören Neil Jordan är hyfsat stabil men har egentligen bara gjort en rikttigt bra film i min bok, Interview with a vampire @@@@.

Se då hellre Kill Bill @@@@@ för smaskig kitsch och karatevåld eller Death Wish (Charles fucking Bronson!!) @@@@ för 70-talsnostalgi och stenhårt ansikte eller varför inte Death Sentence (se tidigare recension) då den åtminstone är riktigt bra 3/4 in i allafall innan den rasar och det är ju alltid något.

/Vrångmannen

@@
Cirkeln känns lite sluten nu för Jodie Foster. Från att ha slagit igenom i Taxi Driver som liten tös ska hon nu plötsligt vara Travis Bickle. Ja, riktigt så är det ju inte, men det är svårt att inte ha Taxi Driver i skallen när man ser den här, mest för att Taxi Driver är ungefär en miljard gånger bättre. Håller med Vrångmannen i mångt och mycket. Visst, Foster är en duktig skådis och visst Neil Jordan är en helt okej regissör, men filmen i sig säger inte så mycket. Det som håller filmen flytande är dels Foster (men hon börjar gå lite på rutin hon också nuförtiden) dels Terrence Howard som lyckas med konststycket att ge sina karaktärer ett djupt och en personlighet som är utöver det som stod i manus. Förhoppningsvis kan han kliva upp från birollskille/huvudrollskille i mindre filmer till att vara huvudrollskillen i de stora filmerna. Det tycker jag han förtjänar.

/Surskägget