The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford

@@@+
Med en sån här film är det svårt att veta var man ska börja. Den som förväntar sig en lättsam western med Brad Pitt och lite enkelt pangpang kommer bli sjukt besviken. Det här är en komplex film med karaktärer som inte är ensidiga, och där handlingen alltid är underordnad karaktärsutvecklingen. Det är också en av de snyggaste filmer jag sett på år och dar. Fotot är outstandning och på så sätt är filmen en ren njutning.
I korthet handlar det om en av "vilda västerns" största namn - Jesse James. En bank- och tågrånare som utmålades lite till en Robin Hoodliknande folkhjälte som många såg upp till. Vi får följa hans sista tid i livet när den unge Robert Ford, som dyrkat honom under hela sin uppväxt, lär känna Jesse och sakta men säkert upptäcker att Jesse inte är den renhjärtige hjälte Robert alltid trott. Det slutar förstås med att Robert skjuter ihjäl Jesse (och om ni tycker att det är en spoiler ska ni läsa titeln på filmen en gång till!).
Skådespelarna är lysande rakt igenom. Brad Pitt som Jesse James levererar verkligen och pendlar skickligt mellan att vara charmig och social till att bli vrång och otrevlig. Hans närvaro dominerar alla scener han är med i, och skapar en utomordentlig bild av en karaktär med många djup och bottnar. Det är lätt att förstå att folk tydde sig till Jesse om han var bråkdelen av den man som Brad Pitt gestaltar honom som. Det är också lika lätt att förstå varför Robert Ford faktiskt sköt honom till slut.
Robert Ford spelas av Casey Affleck och att han inte vann en Oscar är rent löjeväckande. Det här var 2007 års skådespelarprestation alla kategorier utan tvekan. Alla de många känslor som Ford måste känt (ofta i konflikt med varandra) speglas genom Caseys uttrycksfulla ansikte. Lysande. Jag bugar och bockar och lyfter på hatten och hänger av mitt sura skägg på närmaste krok.
Vilken hyllning tänker ni nu. Varför i all sin dar ger Surskägget filmen bara en trea efter allt detta positiva? Han kanske har skrivit fel. Det kanske saknas två @@ i betyget? Nej, jag har inte skrivit fel. Nej, det saknas inte två @@ i betyget. Filmen är, trots allt det jag nämnt ovan, tyvärr bara en trea plus. Detta beror i mångt och mycket på att jag tycker att regissören lagt fokus på fel saker. Filmen är 2.40 och det är i saftigaste laget för vilken film som helst. Speciellt när det mest intressanta med filmen, nämligen det som hände efter att Jesse dött, skyndas igenom på en kvart, tjugo minuter.
Vi vet när vi kliver in i salongen att Jesse ska bli skjuten. Resan dit är förvisso intressant, men i det stora hela fattar vi snabbt varför. Det finns scener som är helt onödiga för filmen och som känns oändligt långa. Jag har inget emot en karaktärsdriven film med långsamt tempo, men då ska det finnas en mening med att låta vissa scener dra ut på tiden. Det gör det inte alltid här, och jag kommer på mig själv ett par gånger med att tänka: Varför är den här scenen med? Kommer den verkligen ha nån som helst betydelse för vad som kommer hända? Tyvärr var svaret nej samtliga gånger.
Däremot piggnar filmen på betydligt efter att Jesse blir skjuten och vi får följa Robert och hur han hanterar det plötsliga kändisskap som mordet innebär för honom. Där är det lätt att dra paralleller till nutid med all kändishysteri och det är både fascinerande och lite skrämmande att det faktiskt gick till i princip likadant för mer än hundra år sen som idag. De sista tjugo minutrarna eller så är också de mest intressanta. Tyvärr känns det som att regissören här väljer att lägga i gasen och skyndar sig mot målet. Jag hade hellre sett att han klippt bort lite innan mordet och lagt mer fokus på det som hände efteråt.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera filmen inte minst för att se Brad Pitt och Casey Affleck göra sin grej. De visar verkligen vad de går för, och det är en ren njutning att se.
/Surskägget