Cloverfield

@@@
Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk till den här filmen. Wow, ännu en rulle där karaktärerna själva spelar in handlingen och så får vi se kassetten efter att den hittats när de är döda sen länge. Woho! Hurra! NOT!
Och Cloverfield börjar rätt trist. En text om att filmen nu tillhör amerikanska armén bla bla och sen lite fåniga hemmavideoscener med ett par som är gosigosiga med varandra. Men ganska snart vänder det och filmen får en nerv och en ton som faktiskt fångas perfekt via hemmavideoidén. När monstret väl slår till och paniken och stressen och chocken och allt det andra verkligen får utlopp känns det mer eller mindre som att man är där på plats.
Visst, det finns fortfarande scener där folk springer med kameran och man mest känner sig åksjuk, men filmskaparna har faktiskt lyckats med konststycket att få filmen att kännas som en film och samtidigt ändå kännas hemmavideo. Den kombon är svår att få till och kan i sämsta fall leda till att inget känns speciellt trovärdigt, men här lyckas man balansera på gränsen.
I slutändan är det ingen film man bär med sig länge, länge efter att man sett den, men som underhållning fungerar den absolut. En intressant variant på Godzilla som faktiskt funkar mer än okej.
/Surskägget

Och såhär skrev Vrångmannen om Cloverfield för nån månad sen eller två:
@@@
Det har snackats mycket om den här rullen. Ända sen den första teasertrailern dök upp där vi ser några ungdomar festa i New York och plötsligt kommer frihetsgudinnans huvud farande i en explosion och landar på gatan. Cloverfield är en annorlunda take på monsterrullen. Vi följer en avskedsfest via en av festdeltagarnas videokamera, plötsligt bryter helvetet löst i New York och ett gigantiskt monster börjar röja. Vi fortsätter följa skräcken genom hemkameran då vännerna flyr genom staden för att försöka hålla sig vid liv. Vill först bara kommentera att eftersom det är skakig handkamera hela tiden i långa tagningar så är det lätt att bli åksjuk (jag klarade mig bra). Bland de maffigaste ljudmattor jag varit med om på film! Det kändes som man satt i all kaos och när monstret ryter till dom första gångerna så reser sig nackhåren. Filmen lyckas också bra med att hålla kontinuiteten på ett smart och varierande sätt eftersom allt visas genom en endaste kamera som en av ungdomarna hela tiden dokumenterar med. Cloverfield är småspännande och underhållande under dess korta 85 minuter och det är ett gott jobb för en film helt utan musik och möjligheter till klipp mellan kameror och andra vanliga filmknep för att skapa terror. Ändå känner jag när jag lämnar biografen att jag kommer glömma den här rullen lika fort som jag...jag...Oj! Jag har visst sett en monsterfilm?! Undrar hur den var. Måste läsa.

/Vrångmannen